Man borde kunna sätta stopp framför gamla lokomotiv,
De som går på knackig räls,
Med gnisslande tung växling,
Passerar de var station.
Om någon kunde dra i nödbromsen,
Växla av vagnen man satt i,
Så att åksjukan avtog,
Och tankarna slutade rusa.
Men ingen törs dra i handbromsen,
För vad har man för orsak,
När konduktören skäller,
Att man är en sabotör.
Nä man sitter snällt med,
På sin tilldelade plats 47,
Ända tills man får flytta på sig,
För att samma plats dubbelbokats.
Så står man snopen och vinglar i gången,
Parerar med benen,
Håller i så knogar vitnar,
Men inte drar man i handbromsen inte.
6 kommentarer:
Nej ! Man gör ju inte det.
Kramar i massor / Jane
Nääe, inte ens för sitt eget bästa, suck. Kram på dig du goa!
Jo, precis så är det. För man vill ju inte vara till besvär.. Och ställa till med saker och ting. Suck.
Kramar
Ibland vill man bara stanna världen, om så bara för en kort sekund, för att hinna andas...
Tittar förbi igen och ger dig en kram vännen.
KRAAAAAM / Jane
Kram <3
Skicka en kommentar