Sagt i "Doctors." Tur de har tvprogram för att kunna konstatera sånt.
Sen var det grejer mot celluliter och för synliga ådror.
Nä. Har inte folk annat för sig? De där två testpersonerna hade inga större grejer som syntes enligt min mening så, tja, jaja................Nog om det. Folk gör va fan de vill.
Men sen undrar jag vad det har blivit med folk och dieter. 5:2 dieten. Vilken mirakelmetod att lära ut till sina barn. Först hetsäter man och sen svälter man sig i två dygn. Jag kan få be och gratulera landstinget till nya kostnader framöver vad gäller Bulimi och Anorexipatienter.
Jag funderar över fler grejer. Varför ska det vara så förbannat omständigt att motionera för? Eller förresten nu har jag ju fattat saken helt fel. Det ska vara enkelt och gå fort. Syrran hade hört att om man typ cyklade allt vad man orkade, på en jävla motionscykel i nån enstaka minut, några dagar i veckan, så förbättrades konditionen.
Jogga är ju också sådär enkelt och bra. När man har ont om tid. Man behöver bara trä på sig skorna och hiva sig ut en stund så är det klart sen. Springa med vässade tänder för att man hatar att springa. Men kanske har man läst "Att välja glädje" för många gånger eller nån sorts motivationsträningsbok, som säger att det bara är att hänga i. Sen är ju det där med skor och utstyrsel inte bara. Det gäller ändå att ha rätt grejer. Det blir värre och värre. Bättre fodral att hälla Ajfånen i. Mer stötdämpning i skorna. Gäller fortfarande Nike? Ja och glöm gamla vanliga hederliga T-shirts. Det ska vara såna där i funktionsmaterial. I matchande färg till övrig utstyrsel förstås.
Krångel säger den som har häst. HA!
Nä. Det jag egentligen kliar huvet av mig inför är varför folk behöver så förbannat mycket motivationsarbete för att just motionera? Var tog glädjen vägen i motionerandet? Det är ju inget fel att springa om man tycker om det. Men jag kan slå hörntänderna kluvna på att tusentals svenskar pressar svanskotan sönder och samman ihop med hjärnstrukturerna, för att de just likt alla andra ska just springa. Trots att de hatar det.
Millan har ett tips. Gör något som du tycker är roligt istället! Min man spelar bla tennis ett antal timmar per vecka, och han är lätt euforisk innan och jävligt glad efteråt. För att han gör något som han tycker är kul. Utöver det går han promenader med hundarna i skogen som han också älskar.
För all del kanske inte han är ett jättebra exempel. Igår drog han ut 30 kärror skit från hästhagen. Höll på till klockan 23. Men när jag tittade ut och ropade på honom så hörde han ingenting. Han hade Ajfånen i öronen och sjöng högt från nån låt från "White Snake." Spelade luftgitarr ibland. Tja. Han gillar att ta ut sig överlag förvisso. Och är lätt galen på det.
Nåja. Hästskit kanske inte är glädje. Men hästar är det. Och fotboll och tennis. Och badminton. Vattenskidor. Slalom. Gå i skogen med hundarna. Träna Agility med sin hund-jo man blir svettig själv med.
Jag hatar att jogga och att simma. Därför har jag inte gjort det på länge. Intervallträningen vi körde på fotbollen låg det en utmaning i så visst. Men va fan. Det räckte då.
Nåja. Det är ju lätt för dig din jävel tänker du nu. Du som skriver och sitter säker eftersom din hälsoform är som ett ruttet plommon.
Det är fritt fram och tänka så. Jag undrar envist vidare ändå. Var finns glädjen? Även om jag begriper att det somliga enstaka dagar kan ta emot innan man kommer igång.
Och den dan jag blir bättre så ska jag gladligen träna igen. Lagom mkt, för alldeles för mkt förtar glädjen. Och då kanske den där "Runkeepern" slutar stå på noll, såsom en vän till mig drömt om att den gör. (Humor) Eller förresten Runkeepern lär nog stå på noll för jag fattar inte vitsen med den, men röra på mig, det ska jag göra. Med glädje.
Zuidenwind, pappa till våran bästa Fjant.
5 kommentarer:
Gillar detta kloka inlägg.
Kram!
Hahaha, du får mig att minnas när några på jobbet ordnat att vi skulle få gå "löparskola" med en fd löparkändis. De tyckte jag skulle vara med och jag sa absolut nej. Då försökte de locka med att skolan var för alla, oavsett nivå på löpningen och jag sa fortfarande absolut nej. De fortsatte att tjata, för det skulle ju bli så kul... Hahaha, aldrig i livet, jag HATAR att springa, det blir inte en sekund roligare för att det är en "kändis" som ska påstå att jag borde tycka det är kul... Simma däremot, det gillar jag. Och cykla. Så det gör jag och njuter av det, i lagom mängd...
Hej tänkte bara tipsa om att jag just nu har en tävling där man kan vinna ett presentkort 200 kr från Gömda juveler som har snygga kläder som jag tror du skulle gilla:) så passa på att ta dej en titt:)
http://www.domkallarmighannes.com/2013/09/tavling-vinn-ett-presentkort-pa-200-kr.html
Om du inte gillar sådana här kommentarer så ber jag ursäkt och hoppas du får en bra dag kram
Intressant inlägg det här. I ett helt liv har jag försökt hitta glädjen i att motionera. Det slutar alltid med ett magplask för jag hittar den inte. Sista året har jag släppt tanken på att ha roligt när jag motionerar. Jag gör det jag tycker verkligen är kul och bara då jag vill. Inga dyra kort här inte. Helt plötsligt så släppte det och jag promenerar när jag har lust. Lusten kommer oftare och oftare. Kanske det till slut kan leda till att jag söker upp en lokal. Det får bli när blir. Läste också om ditt inlägg om möten. Mina möten är många. Det står nog en lapp i pannan på mig att : Prata med mig, lätta ditt hjärta Jag ska ta hand om dig. Sista månaderna har jag rivit lös den och gjort den mindre. Det är skönt för helt plötsligt börjar jag kunna sätta mig själv i första rummet. Inte alltid men mer och mer i en lämplig nivå. Älskar att läsa det du skriver även om jag inte alltid kommenterar
Kram
*ler* Ja du Millan - va fasen har hänt? Jag håller med dig. Till fullo. Skulle inte få för mig att börja springa maraton eller dylikt för att "alla gör det"... Jag motionerar för att jag behöver det - verkligen behöver det. Jag längtar efter det, efter känslan av utmattning och det klarnar huvudet på mig. Nu har jag dragit ner på det hela. För att jag är rädd för överdrifter. Nu tränar jag tre gånger i veckan och går dryga 6 km varje vardag. Det får räcka. (+ 10 min. med rockring varje dag och 2X10 armhävningar)
Kram
Skicka en kommentar