torsdag 30 augusti 2012

På fel plats

Varför befinner man sig alltid på fel plats.

När det är varmt och fint ute, då är man för trött för att gå ut.

När man väl tagit sig ut så vimlar det av broms.

När man väl är ute, så kan det också vara för kallt och ingen sommar, fastän det är Juli.

Kanske borde man då varit inne.

När man mår dåligt. Borde man inte egentligen varit frisk då.

Eller åtminstone mått bra.

För när man hamnar på sjukhus så borde man egentligen varit på vårdcentralen.

När man är på vårdcentralen så borde man vara på företagshälsovården.

Företagshälsovården styr tillbaka till vårdcentralen.

Eftersom arbetsgivaren tycker man är på fel plats och i fel tillstånd-inte frisk-så får man sluta.

Fast egentligen är man inte sjuk.

Man är arbetslös och frisk.







Därför blir man utförsäkrad och hamnar på arbetsförmedlingen.

Där gör de konstgjord andning på någon som borde vara sjukskriven.

Men hos försäkringskassan går det inte att vara-för då är man på fel plats.

Man kanske har en opassande diagnos för den tid vi lever i.

Egentligen finns det inga sjuka.

Rätt plats vore en promenad i skogen.

Men det regnar.

Så man sitter fast i otrevliga väntrum.

Utan växter eller frisk luft att andas.

Kalt och kallt.

När man borde vara där det är varmt.

onsdag 29 augusti 2012

Sjukan

"Dillen vovven i mitten var lite trött efter djursjukan"





Jorå jag var till läkare igår både med Dillen och med mig.

Jag fick en akuttid för mitt illamående och kliande redan på morgonen, men det fick jag avstyra för jag skulle ju med Dillen på sjukan. Men jag fick en tid på eftermiddagen istället.

Han har varit lite grinig Dillen på den senaste tiden, och han har aldrig tidigare varit det, så jag tog mig en tur till djursjukan.

Dillens levervärden var fortfarande för höga och de vet inte riktigt vad det beror på.

Men det kan vara så att hans muskler håller på att brytas ner, han är ju över tolv år gammal, och det kan tydligen ge sånt utslag.

Vi ska kolla med urinprov så han inte har Cushings, också ska han få sprutor för lederna, ifall han är grinig pga att han har ont. Men han visar ingen hälta eller stelhet. Å andra sidan har hunden en smärttröskel som är hård som granit. En gång när han hade lunginflammation och vi fått en akuttid så åkte vi in till sjukan. Hemma låg han orörlig, men bland alla lukter på sjukan, så piggade han på sig och for runt. Vi hade ju sagt till veterinären att han inte kunde stå upp.

Nåväl. Han hade väldigt dåliga värden och nästan bara vita blodkroppar kvar. Han hade dött om vi väntat att åka.

Hursomhelst är hunden galen i väntrummet. Kan inte sitta stilla. Men inne hos veterinären står han dy stilla och är hur skötsam som helst. Han tror han är på utställning eller nåt.

Ja Dillen ska få injektioner tre gånger till-en gång i veckan så får vi utvärdera läget sen.

Vi får ta en dag i taget helt enkelt.

Vi var på sjukan i tre timmar och därefter åkte vi de tre milen hem till de andra hundarna som behövde släppas ut. Tillbaka en timma senare för mitt besök på sjukan.

"Kliar det mellan brösten eller i ljumskarna" frågade han läkaren?

"Öh?" "Nä"

Nä jag tänkte ifall om du fått skabb. Det kan även renliga människor få.

Skabb?

Nja jag fick tavegyl utskrivet och primperan mot illamåendet. Den ska jag ta en timma före måltid så jag ska kunna äta sen.

Ja jag har ju gått ner 3.5 kg på två veckor så det kanske är bra att äta, även om jag vill gå ner i vikt.

Nämen det är ju ett rent avgrundshelvete att gå omkring och vara illamående och fasa inför att äta.

Jag som brukar vara hungrig jämt.

Jag fick också lämna leverprover och lite annat på lab där jag träffade en människa som hade en kallare utstrålning än istappar i rad.

Först gick det åt helvete när hon skulle skriva in mitt personnummer. "Du säger för fort"

Jamen lyssna då förbannade otrevliga människa.

"Du tycker inte om det här va"?

"Öh kul är det väl inte men jag har tagit prover hundra gånger förut och det har gått bra"

"Jasså säger du det"

Alltså såna där människor gör mig nervös. Inte provtagningen i sig. Usch vilken dålig karma hon sände ut. Kommer garanterat att återfödas som mask så småningom.

Därefter apoteket då som faktiskt var utan kö! ? ! Fast sen läkare........hon på apoteket förslog att jag skulle skära ner på Tavegylen för att primperanet tydligen förstärkte den jäveln. "Du kommer inte orka stå upp annars"

Tack o jävla go natt.


måndag 27 augusti 2012

Klåda och illamående

Tja.

Jag har fått allmän klåda och är illamående till den milda grad. Jag har ärligt talat inte haft någon matlust på flera veckor och maten liksom växer i munnen.

Men det är på ett sätt bra för jag har gått ner tre kg. Fast det känns liksom inte värt det.

Nu börjar jag på och må illa mellan måltiderna också, samt att det kliar som satan på händer, på handflatorna och på fötterna. ja och på andra ställen med. jag är ungeför som Sid i Ice Age som går och kliar sig på ryggen samtidigt. Humor.

Va fan. Jag går tokig. Blir mer galen än vad jag redan är.

I natt hade jag till och med börjat riva mig i ansiktet. Snyggt! Scarface. Det är värst på nätterna med klieriet. Uh.

Ja och jag drar mig för att gå till vårdcentralen. Man kommer väl inte ens få plats i telefonkön som vanligt och det kommer att få mig att klia mer.

Men jag hade faktiskt tänkt ringa VC imorse, trots allt eftersom jag var nära att spy rakt ut när jag gick ur sängen imorse. Och nä jag är inte gravid. Känner mig mest bara sjuk.

Men otacksamt nog hade telefonerna laddat ur sig och jag ansåg mig inte ha råd att ringa från mobilen och sitta och vänta i telefonkö i fyrtio minuter. I bästa fall.

Vrakvård är vad det är. Mota folk till förbannelse. Nä jag kanske ska avvakta. Det kanske ändå går över snart.

Jag ska iallafall ut och mocka skit snart men förnärvarande så sitter jag bredvid Pyret som kom hem och var lite yr och åksjuk. Hon hade fått åka i den stora bussen hem idag. På slingrig väg. Vafan ska de med en buss till som funkar till hundra pers när det är fem som ska åka i den?

Idioti.

Ja det är iallafall Expedition Robinsson ikväll....alltid nåt.

fredag 24 augusti 2012

Hora eller fitta

Läste att en nära medarbetare till Mona Sahlin skrivit en bok om Mona och "Tobleroneaffären".

Tydligen stod Mona ut med det mesta, journalistdrev och stadiga glåpord från nästan enbart män på telefonsvararen. Men när familjen blev bombhotad, så backade hon från statsministerkandidatur och annat. Detta berättar författaren. Hon tyckte inte att det var värt det längre.

Det kan det ju inte vara heller. Vem vill ha sin familj bombad.

Mona blev ju aldrig dömd för något eftersom reglerna för riksdagens kreditkort var otydliga.

Men hon blev dömd hårt. Så hårt att hon aldrig blev statsminister. Inte heller den gång hon blev partiordförande. Fast snacka om comeback ändå.

Mona Sahlin är inte min favoritpolitiker, men jag tror ändå att hon hade blivit en stadig och lugn statsminister. Men hon hade aldrig en chans.

Om det hade varit en man så hade han kommit lindrigare undan. Den saken är säker. Ja och varför är det okej för män att ringa och skrika in könsord och nedsättande kvinnofientliga uttalande på hennes telefonsvarare.......även om hon schabblat med kredikkort.

Man kan skälla och vara besviken och arg, men inte häva ur sig vad som helst.

Men det ligger så djupt det här med kvinnors dåliga ställning i samhället. Det lyser igenom i många sammanhang. Min man som är golfinstruktör, berättar att han ibland får säga till folk han spelar/tävlar med, att de ska skärpa sig i sina uttalanden och att de annars kan gå av banan.

Det är som han säger....varför ska nån, en vuxen man skrika "hora för att han skjuter i bunkern. Eller "fitta" för all del.

"Måste du skrika nåt olämpligt så får du väl skrika kuk då" brukar han Challe säga, för här förnedrar vi inga kvinnor.

Bra att min man säger ifrån tycker jag.

torsdag 23 augusti 2012

Ny skola och en jävla massa matlagningsprogram

"Pyret i våras"


Vad är det med alla de här förbannade matprogrammen hela tiden. De är på teven heeela tiden.

Jag är så less, inte bara för att jag inte gillar att laga mat, utan på alla dessa vardagstips.

Vem behöver alla dessa vardagstips. Städa ditt hus si och så. Diska med det. Gör si och så.

Äh. Så tråkigt.

Jag betackar mig för tips jag inte har bett om. Om det inte rör djur och annat viktigt då. HA!

Man får ju tips på kläder också. Gina tricot har ju fina kläder, men där får man inte ha en enda valk för att kläderna ska passa. Tro mig jag har provat. Kapp Ahl har större kläder men där åker alltid byxorna ner. De med stretch i. Passa er för dom. Förövrigt så är jag så less på Kapp Ahls jeans reklam så man tappar lusten att köpa något, även om man hade pengar.

Jag köpte kläder till Pyret på H&M häromdan. De hon har är utslitna eller för små upptäckte jag nu när skolan började. Jag trodde att jag hade tvättat dåligt, vilket jag i och för sig har, men det gäller inte hennes kläder. Pyret fick vara med och välja vilket gick ganska smärtfritt om man bortser ifrån ett par ballerinaskor i guld som hon ville köpa. Hon har nyligen fått två par finskor. Faktiskt.

Nåja annars är jag så glad över att skolbytet verkar gå bra. Hon tycker det är jätteroligt och säger att hon fått massor med nya vänner. Inga större reaktioner alls på pyret trots ny klass och skola. Vi kämpade ju länge för skolan här i byn, och visst var hon ledsen för att få sluta och byta skola, men tar nu ändå omställningen mycket bra. Än så länge iallafall. Det kan ju naturligtvis bli fler grupperingar längre fram i klassen, som kan störa henne, men nu är det bra iallafall vilket jag är tacksam för.

Fast hon leker nog inte bara....."mamma du vet jag går omkring en del själv också på skolgården. Man måste kolla av den nya miljön vettu." Man får ju alltid en klump i magen när hon säger att hon går ensam, men jag borde ha lärt mig vid det här laget att det är sån hon är. Hon behöver inte och vill inte vara med andra hela tiden. Sen är hon en observatör av stora mått. Kollar av. Drar slutsatser.

De i förskoleklassen tyckte att de fått en elak fröken. Men Pyret har själv enligt utsago fört diskussioner med den fröken på skolgården om ditten och datten, och tycker inte alls att hon verkar elak. Det är ju bra att hon bildar sig en egen uppfattning. Hur hon nu orkar bry sig det är en annan fråga det.



onsdag 22 augusti 2012

Att sakna träning och gilla dokusåpor

Jaha nu har jag fått graverande uppgifter om att lightprodukter är livsfarliga. Ger stor procentrisk för hjärtinfarkt, nedsatt njurfunktion, diabetes och fetma.

Ja jag ska sluta med den där cola lighten. Icke bra. Man blir beroende av dom.

Det finns ju många studier på olika mat och det mesta är väl inte bra att äta. Men de här studierna tror jag faktiskt på.

Jag har anat länge att de där grejerna nog bara är fuskgrejer och har varit väldigt noga med att Pyret inte får dricka lightläsk.

Skit samma med sig själv! HA!

Sen måste jag slå ett slag för Expedition Robinsson.

Nu vet jag att många av er sitter och fnyser, men jag tycker det är teve på högsta nivå.

Bäst är tävlingarna. Köra helt slut på sig själv när man redan är slut pga att man äter för lite. Maximal ansträngning. Det tycker jag är kul tydligen. Sen se hur olika deltagarna är. Ta Leif i år. Vilken kille. Kan inte vara stilla utan är ute och går i skogen eller jagar fisk hela dagarna. Det blir för tråkigt annars.

Ja jag hade också gått under av tristessen av att sitta och glo på en sandstrand varje dag.

Men jag hade varit rädd för skogen och djuren. Djungeln eller nåt. Man undrar över vilka snakes som finns?

Sen så gillar jag intrigerna på ön. Det ska man väl inte heller gilla. Mobbningsteve. Men jag tycker ju att man har möjlighet att lämna ön om man vill. Man har också valt att vara med och de här som är med i år har ju alla varit med förut.

Sen finns det ju alltid aspekter som att somliga som är med kanske inte är friska. Mår psykiskt bra alltså. Ja och det är ju inte bra om det är så naturligtvis.

Men jag gillar dokusåpor. Biggest Looser till exempel. Se människor göra en förändring även om jag tycker de drar igång med stenhård träning med kroppar som kanske skulle tränas i en simbassäng. Lite skonsammare mot knän och annat.

Ja jag är inte bättre än att jag gillar de här intrigerna och extrema kroppsansträngningarna.

Tänk om jag mådde bättre och hade ork att träna som en idiot, då skulle jag garanterat göra det. Det gjorde jag förut med glädje. Det kan jag verkligen sakna.

Men får väl tillägga att jag inte gillar alla dokusåpor. Big Brother och baren och såna där typer av serier kollar jag aldrig på. Där går nån sorts gräns.



tisdag 21 augusti 2012

Jävla vårdinrättningar

Det är intressant med vårdinrättningar.

Man kommer dit för att medicinen man har gett grava biverkningar.

Man får tid hos en elev och får prova en ny medicin som inte funkar.

Man ringer tillbaka, men tyvärr finns ingen ny tid, innan den man har om några veckor.

När man då propsar på till sjuksköterskan att man inte står ut i några veckor till, eftersom inget fungerar, så får man svaret:

" Du har en tid ser jag om några veckor. Sen var du var ju nyligen här, hos en annan läkare dessutom"

Ja, ja då har man ju fått sin erbjudna dos.

Man skriver ut en ny medicin men ingen jävel följer upp.

"Du får väl kontakta sekreteraren och få en telefontid till din läkare"

"Jo men det brukar ju vara flera veckor innan det finns någon ledig telefontid."

"Jasså, säger du det. Ja jag vet inget om det"

Så ringer man på utsatt telefontid igår då.

"Hej! Våra telefontider är mellan kl tretton och fjorton var god ring då.

Öh.

Det var ju precis då jag ringde.

Ringer till sjuksköterskan igen.

"Öh de är nog på kurs idag"

Jaha.

Finns det inga knappar på telefonen som åtminstone säger att " Man är på tjänsteärende och återkommer imorgon" Pip.

Det fanns det på min tid när jag jobbade. Anknytning nr är på tjänsteärende återkommer.........

Nä så modernt är det ju inte.

Ringer nu under morgonen till sekreteraren som råkar vara på plats.

"Finns det några telefontider?"

"Näej inte förrän om några veckor"

"Du får nog ringa till receptionen och säga att du vill ha en tidigare tid."

"Du det är ingen idé för jag har redan pratat med dom."

"Nähä så du ger upp nu då?"

"Ja vad fan ska jag göra då."


söndag 19 augusti 2012

Prövade nerver

Så hamnade vi då på en badstrand till slut.

Men SMHI hade som vanligt gissat galet fel. "25 grader varmt och skinande sol skulle det vara."

Jasså?

Nä det var jacka på men Pyret badade. Hon fryser nästan aldrig.

Pyret var nöjd och fick med sig några stenar som hon ska spara på. Ihop med allt annat bråte.

Hela hennes rum är täckt av nån oformlig massa till leksaker. Hennes pysselrum på nedervåningen är fullt till bredden med grejer som hon producerat. Förnärvarande Halloweengrejer. Det gäller att vara ute i tid.

Sen vill hon inte slänga någonting, så vi kommer snart att kravla under allt papper och alla spökfigurer här hemma. Det blir svårt att ta sig fram den vägen och se något samtidigt. Blindbock kanske man skulle passa på att leka. Eller dumbock. Alternativt spökbock.

Nä det tär på nervkapslarna.

När vi såg på ett program häromdan, där det var en tävling, där deltagarna skulle producera konst, så blev hon Pyret helt betagen av alla skulpturer och tavlor.

"Precis sånt där ska jag jobba med när jag blir stor", sa hon med runda allvarliga ögon.

Tror själv att det skulle passa henne perfekt. Hon är en riktig konstnärsjäl Pyret. Känslig, funderande, gillar ensamhet och är kreativ med livlig fantasi. Vilar nästan aldrig utan pysslar hela dagarna.

Lätt som att steka pannkakor att få jobb inom den branschen bara.

Nu ska hon ju spela fiol till hösten dessutom så det blir väl ett jäkla gnisslande här hemma. Gu´bevars. Jag är inte avundsjuk på mig själv inte.

Annars då. News. Jodå jag hittade en begagnad grimma till Fjanten...en Monty Roberts grimma...den fungerar kanon. Trycker över näsan när han krånglar och far runt. Det gick skapligt idag iallafall att få på honom flugsprayen. Han varken slog sig eller mig. Sprayar man honom några gånger och sen klappar honom en liten stund så kan man spraya några gånger till sen igen. Då går det bra.  Det tar lite tid men det är det värt. Efter vill han stå med huvet på ens axel och mysa. Fjantspecial.

Stoet däremot är så lätthanterlig numer, så man behöver inte ens sätta fast henne i stallgången. Det är bara att säga stilla så står hon där. Bara för det var Fjanten tvungen att stå exakt likadant bredvid henne som en stenstod. Lustig syn. Men var dock tvungen att dra i mitt hår för att få nån uppmärksamhet.

Ja jag vet. Intressant. Challe han får höra de här utläggen var dag så han kniper nog av sig själv invärtes snart.

Men jag mår så bra med hästarna och det runt omkring. Ju. Min förbannade räddning. Det borde gynna Challe även om hans nerver blir prövade och klämda av allt hästprat.


Sörja djur






Dagen igår var ju bra på så sätt att jag satt och kollade på hingstar halva dan.

Bara för skojs skull för inget sto ska ju betäckas.

Sen kollade Point break och den var riktigt bra tyckte jag. Otroligt nog så har jag inte sett den förut.

Men så där på kvällskvisten så insåg jag återigen att Dillen tagit ett kliv till åldersmässigt även om han fortfarande ränner omkring. det går i etapper det där. Plötsligt så har det hänt någonting.

Funderade över vem som ska följa med honom den dag då det är dags att ta bort honom. Det kändes som om det borde vara jag men det kommer bli fruktansvärt och jag kommer inte håla mig lugn för hundes skull. Challe tycker att han ska ta hand om det där. Det kanske också är bäst att han gör det som är lugn.

Ja jag vet inte men den dagen den sorgen. Man har ju ingen aning om hur länge den envise lever. man får ta det då och försöka ta vara på de dagar man har.

Men lite sörjer man att han blivit annorlunda, mest matfokuserad och inte så social som han en gång var. Sen tror jag att jag sörjer för att jag skaffade honom i en för så jobbig tid. Jag kommer ihåg hur det var då och det känns som om jag inte hade klarat mig utan honom då. Nu ser det ju annorlunda ut tack och lov. Den hemska tiden är över även om det inte är alltför stabilt.

Det är en glädje att ha djur men också hjärtskärande ibland. Men det är väl ett tecken på att man haft någonting riktigt bra ihop och det får man se till att vara tacksam över och inte bara sörja.


lördag 18 augusti 2012

None badstrand

Man är väl aldrig riktigt nöjd. Jag har sett framemot hösten men idag när det är kallare, regnigt och grått då vettu tusan. Pyret sa idag "men mamma vi var aldrig på stranden i år". Det stämmer faktiskt. Vi har varit ute med båten några gånger och till andra klipphällar några gånger men ingen strand.

Det har varit så behändigt med poolen tycker jag. Vi har badat mycket den här sommaren. När vi varit ute på klipporna har det varit så förbannat kallt i vattnet. Men i morgon ser det ut att bli bättre på eftermiddagen om nu SMHI gissat rätt för en gångs skull. Då får det bli stranden.

Annars har det också blivit poolen pga alla regnskurar. Det har inte varit värst många dagar som det varit sol sammanhängande. Då ligger man ogärna på strand eller klippor. Men vi har haft en hel del värme en del pga hur vi bor. Vårt hus ligger som i en bunker. Många hus ligger vackert på en höjd men det här ligger som i en gryta med hagar runt om och därefter skog. Det blir varmt här när solen är framme. Väldigt varmt. Därför upplever man att våren och värmen kommer tidigare och att höstarna blir lite varmare. Däremot när det är riktigt varmt på somrarna så går det knappt att vara här. Det är också tur att hästarna kan gå in som de vill själva, så de slipper solen de med i de fallen. Och insekterna.

Nämen ändå. Det har varit en knepig sommar och för mycket regn. Det är det jag mest är bekymrad över inför hösten, att det ska regna som tusan. Ja att hästarna ska stå under vatten, att jag ska plaska runt i hagen och fastna med gummistövlarna. Det här är i sig inget torrt ställe så vi behöver inte mycket regn. Tack.

Jag ser inte heller framemot mer nyheter och annat jobbigt på teven. Sommaren ger en lite semester från sånt. Klart att man blir slagen av hur dum hon Annie Lööf är i Centerpartiet. Det har väl inte undgått någon. Allt dummare utspel ju längre tiden går. Bra med kvinnor i politiken men ta nån smart då. Det här ger dålig reklam för kvinnosläktet.

Nå jag kommer väl igen på det politiska området men det tar emot. Det blir nog både bra och dåligt med hösten.


fredag 17 augusti 2012

Tacksam

Kollar på DN galan. Sport igen. Det började kännas lite tomt efter OS.

Nämen även en sån som jag tyckte det räckte när OS slutade. Det var kul så länge det varade, och jag gick in för det till hundra procent, men inget är kul för evigt liksom.

Sportat har jag också gjort idag. Spelat tennis på vår egenhändigt klippta tennisbana på gården. Jag vann men Challe tog det säkert väldigt lugnt. Han vet väl hur sur jag blir när jag förlorar. Men det är ett bra pass med tennis. Man blir rejält svettigt av en liten stund. Kondisen är väl inte på topp förstås.

Annars har jag suttit och gluttat på videos på hingstar på datorn. Åh det finns många bra. Många som är mycket bra. Men när man sitter och tänker på att man ska ha nån specifikt till sitt sto, då duger få helt plötsligt. Man väger in aspekter så att det ska passa stoet med så bra som möjligt. Ja nu ska jag ju inte ha fler föl på ett tag. Det räcker med de två hästar vi har nu. Men måste måste få kika, glutta och tänka ifall att. Om. Sen. Kanske.

Sen var jag ute och promenerade med Dillen och han har allt blivit gammal han. Det syns alltmer på hans bakben och höfter. Jag ska ändå försöka gå med honom lite mer så får vi se om musklerna kan stärka upp honom lite. Eller så blir det värre av belastningen men då får vi dra ner på promenaderna.
Det känns vemodigt med Dillen. Den hunden har varit det jobbigaste djur som jag haft någonsin. Det mest krävande, men han har också i princip räddat mitt liv när jag mådde som sämst.

När jag för 12 år sedan nyligen slagit i huvet och fick gå hemma och vara sjukskriven så fanns han där. Det är svårt att inte glädjas när man hade valpen Dillen som var gladare än gladast. Promenader ideligen med en hund som bara viftade på svansen och ville leka tafatt i skogen. Positiv i allt. För det är jag honom evigt tacksam.

torsdag 16 augusti 2012

Rutiner

Jag är lite trött känner jag.

Det ska bli skönt med rutiner igen nu på Måndag när skolorna drar igång.

Visst har jag en oro inför hur det ska gå för Pyret på ny skola. Med nya kompisar.

Men jag måste tro på henne och att hon klarar det. Men det är lite synd att hon måste byta just nu, för hon är inne i en gungig period, där mycket blir stort. Slår hon sig så är det hela världen tex. När hennes lilla vän som bara är fyra år blev ledsen över att hon ville ha en likadan prinsessklänning som Pyret, så grät Pyret i en halvtimme efter att hon gått hem, bara för att hennes vän blivit ledsen. Nu är Pyret väldigt omtänksam i och för sig....

Men det här med skolstarten då......det går inte att planera livet så. Det som händer det händer.

Idag så händer det väl inte mer än att vi ska ut på klipporna. Om vi orkar dit. Man får väl suga ut det sista av sommaren. Fast ska jag vara ärlig så är jag nöjd. Det kan få bli höst för min del nu. Challe kommer vara hemma mer, klar höstluft, fina hundpromenader. Sen hoppas jag kunna rida lite på stoet igen. Det ser jag framemot.

Vi ska bara bygga en box till Fjanten först. En som är sparksäker, utbrytningssäker med dubbla galler. Eller nåt. De här galna djuren. Men sist fixade han att bli sprayad med flugsprayen. Stort.

tisdag 14 augusti 2012

Mycket

Tja ibland faller världen platt över en.

Hundarna eller snarare den gamle Trivsel Torsten har skrämt grannkäringen av gården när hon skulle släppa ut hundarna. Vi var och tältade på en Ö. Han som aldrig morrat förut. Å andra sidan så struntade han ju i henne och gick och kissade och därefter in. Om de är riktigt störda så släpper de ju inte vederbörande ur sikte.

Men det som stör mig mest är att jag inte vet hur det gått till eller hur han agerat. Har aldrig sett de här tendenserna hos honom någon gång under tolv års tid. Vem som helst har kunnat gå in i huset.

Eventuellt kan hon ha missuppfattat hans läte...han skäller och skrålar och mullrar och håller på men av ren glädje. Nä jag fattar ingenting. Han ska iallafall till veterinären nästa vecka för att jag ska kolla upp hans levervärden då. Han har haft problem med dem en tid. Får höra med dem om det kan påverka hans humör eller om det är nåt annat fel.

Han kan ju ha gått och blitt dement stackarn och lite osäker. Kanske han kände då att han skulle vakta när vi inte var hemma.

Alltid ska det vara nåt. En natt på hela sommaren har vi varit borta och då ska det krånglas.

Annars är det höhämtning som gäller. Hö som man får slå isär och sprida ut för att det inte legat på skullen tillräckligt länge. Man får hämta lite i taget.....och ofta...nästan jämt känns det som.

Ja också håller jag på och vänjer Fjanten vid att äta Lucernstrå. Han är alldeles för tunn men samtidigt törs jag inte ge honom krafft groov för han har ju fått förstoppning de båda gånger jag höjt den givan. De rekommenderade icke pelleterat foder till honom på djursjukan, men det tar lite tid tydligen innan han tänker äta strået. Men det funkar bättre nu.

En box ska byggas till Fjanten med. Nu har de gått på lösdrift hela våren och sommaren. Har fungerat väl förvisso. Smidigt för man har sluppit ta in o ut dom hela tiden...de kan inte vara ute bland bromsen.

Å andra sidan finns det nog inga hästar som tillbringar så mycket tid i stallet som våra. De har två stora hagar att gå i men näääääärå. De ska stå inne och gona sig. Skita ner. Däremot i värsta åskvädret här i Juli då det stod som spön i backen..då valde de att stå ute. Kul. Jag vill ju inte att de ska få blixten i huvet.

Nä. det är mycket nu.

söndag 12 augusti 2012

Konsten i att ha hund med sig på ridturer







Dalmatinern anses vara en perfekt hästhund. Lätt att ha med kring andra djur överlag och har som vana från förr i tiden att följa häst och vagn.

Mina hundar då? Ja det finns något som heter Road Trial, där hunden på lagom och samma avstånd följer hästen hela tiden. Det har vi inte varit i närheten utav de har fått "följa med"precis som när vi går lösa med dem i skogen.

Men att dalmatinern automatiskt är en bra hästhund det undrar jag över. Hundar är ju väldigt olika även inom rasen.

Dillen var vår första dalmatiner. Dillen som älskade sig själv, livet självt tyckte så klart om både hästar och katter. Han var helt orädd för hästar och drog mitt sto i svansen, klättrade kring hennes ben och bet i hovarna. Tur man hade en snäll häst. Jag lärde honom dock snabbt att hästen har sitt egna utrymme, där man inte går för nära. Detta är ju nödvändigt om man ska kunna ha med hund i stallet och därefter på ridturer. Det dröjde inte länge förrän han fick följa med på korta ridturer i skogen. Jag ledde häst och hund den lilla biten till skogen, då bilarna körde tämligen fort på den där grusvägen. Väl i skogen sprang han med hästen dit den gick utan problem. Dock inte nödvändigtvis efter utan framför, efter och i cirklar inne i skogen. Fast inte långt bort någon gång.

När det var dags för hund nummer två som var en tik, så visade det sig att den var paniskt rädd för hästar och ogillade andra djur såsom katter. När hon var med mig i stallet ville hon gömma sig hela tiden och en gång sprang hon och gömde sig under bilen. Lite skillnad från hund nummer ett alltså. Det var en intensiv miljöträning som fick göras med kära Blomstret. Jag tog alltid promenader i samband med stallturerna och hon fick följa med var dag. Efter ett tag var hon inte rädd längre då hon också kopplade stallet med långpromenaderna.

Vi provade då att ha henne lös tillsammans med Dillen, under en ridtur med en ponny, som dottern lånat och som vi visste var snäll. Jag ledde hästen och Challe skulle hålla ordning på hundarna. Helt otippat sprang Blomstret fram till hästen och drog den i svansen. Jag behövde säga till henne en gång och därefter har hon aldrig mer gjort det. Det som jag dock lärde mig är att även gamla små shetlandsponnisar, kan blir rädda, för två i cirkelspringande hundar. In i skogen på ett ställe och ut på ett annat. Hästen blev rädd och lilla Pyret ramlade sakta av. Pyret blev så arg att hon skrek åt hästen hela vägen tillbaka. Hon som annars brukar sjunga på hästryggen.

Nu tänker ni att jag var oansvarig som genomförde detta experiment, men hästen hade klarat det med Dillen. Men en hund till innebär ytterligare ett störmoment. Sen om mannen som var med hade haft koll på hundarna, så hade de inte fått springa ut och in i skogen, utan bara på stigen. På så sätt ser ju hästen hundarna hela tiden. Detta är ju ganska lätt att genomföra när man är två personer. Ja lätt..det går iallafall om man bestämmer sig för det.

Så fick vi hem hästarna på gården, en ponny och mitt vita angloarabsto. Blomstret tog på sig rollen som vakthund och och jakthund på gården. Vi förde diskussioner om att inte jaga några hästar längs stängslet eller skälla på dem. Diskussionerna gav resultat och hon slutade jaga och drog ner på sitt skällande. Blomstret är en utpräglad jakthund, vilket dalmatinern inte ska vara. Tydligen. Men hon blev en lydig sådan. Inga problem att ha lös i skogen. Hon vet att inte starta jakt när något djur drar, om vi säger ifrån. Jag tror att det var ett resultat av diskussionerna angående att inte jaga häst. Vi hade lärt henne att bryta sig.

Sedan en dag åkte stoet på betäckning under några dagar och ponnyn blev då själv. För att få sällskap så släppte jag in honom på vår inhägnade gård ihop med hundarna. Dillen blev glad över sällskapet och visste att gå undan, medan Blomstret försökte skälla bort honom. Efter en tillsägelse gav hon upp och ponnyn blev ledare. Det var en intressant flock att titta på. Var och en visste sin plats och det var aldrig något tjafs, trots att hundarna var med ponnyn i trädgården hela dagarna. Fast det såg nog intressant ut för förbipasserande kan jag tänka mig. En studsmatta, ett barn, en ponny och två prickiga hundar.

När vi gick promenader med hundarna och ponnyn blev ensam stod han och skrek på hundarna. Han var en i flocken.

Så begav det sig så att stoet inte ville bli dräktig, så det blev rätt många resor den sommaren om än inte långa var gång. Ponnyn gick med hundarna vid varje tillfälle.

Senare fick vi valpar och en busig, helvild bitande Trudelutt blev kvar. En valp med stark integritet och vilja. Denna envisa, galna valp visade sig vara helt orädd för hästar och älskade katter. Sprang in i hästhagen vid något tillfälle och skulle leka med det vita stoet, som inte är någon att leka med. Tvärtom. Jag förstod fort att Trudelutten får man hålla i koppel bredvid hästhagen. Denna svartvita kavata hund visade sig också snabbt vara en än mer utpräglad jakthund än sin mamma. Dock med sämre lydnad.

En dag då Trudelutten var som vildast och jag ännu inte hunnit gå ut med henne, så hörde jag ett fasligt skällande och springande. Genom köksfönstret så ser jag en svartprickig först jaga och därefter valla hästarna. Det var inte bara en jakthund utan också en vallhund. Jag ropade på henne och hon kom springandes med de där fladdrande öronen. Hon såg så stolt ut, som om hon gjort ett mycket bra jobb.

Efter denna mindre roliga incident så insåg jag att vi måste träna. Jag tog in ponnyn på gården som jag visste var bestämd men snäll, och började träna henne på att varken jaga eller valla. Det här visade sig vara svårt. Efter två tillfällen lärde hon sig att inte rusa efter ponnyn när vi var med, men vände vi uppmärksamheten bort från henne, så tog hon sats. Hon kunde bara inte låta bli.

Så blev ponnyn sjuk så småningom och det blev ingen mer träning på det sättet.

Men hon har ändå fått såpass mycket vett, att det gått att ha med henne på ridtur ihop med Blomstret och Dillen. Hon har lärt sig att åtminstone när man rider så håller man avstånden. Men det gäller att ha en stabil häst som tål springande ut och in från skogen när man är själv. Har man inte det så är det trots allt en bra träning för hästen. Det förutsätter att man är en van ryttare såklart.


Med detta vill jag säga att man kanske inte per automatik ska tro, att bara för att man har en dalmatiner så fungerar de bra med en häst. Man får träna olika mycket, på olika saker. Men stallet ger en möjlighet att få bättre ordning på sin hund, för där måste den sköta sig. Den får lära sig att gå ut när den ska, inte sno saker, inte bitas, inte fara omkring, inte busa med hästarna. Inte vara rädd för hästar. Det är stora saker nog för en prickig det.

Det är ett jättebra sätt att motionera sin hund på att ta med den på ridturer. Det är säkert också bra om man har större lydnad på hundarna än vad vi har. Men det fungerar trots allt ändå om man väljer sina ställen att gå på. Jag rekommenderar inte trafikerade vägar, för då måste man ha en bättre lydnad, och har man tre stycken hundar så blir det mycket att hålla ordning på.

Det är också av vikt att ha en snäll häst att träna på. En som inte är så sparkbenägen. Någon gång kommer man inte att vara med i början, utan de kommer att gå för nära, och då vill man inte ha dem sparkade.

Hästar och hundar har en stor behållning av varandra. Blomstret och Trudelutten blir ibland fortfarande uppspelta när hästarna springer i hagen, och vill ibland stämma i bäcken när hästarna står med huvudena över stängslet inne på gården. Men hästarna bryr sig inte. Jag är säker på att de gillar varandra. Fölungen vi har som numer är ett år, springer och leker med stora pinnar i munnen. Kanske har han prickar under den bruna färgen?

Tyvärr för oss så vågar vi inte ha hundarna lösa i någon större utsträckning längre, pga den ökade vargstammen. Numer är det koppel som gäller alternativt att de får gå väldigt nära. Gå fot. Den kontrollen har jag inte riktigt när de springer med häst.

Men för er som inte har varg inpå knuten, så rekommenderar jag er, att ge er ut på häst på väl valda ställen med era prickiga hjältar!










lördag 11 augusti 2012

Apotekspersonal

Okej nu tänker jag hårddra lite.

Vad är det med apotekspersonal?

Det finns två kategorier. De som surt stirrar in i datorn helt avstängda från omvärlden eller de som förlorat de flesta av normala gränser.

Det kanske inte är så att man vill stå kassan och få frågor om både underrede och magproblem. Med lång kö bakom. Även om den som frågar inte lägger någon värdering i vilket. För henne är det bara helt normalt att prata om allt.

Sen ska det önskas mig en trevlig helg  "ja trots att du har vissa besvär", ropar hon efter mig.

Besvär. Ja det är det minsta man kan säga. Men det får finnas någon gräns för vad jag vill prata högt om.

En gång när var inne på stora apoteket i city, så fick jag en kram av en av personalen, för att jag hade problem med migrän.  Ja vi hade ju aldrig setts innan- så helt normalt.

Det blir många att krama om man har den inställningen.

Nog om det.

Fasen jag sover som en kratta. Somnar vid två på nätterna. Vaknar vid halv sex då Dillen gnäller, för att sen sova ryckigt resten av tiden. Spänd som en fiolsträng vaknar jag sen. Nä. Det här känns inte hållbart.

Pyret har frigång vilket innebär viss aktivitet kvällstid. Hon går och lägger sig klockan två ibland. Hon har liksom så mycket att göra. Sjunga, dansa och pyssla. Det är inte lätt att hinna med dagtid det. Tydligen. Men till veckan får vi vända tillbaka dygnet för snart börjar skolan och då duger inte de där tiderna.

Behöver jag nämna att hon sover än?

fredag 10 augusti 2012

Godis

Jag är så urbenat förbannat less över att vara förkyld.

I flera månader har jag gått med nåt slags virus, som precis ger sig, för att en vecka senare komma tillbaka.

Jag är helt utvrängd och hängd i det här tillståndet. Orkar inget fysiskt. Längtar så efter att kunna gå i skogen ordentligt, mocka utan att benen viker sig, och bara kunna sitta rätt upp och ned utan att svettas.

Nä det verkar ha blitt nåt kroniskt förkylningssyndrom av del hela. Man tackar för domen när man inte redan har en massa andra krämpor som står på och vrider en om livet.

Jag vill kunna rida, gå, springa, spela tennis. Ska det va så förbannat svårt att få till.

?.

Som tur är så är det godis på teve hela dagarna, även om nu ridsporten har avslutat sitt. Bolt igår var inte dålig och inte 800 meters killen heller. Jag tycker Bolt är en frisk fläkt inom friidrotten. Gillar folk som spexar och håller på.

Emma Green Tregaro tråcklade sig över 1.93 men jag tror inte ett dyft på henne i finalen. Hon är en av de som har noll luft till ribban.

Sen brottningen igår. Så sörglig sport. Man fattar inte mycket och när man som tränare vill protestera mot domslut och det inte går igenom, så får motståndaren en poäng. Vilken puckad regel. Nä sånt där orkar inte ens jag kolla på.

torsdag 9 augusti 2012

Tur

Ja det var surt för Rolf Göran Bengtsson igår.

Men man kan ju inte hoppa med en skadad häst. Så är det. Det är maxbelastning de utsätts för hästarna och det var riktigt att inte köra på.

Man ska ha tur också utöver prestation, om man ska vinna OS guld. Utöver formtoppad häst, ryttare....alla måste vara friska....

Men det är synd när man står där med den rätta hästen, vilket man inte direkt alltid har. Man kan ha en bra häst men en som är för ung, för orutinerad eller krasst sett som är för gammal.

På tal om sjukdom så blev ju Patrik Kittell dressyrryttaren influensasjuk. Svårt att rida bra då. Tur han har en tacksam häst som klarar mycket utan att ryttaren är på topp. Ska kolla på dressyr här i eftermiddag.

Ja, ja annars då, så är förkylningen sämre idag igen. Jag har inte heller kunnat sova av någon anledning heller. Jag har drömt hela natten om att jag ska lasta in Rolf Görans häst i transporten. Höger eller vänster sida. Var ska maten stå? Tänk att det skulle ta en hel natt nästan.

Nämen jag får panik när jag inte kan sova. När det blir så här flera dar på raken. Det blir en smärre undergångskänsla var gång man ska gå och lägga sig. Man vet om att man kommer att ligga där och vrida och vända sig utan att kunna sova när man är hur trött som helst.

Ett jävla märkligt tillstånd när kroppen är på högvarv men man är aptrött samtidigt.

Matt är vad man blir.




onsdag 8 augusti 2012

Bynytt

I am back.

Nä jag får ta tag i det här bloggeriet nu. Man mår bra av att skriva.

Idag då.

Höhämtning, ösregn, ont i halsen. Kul.

Nyheter från ByIca...där jag tar ut höpengar...är att en tant på stan blivit av med sin handväska och aldrig mer sett den igen. De båda gubbarna stod där och ojade sig och ruskade på huvet.

"Nä en törs inte bo i stan inte."

Nä. Storstan som ligger tre mil bort. En liten håla med fem affärer, Ica och Coop.

Ja lite en underdrift kanske men nära.

Sen har jag svårt för vädersnack i affärer. Ni vet det där folk säger till varandra bara för att ha något att säga. Jag kan klaga på väder etc men sånt där lössnack i affärn tycker jag är rätt värdelöst. Nä jag gillar inte socialpratande i affärer överhuvudtaget. Låt mig va.

Nu ska jag kolla på hoppning. Synd bara på Rolf Göran vars häst blivit skadad. Svårt.