fredag 20 september 2013

Även en pirat behöver pauser

Det där ordet "happy" känns väl lite dräpt idag. Fick knallont i huvudet igår igen. Munnen vägrar gapa och musklerna är banne mig för korta. Huvudvärken vägrar ge sig när musklerna drar.

Det känns som om brädorna  från vraket som just drivit i land, ska trilskas så i det grövsta. De har visat sig vara så lite murkna som möjligt, utan gått från det till benhårda oböjliga plank istället.
Jag finner snäckor där jag går med vatten runt fotknölarna när jag samlar de där tvära brädorna. Snäckor. Det måste ändå vara någonting bra tänker jag. De kan ge ljud från havet om man lyssnar. Även när de är upplockade. Det är så att man tror att även de äger minnen.

Jag var i skogen idag med. Gick tjugo minuter. Blomstret var ystert galen och den yngsta Trudelutten också mkt pigg. Så synd att vi inte kunde gå där i två timmar. Eller så glad man kan vara över att det går att gå alls. Trots kramp i vader och resten av musklerna. För jag tänker vara så där glad idag. Ett fd grannbarn kommer hit och sover över i natt. Ska bli så roligt! Hon var mkt här redan som liten treåring och nu fyller hon fem i år. Pyret är ju nio så det är ålderskillnad, men Pyret ser på henne som sitt syskon och både leker och tar hand om henne. Och bråkar med henne någon enstaka gång.

Det är roligt med Pyret, för hon kan sin ålder till trots, se på andra med lite distans. På sina kompisar och så även på de små. När de busar till det så tittar hon på mig och skrattar lite i samförstånd.

När jag står och slår och bankar för att få de där brädorna böjliga medan vattnet rinner mellan tårna, då sluter jag ögonen och är ändå så glad över att Pyret är så glad. Hon sjunger innan hon åker till skolan varje morgon, säger därefter god natt till mig, innan hon åker. Hon kämpar förvisso med att inte gråta när det uppstår konflikter kompisarna emellan, eller när nån råkar få en sten i huvudet av misstag.

- Om jag hade kastat iväg en sten av misstag som landat i någons huvud, så vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Det hade jag inte fixat. Han blödde nåt hemskt mamma.

Sådär har det alltid varit med henne. Även på dagis om nån slagits eller slagit sig. Snällare människa än Pyret får man nog leta efter. Ja och den där gråten verkar hon bli alltmer bekant med. Hon har insett att hon gråter lätt helt enkelt. Lika lätt som hon skrattar. Skrattar mest. Igår ville hon muntra upp mig med några sånger, trots att jag redan var glad. Hon sjöng en hel timma och drog några drag på fiolen med.

Det är sånt som gör att man orkar med att aldrig stå torrskodd och försöka tala döva brädor tillrätta. Snäckorna runt vraket är lite som Pyret. Musik som musik. Vilka man ibland kan plocka upp och lyssna på. Även den allra värsta sjönödda pirat behöver pauser.








3 kommentarer:

Ergo Sum sa...

Din fina Pyret! Världens finaste Pyre!

Freja sa...

Pyret låter som min son. Goda ända in i hjärtat och med översvämmande empati! Så härligt att det finns sådana personer, de behövs!

envingad sa...

Vad mysigt att plocka snäckor.. här finns det inte mycket av dom inte. Här är jag inte riktigt på hugget men försöker ändå komma igång med bloggandet.
Ha det gott
kram