Mörkt.

Det är på djupet mörkt,
utan neddragen gardin,
på bredden svart,
för att du inte längre finns.

Solen kasade ner,
går inte längre upp,
när lågan blåstes ut,
hala tystnaden tog över.

Alltet som stannar,
någon så livfull,
blir tyst och stel,
lämnar kroppen.

Jag ser och jag hör,
dina trippande steg,
din varma luft,
kalla vinddraget efter dig.

Du är där,
men jag kan ej röra,
eller hålla dig,
fast jag skakande längtar så.

Känner din energi,
sträcker fingrar efter,
men du är borta,
för mitt synfält.

Om jag kunde vrida tiden bakåt,
tagit andra beslut,
önskar dig så tillbaka,
om det jag innerligt ber.

Förlåt.