När vinden är skev,
husets väggar lila,
men knutarna är blå,
och gräsmattorna röda.
När kunskap är oro,
tro är ovisshet,
när vitt blivit mörkt,
och himlen sluten.
När tågen kopplar isär,
flygplanen inte lyfter,
kommandocentraler lagts ner,
ljudet från röster blivit till brus.
När dimman är genomskinlig,
regnet strilar uppåt,
marken består av gummi,
inte ett enda öga är torrt.
4 kommentarer:
Lokomotivet-dikten är jättebra. väldigt Maria Vine-lik.
Jag är så knäpp att jag skulle gillat om det var som i första versen. Mera färg i livet! Riktigt häftig dikt, med bra rytm och spooky känsla.
Någon frågade mig om jag skrev poesi.. Någon enstaka gång har det hänt.
Men så läser jag din dikter och känner att jag verkligen inte borde göra det. För jämfört med dig, blir mina en besudling av den ädla konsten. Fantastiskt bra Millan!
Kram
Godmorgon!
Kikar in och hoppas du får en bra lördag <3
Skicka en kommentar