onsdag 27 november 2013

Migrändag och Snoddas sneda nacke


Jaha, migrän igår kväll och idag. Alltid lika skapligt. Pyret vaknade i morse och grät för att hon hade så ont i nacken.

- Tror du hon kan gå till skolan?

Eh.

- Pappa vi har dans nästan hela dagen idag....

Men vafan. Nä.

- Man kan inte skicka "Snoddas me huve på snedden" till skolan i gråtande skick.

Ja också äventyret med sjukvården där 1177 tycker att alla barn som har ordentligt ont i nacken ska kollas av läkare, medan vårdcentralen tyckte att Alvedon var okej, när Challe ringde.

Nu ordnade vi så Pyret fick en tid ändå på em, och det var väl nån smärre sträckning i nacken hon dragit på sig, nån form av nackspärr som vi trodde. Men vi ville helst vara säkra. Jag ville vara säker.

Ja, så nu dräller hon runt här ho Snoddas med nacken på snedden och tror sig åka skridskor imorrn.

Lycka till säger jag.

Challe har hursomhelst varit hemma för vård av sjukt barn idag, eftersom jag råkade vara migräninvalid utan rullstol eller extrahjärna. Men jag har aldrig hört nån som jobbat så mkt som den här dagen, och varit ledig för den där barnavården samtidigt. Ja nu tar han ju inte ut några timmar från FK-har aldrig gjort utan kompar ut. Smart. Nä. Inte när man jobbar modell en hel dag.

Ett jävla tjötande i telefon.

Pyret sov uppe hos mig hela fm och sen så var Pyret med mig i soffan.

Man tackar för mockningen och promenaden med hundarna.......det underlättade ju men annars. Ja också VC-besöket då sent på em. Ett besök som Challe tyckte var onödigt. Men jag tar inte en massa chanser vad gäller Pyret inte.

Hade det varit min nacke så hade jag ju förblivit hemma.

- Pappa du måste faktiskt lära dig att bli lite mer omhändertagande, sa Pyret efter att denna dag gått.

Hon hade då försökt förklara hur ledsen hon var för att hon inte kunde åka skridskor imorgon. För att förtydliga det hela hade hon gjort en teckning så han skulle förstå.

- Jag kommer vara skitledsen!
- Ja det är ju inget bra. Punkt.

Challes standardkommentar. Han kan jobba livet av sig vad gäller praktiska ting, men när vi här hemma säger hur vi mår så kommer standardfrasen. Han har då fasen större förmåga när det gäller andra....men det kanske inte är lika känsligt då. Vad vet jag.

Karlar.

tisdag 26 november 2013

Mäktigt

Har suttit inne hos Fjant och glott. Rastat hundarna i hästhagen. Fjant tittade på. Suttit och glott på tv.
Ut i stallet igen och kramat på Fjant. Känt på stoets ben och kollat henne. Hon är ännu inte helt bra från hovbölden. Sexhundra kg på en varböld, och jag klagar på huvudvärk och kramp i musklerna.
Nu har ju hovslagaren lagt dränage så hon är ohalt idag. Vi får se om det håller i sig.

Sen masserade jag nosborrarna på Fjant. Satt i en hörna i stallet och masserade även öron och huvud.
Samtidigt så skällde råbocken högt många gånger strax utanför hagen. Efter att tag blev hästhalsarna spända, och de liksom jag undrade vad han varnade för?

Gick ut och kollade så han inte fastnat i nån tråd i hästhagen. Det brukar de aldrig göra de viga djuren. han stod där när jag kom. Flyttade sig inte. Tittade på mig i mörkret. Såg bara ögonen. Han vek inte av. För mig är rådjur vackra, spänstiga men sköra djur. Den här såg inte skör ut. Han skällde en gång till. En annan svarade från andra sidan vägen. Var det ett kontaktförsök.

Därefter sprang han iväg och lät några gånger till. Därefter var skogen tyst.

Det är mäktigt att bo som vi gör. När vi inte har rovdjur på gården eller hundra grävlingar. Men oftast har vi inte det.

Det räcker med att gå ut och se himlens valv uppe på höjden vid hästhagen mot skogen. Höra djurens läte. Jag saknar promenadera. Med både häst och hund. Jag får väl lägga mig i hästhagen och se hundarna springa. Då är jag nästan i skogen. Se råbockar i ögonen ibland. Man får göra det man kan.



söndag 24 november 2013

Agnes Karlssons version av Hanna från Arlöv och arbetarklassperspektiv

http://www.youtube.com/watch?v=tvEEScAACb8


Jag fastnade så för låten Agnes sjöng i "Så mycket bättre" igår kväll.

Låten andades arbetarklassperspektiv fast sjunget på ett modernt sätt.

Jag kände igen mig i texten från mitt jobb. På Socialförvaltningen. Jag ville också ha en jävla fläkt, vilken jag fick slåss för. Kanske allra mest en känslomässig fläkt. Men utöver fläkt ännu en pryl. Jag sa en gång vid ett möte med de olika enhetscheferna där jag satt med som facklig representant;

" Ursäkta men skulle man åtminstone kunna få tillgång till en bil när man ska omhänderta barn. Det vore rimligt om vi slapp kuska över hela stan och byta bussar över hela stan innan vi ens kommer fram och det alldeles för sent. Därefter vore det vackert om vi slapp ha med de gråtande och upprivna barnen på bussen efter omhändertagandet. Dit vi nu ska. Det är ju ofta fullt på jourhem i vår närhet."

Efter det fick vi en jävla bil till. Även om jag inte råkade ut för att sitta sådär på bussen, men det stod ju inte i min anställning att jobbet byggde på att man stod för egen bil för att kunna utföra ev arbetsuppgifter.

Tack och också lov så slapp jag just sådana där jouruttryckningar. Även med bil.

Challe slog just på tv:n och Sd har sina landsdagar på apparaten. De pratar mycket om uteslutningsärenden och nolltolerans, men jag har ännu inte förstått vad det innebär för dom. Det framkommer inte. Det verkar vara rörigt överlag, ingen ordning, knepiga ämnen som tas upp. Nä.

Ja. Men det var en som sa så här i ungefärliga ordalag. Den enda som var tydlig:

" Jag är helt emot den här köksbordsrasismen som ni står för och som ni sen sprider ut på olika forum."

"Stopp, tiden är slut där."

"Nä det är den inte."

"Jo."

" Jo men jag har en minut kvar."

"Oj det kan ha blivit ett tekniskt fel."

Jag och Challe skrattade väl rätt ut kan jag säga och vi har inte kunnat byta kanal för det här är bland det sorgligare jag sett på och humor.

Han som nu står och talar om hur de bör bete sig, dvs, bara uppföra sig-han är dömd för misshandel.

Åkessons flickvän är väl dömd för misshandel. Hon hade visst slagit och bitit nåt.

Det här partiet är inte Musses klubbhus, inte heller Linus på linjen, de verkar via nåt externt utomjordiskt forum. Jag kan inte ta dom på allvar överhuvudtaget. Det jag däremot inte skrattar åt är att så många röstar på dom. För fan. Gå in och läs deras brottsregister, lyssna på deras uttalanden. Det räcker väl för tusan.

Nu är Sd:s medlemmar ansvariga för sina egna handlingar och för vad de säger. Man är alltid ytterst ansvarig för sina egna handlingar. Men Reinfeldt och gänget bäddar gott för de här strömningarna i samhället som sprider sig. Söndra, splittra samhället i rika och fattiga, öka klyftorna, kränk människor. Tro inte på människors förmågor. Stå med piskan både på Af, Fk och skola. Banta vård och rehabilitering. Då bäddar vi för kränkta människor. Desperata människor.

" Där orden tar slut tar nävarna vid." Är det inte så man säger. Inget försvar gentemot Sd och deras verksamhet. Men man kan inte gå omkring med sminkat ansikte och glansig flint och tycka att man är så himla mkt bättre än dom. Moderaterna har hjälpt till att bädda för det här. De har inte heller underlättat direkt för invandrare med de regler som införts i A-kassa och sjukförsäkring. De har gjort det ännu jävligare. Arbetarklassperspektiv eller ett elitistiskt perspektiv?

Jaha, nu var det nån på Sd som sa att de skulle utesluta rasisterna ur partiet. Jaha. Hur många blir då kvar? Bara en liten undran.


lördag 23 november 2013

Till min Leia

 

Leia



Du ringer ljudligt vackert,
dansar i söta ringar,
pratar ord jag aldrig innan hört,
skrattar i färglada slingor.

Du dansar också rakt,
ryckigt och inkorrekt,
du faller ur mallar,
ramlar ofta.

Du ritar egna sånger,
spelar en egen framtid,
du har dina noter att följa,
med hjälp av all din vilja.

Det är inget fel,
använd åskan du har i dig,
gå med blixten om du måste,
och le när du faktiskt vill.

Du måste vandra,
så småningom från mig,
i crescendo eller piano,
fötterna kommer gå ostämt ibland.

Vi kan fläta händer idag,
även imorgon,
jag är med dig,
känn det alltid inom dig.

Spela toner för dina fräknar,
Sjung högt för din empati,
för att du är full av melodier,
stämda i vackra slingor.









torsdag 21 november 2013

Får väl ge det lite tid till.....

Nä jag har inte lämnat in än. Inte helt i alla fall.

Jag har väl lite mer slagit mig till ro med att jag inte just kan göra något annat än å ligga stilla, gå på toan, ge hästarna mat, gulla med hundarna, kolla på tv, äta kall falukorv, poppa popcorn, glo på datorn samt prata i telefon. Jag beräknar att jag som tidigast kan börja röra lite fysiskt på mig till senvåren. Tänk Maj. Först nästa höst tänker jag mig att livet ser lite mer normalt ut.

Ja och om det är så här illa även nästa höst, då ska jag lägga mig i en jutesäck ihop med ett gäng sten och sänka mig själv ner på Vänerns botten. Men tills dess ska jag inte vara frustrerad över tillståndet utan utnyttja tiden på bästa sätt. Smida planer för framtiden som alla förutom två i min omgivning ogillar, läsa böcker, lära mig att aktivera hundarna mentalt på ett bättre sätt-förkovra mig i sån litteratur. Läsa in mig på överkänslighet hos hundar eftersom det har blivit så vanligt. Man får lov att följa med i resonemangen. Ja och utöver det ägna tid med familjen då, när de råkar vara hemma.

Sen hade jag mått betydligt bättre om man skalat bort alla förkylningar. Jag har varit dyngförkyld igen- tack Pyret!

Ja och mitt uppe i skitsjukan så får stoet en hovböld som återkommer och hovslagare och annat måste tas hit för att det ska dräneras ut var i hoven. Fjant spelar Allan, lyfter av hennes boxdörr. Tackar för den. Han vågar inte gå ute själv i storhagen utan springer runt i en cirkel vid gårn och hennes box, så man får gå ut och diskutera med den understimulerade pojken. OM det kunde bli snö och därmed lämpligt underlag, så skulle han bli longerad den där spjuvern till häst. Då kanske det skulle bli lugn o ro. Hundarna är busiga och vill ränna runt. Vetja om de inte får följa med Challe till jobbet imorrn.

Ja annars är jag ganska sansad ända tills nån säger nåt fel.....kritiserar eller inte tror på mina planer....eller inte tycker att det duger att vara med mig. Ja som jag uppfattar det.

Ja, jag är sådär överkänslig.

Nåja jag är ändå mkt mindre labil nu, när jag inte haft kontakt med sjukvården på ett tag. Jag tror alltmer på att vara självpatient. Man vill ju trots allt leva.

måndag 11 november 2013

Tja.......





Tja.

Vi har varit ute med hundarna idag i alla fall och jag har gått några meter. Det gick väl inget vidare med gången. Däremot så känns musklerna mer avslappnade och bättre överlag. Det är vilsamt.
Jag sover mycket - det är väl ett par års sömn som ska tas igen antar jag.

Annars går ju det här tillståndet väldigt långsamt, men det är i alla fall en fröjd att se hundarna ha det roligt och springa runt. Vi har provat den nya säkerhetsvästen och den verkar inte hindra dom i rörelserna. Mina muskler hindrar mig inte från att äta choklad sittandes mot ett jakttorn på öppna gulvita fält.

Pyret är förkyld¨. Igen. Så hon var hemma men dock med ut till fälten.

Jag kom på just nu att jag glömt min terapitid. Jaha. Det hade ju varit trevligt att avboka när man inte tänkt komma. Suck.

Tankspridd. Fragmenterad. Trött.

Jag vill känna mig lätt i benen som rådjuren på fälten idag. Kunna hoppa som hundarna över dikena. Ha spelande muskler under stram hud. Starka kvicka ben. Men så är jag varken rådjur eller hund. Mest en människa under läkning.



fredag 8 november 2013

Svårlösta resonemang

I stan har de grava problem med katter. Det gnälls om de går över tomten, eller än värre rör sig runt den dyra exklusiva bilen.

Häromkring har vi problem med varg och björn på gården. Mina hästars nagelfixare, hade tex nyligen fått rycka in sig och sin hund pga björnvisit på tomten.

Men det får man inte klaga på. Man har ju valt att bo på landet.

Men om man har valt att bo i villaområde, så har man tydligen inte valt att bo bland katter.

Här blir man glad om det är en katt man ser.

Men folk har problem med olika saker uppenbarligen.

Dock håller resonemanget dåligt, när folk i villa går på knäna pga katt på tomten, men samtidigt vill se ökande rovdjurstammar. Gärna inom några få län då. Det gör inget heller om de råkar hamna på en yta på landet som är skapligt tätbebyggt, och där det egentligen inte finns så stor skogsyta. Inte så snällt mot rovdjuren, för de får i onödan dåligt rykte om sig att vara just farliga. Ont om plats och revir...tja då kommer de närmre folk.

Nåja, länsstyrelsen har att göra nu i alla fall vad gäller björn......Björn var förresten och horrerade där jag i princip är uppväxt hos min mormor och morfar härom månaden. Jag vet inte om den ville hälsa på hästarna där eller vad den hade för ärende. Kanske ville den säga " hej"!

Ja, ja perspektiven på problem är hursomhelst olika.

Annars sover jag mest. Vet inte vad som har hänt, men jag känner mig skapligt avslappnad i alla fall.
Dock är magen sönder. Tänker inte gå in nåt närmre på hur den antas vara sönder, men inget märkligt egentligen med tanke på att samtliga slemhinnor varit trasiga ett tag. Dock kanske detta bör åtgärdas på nå vis.

Men jag har ju sagt upp mig från sjukvårdens tjänster och blivit självpatient.

Nä. Det är svårlösta resonemang som tas upp här på bloggen här idag.













torsdag 7 november 2013

Urbenad fisk

Vad ska man blogga om när man är trött. Jag är urlakad, som en urbenad fisk, som inte längre kan simma. Eller andas. Jo. Andas gör jag ju. Man får be om ursäkt för den liknelsen.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig nu. Om jag gott soppatorsk, pga för mkt vila eller nåt. Eller blev jag så matt av den där Osteopatbehandlingen. Det är farligt att låta ryggen bli rakare ock låta kroppen komma till ro. För man kan tala om ro när man sover halva dagarna och hela nätterna.

Eller är det kanske så här det blir när motorn gått torr väl länge, när seglen varit trasiga, så den ende roddaren fått vispat sig framåt medelst metspö i motvind.

När man ändå är trött så måste man gripa sig an Pyrets hälsoläge igen. Inget akut förvisso. Men hon får också gravidmage med tusen gaser i när hon äter spannmålsmat, särskilt sånt med vete i, precis som undertecknad då. Jag blir så kass så jag numer undviker den typen av mat, alternativt äter vete o glutenfritt bröd eller pasta. Men jag är vuxen ja och så kan man inte göra med barn. Naturligtvis behöver hon utredas för glutenallergi, men det skulle då inte förvåna mig om alla tester ser normala ut, men att hon ändå inte mår bra av den maten. Ja det kan vi ju lätt fixa här hemma - men skolmaten då? Harkel. Ja då krävs tydligen testresultat av rang.

Pyret har tydligen redan löpt amok på skolan, pratat med mattant och lärare och anser det högst upprörande, att hon inte själv får välja mat och får sån mat som hon mår bra av och det på stört!

" Så vuxna får välja men inte barn!"

Nåja, jag ringde barnmottagningen och ville ha tid där på stora sjukhuset för utredning. Dit fick vi inte komma utan vi hänvisades till vårdcentralen, som skulle få skriva remiss. Jag hävdade då det som står på deras sida på nätet att det ej krävs remiss. Sköterskan kontrade i ett hugg med att jag kunde skriva en egenremiss, men att de inte skulle ta den på allvar, eftersom jag inte är läkare. Bra idé då det här med egenremisser man kan skriva. Så man ringde skolsköterskan den nya på skolan som är mkt bra, och hon tyckte att det var angeläget att Pyret fick komma direkt till specialister, och att det är hennes rättighet. Med tanke på att Pyrets längd och viktkurvor ligger lite under det normala...ja not way off....så valde hon sjuksköterskan att själv skriva en remiss. Man tackar!

Vad man än gör inom sjukvårdens värld så flyter man omkring som på en räkmacka.

Jag själv träffar ingen läkare längre, men jag fick ett intyg på begäran till reception från min sida om fortsatt sjukskrivning. Jodå det fick jag utan att nån kontaktade mig. Det har jag aldrig varit med om förut. Fast det var ju smidigt i och för sig för alla parter.

Nä over and out-den som sovit i tio timmar måste sova igen. Go dag eller nåt.



söndag 3 november 2013

Pyrets Halloweenberättelse " Systrarna Janssons Halloweenfest"

Även om den 31 Oktober passerat så tänkte jag bjuda på Pyrets Halloween-novell. Hon har dikterat och jag skrivit ned på datorn. Därefter har vi fixat till svenskan tillsammans. Men det är Pyrets formuleringar och egna påhittade berättelse rakt igenom.



                                 Systrarna Janssons Halloweenfest

 

Halloween är snart här och familjen Jansson förbereder sig för Halloween-festen. Mamma Kristina syr kläder, pappa Markus, sätter upp dekorationerna som tvillingarna Tea och Embla nio år har gjort. Deras lillasyster Ebba hjälper också till. Ebba är rädd för spindlar och ormar, men sätter ändå upp sådana plastdjur. Men när hon går förbi den väggen sen så blir hon rädd.
 
    Ebba kan du gå upp och städa ditt rum, sa mamma!

    Jag vill inte, men det får jag väl göra.

Ebba städade och städade, men till slut så såg hon en spindel och sprang ner till mamma. Hon kramade mamma och sa vad som hade hänt. Tea och Embla gick ut för att plocka höstlöv. De skulle klistra upp dem på papper sen och sätta upp på dom på väggen. När de kom in frågade mamma om de ville hjälpa Ebba med att ta bort en spindel.

    Ja, sa Tea.

    Jag vill inte sa, Embla. Jag är rädd för spindlar.

    Jag kan hjälpa dig Ebba, sa Tea.

    Okej, men ta bort den fort!

Embla gick och började göra hösttavlorna. Tea fångade spindeln och tog bort den från huset. Hon tog upp spindeln med ett glas, och la den på lekplatsen bredvid deras hus, för att det ändå fanns mycket spindlar där. När Tea hade tagit bort spindeln så började Ebba städa igen. Tea gick och hjälpte Embla med hösttavlorna. När Ebba var klar så var klockan sex på kvällen. Hon gick ner till mamma och sa att hon var färdig med rummet. Mamma frågade om hon kunde hjälpa till med inbjudningskorten till Halloween-festen? Två kompisar till Ebba skulle bjudas in, Emma och Tilde. Kusinerna skulle också komma, Cissi och Oscar. Tea och Emblas kompisar Elin och Nike skulle också få inbjudningskort.

När de hade gjort klart de svarta inbjudningskorten med spöken och fullmåne på, så fick de gå och lägga sig. De längtade så mycket efter Halloween, så att de inte kunde sova. Ibland delade Tea, Embla och Ebba rum för att Ebba inte ville sova i sitt egna rum. De var inte så ofta överens om vilka böcker de skulle läsa. Tea och Embla ville läsa spökhistorier eller något om djur medan Ebba ville läsa något med Astrid Lindgren, som t ex Pippi. Denna kväll så blev det en djurbok med kattungar och valpar. Sen försökte de sova igen, men var fortfarande så uppspelta inför Halloween, så att det var svårt. Men till slut somnade Ebba och Tea. Men Embla kunde inte sova. Hon somnade inte förrän mitt i natten, och hade tänkt mycket på hur det skulle gå på Halloween. Om det skulle hända något. Tänk om ett spöke skulle komma! För förra året såg hon tre skuggor, men det var ingen där då, bara Embla.

När det var morgon låg de kvar i sängen lite till, men sen gick Tea upp och åt lite frukost. Därefter kom Embla och sist Ebba. Ebba var jättetrött men ändå lite pigg. Mamma och pappa hade inte vaknat än trots att klockan var nio. Tea och Embla försökte väcka mamma och pappa medan Ebba kollade på tv. När de hade väckt mamma och pappa, sa Embla att det var tre dagar tills Halloween började. Tea sa att Halloween började imorgon, medan Ebba sa att Halloween började om två dagar. De gick och kollade på almanackan och såg att Ebba hade rätt.

De gjorde alla samma saker i två dagar. Pysslade och städade. En dag vaknade de klockan sex på morgonen. Då det äntligen var Halloween. Tea och Embla gick upp och skulle göra i ordning sig för den stora festen, som skulle börja klockan sju på kvällen. Det var lång tid tills den skulle börja. Ebba låg kvar i sängen, men till sist undrade hon över vad det var som lät. Det kom från skorstenen. Hon kollade ut från fönstret och det rök ur skorstenen, men när hon gick till kaminen så brann det inte där. Hon gick ut för att titta ordentligt och såg då ingen rök. Ebba gick in igen, men då brann det i kaminen. Då blev hon förvånad. Hon gick till Tea och Embla och sa att det är något konstigt med skorstenen och kaminen. De gick alla och kollade, men då brann det inte i kaminen. Det fanns inte heller någon rök ute i luften. Tea och Embla sa att Ebba inbillade sig, men det gjorde hon inte.

Tea och Embla skulle gå ut och hämta gamla dekorationer från skjulet, för att göra det lite läbbigt i trädgården. Men i förrådet hittade de inte dekorationerna, men de såg en skugga och den såg ut som en liten tjej. De sprang ut ur skjulet, men det var inte de som stängde det. De kunde inte öppna dörren heller. Då försökte de komma in till huset men dörren var låst. De ringde på dörrklockan och Ebba kom och öppnade. De sa vad som hade hänt. Ebba sa att ni inbillar er bara. Tea och Embla sa att de inte alls hade inbillat sig. Då sa Ebba att de kanske hade rätt för att det var lite konstigt med skorstenen.

-Vi kanske borde väcka mamma och pappa, sa Ebba.

-Ja, sa Tea.

De gick upp till mamma och pappa och försökte väcka dom, men inte ens Tea eller Embla kunde väcka dom. De blev rädda och Embla kramade Ebba för att hon blev så rädd. Tea var modigast av dom och dessutom var hon lite längre än Embla, så hon försökte väcka pappa igen, men han vaknade fortfarande inte. Klockan var nu åtta på morgonen. De gick ner till nedervåningen och då såg dom att det var en boll som rullade, men ingen av dom hade tagit fram en boll. Embla såg också den där barnskuggan igen. Hon blev rädd och skrek och Tea undrade vad det var?

    -  Jag såg den där skuggan igen, sa Embla.

    -  Det menar du väl inte, sa Tea.

    -  Jo sa Embla.

Ebba undrade vad de pratade om? Hon frågade vad det var för något?

    Embla såg den där skuggan som vi såg i skjulet förut, sa Tea.
 
Ebba blev lite rädd och kramade Embla. Tea sa, följ efter mig.

-     Varför ska vi göra det för sa Ebba?

    För att jag är störst, sa Tea!

    Nej, sa Ebba!

Embla sa att de skulle sluta. De undrade varför hon ville att de skulle sluta? Embla sa att hon hörde någonting. Det lät som en räv men ljudet lät mycket, mycket högre. Fast inte ens det kunde väcka mamma eller pappa. Det lät som en räv men det var ingen räv. De gick upp på övervåningen och de såg någonting grönt och vitt. Det såg ut som en zombie, men Tea trodde det var ett monster. Ebba och Embla tyckte att det såg precis ut som en zombie. De gick ner till vardagsrummet och försökte öppna dörren, så att de kom ut ur huset, men dörren var låst. Zombien jagade flickorna och då kom Embla på att hennes pappa hade en yxa som han hade råkat lägga i hallen. Embla sprang fort till hallen och tog yxan. Hon sprang bakom zombien och kastade den i huvudet på honom. Han dog och då när det hände, så vaknade mamma och pappa. Då var klockan tio på morgonen och de sprang upp till rummet och låtsades sova. När mamma och pappa hade vaknat, så ordnade de frukosten och satte på sig kostymerna. Tea, Embla och Ebba gick också upp och klädde på sig sina Halloweendräkter. De tände pumporna i trädgården och ljusen inomhus i de småpumpor som de hade gjort. Gästerna kom så småningom utklädda till spöken och andra otäcka saker. Tilde var utklädd till en döskalle.

När de tände det sista ljuset, så började Tea berätta om morgonen och om vad som hade hänt dom. De berättade i skenet från ljuset av pumporna, om hur de sett en skugga, och om zombien som hade jagat dom. Ingen trodde dom och alla undrade var zombien var i sådana fall? Ebba sa till dom att den gick upp i rök. Yxan den låg i hallen som förut.

    Jag tror inte på er, sa Nike.

    Vi tror inte heller på er, sa kusinerna.

    Var har ni fått alla de här påhittade sakerna ifrån, sa mamma och pappa?

    Det är ju inget påhitt, sa Embla.

De andra två sa samma sak. De hittade verkligen inte på. Mamma sa att de snart skulle äta när ett av ljusen började fladdra och slocknade sen. De hörde ett knastrande ljud på väggarna.

När Ebba tittade så såg hon hur plastspindlarna börjat leva och kröp omkring.

    Titta sa hon förskräckt och ställde sig upp! Hon ville rusa därifrån.

Det blev alltmer knaster och snart var hela väggarna fulla av levande plastspindlar. Nu blev alla rädda och skrek hjälp!

      - Där fick dom för att de inte trodde på oss, sa Tea till Embla och Ebba.

 

 /Leia lindberg