Hon

Hon stod i köket med ett knivhandtag i vardera hand. Knivseggarna blänkte mot varandra. Det långa bruna håret hängde över axlarna torrt och spretigt. Blicken föll ned på fötterna. Det var tomt. Så ekande tomt att hon inte kunde fånga en endaste tanke. Hon tittade upp och såg en boll på den nyklippta gräsmattan utanför köksfönstret,  men lämnade den snabbt med blicken, och satte på plattan på spishällen.

Det var tyst som i graven. Alla sov. Hela grannskapet verkade det som. Låg omhuldade i sina täcken och drömde lugnt. Dammsugaren hade gått varm kvällen innan och häcken var nyklippt. Diskbänken glänste blank. Grindarna var nytvättade och grusgången var krattad. Solen gick allt högre upp på den blå himlen som inramade trädgården. Snart skulle hela bostadsområdet vakna till fågelkvitter och sång. Frukost skulle ätas i de inglasade rummen, barns fötter skulle höras springa på asfalten utanför husen. Bilar skulle komma att tvättas glänsande inför de andra grannarnas ögon. Det skulle se vackert ut. Låta fint om man lyssnade till rösters sorl och fåglars kvitter. Pappas glada röst när den mötte Peters. Audi som mötte Passat eller BMW. Gasolgrill som ställdes mot murad stengrill.

Hon blundade för en stund. Gick bort till hällen som nu kändes varm. Spretade lite med fingrarna för att därefter lägga handflatorna mot hällen. Det brände till omedelbart, såpass att det var omöjligt att inte rycka dom därifrån. Men hon satte dit dom igen, och ännu en gång. Därefter stängde hon av hällen med ett tumtryck. Det brände och sved så att hon blev yr i huvudet och var tvungen att sätta sig ned. Hon satt hopkrupen som en säck i ena kökshörnet och försökte hålla ögonen öppna. Inte svimma. Hur skulle det se ut?

Hon hörde grannen Jens gå ut och hämta posten. Snart skulle allt vakna. Benen blev stadigare igen så att hon kunde ställa sig upp. Hon stod och lutade sig mot diskbänken med krum rygg och försökte komma på hur hon skulle lösa det här. Hon var en trasig fågel bland skinande blanka och polerade människor och prylar. En udda figur som inte ville ha nya kläder eller skor utan gå i de slitna och mjuka. En fågelskrämma bland vackra svanar. Hon tänkte dessutom tankar som i de andras öron var besvärliga eller opraktiska. Främmande.

Hon tog upp knivarna igen och gned bladen mot varandra. De gnistrade i solen. Hon höjde blicken och det oborstade håret fick hänga med i svängarna vare sig det ville eller ej. Bänkskivan i köket gnistrade tillbaka mot knivarna och lyste i detsamma upp ena ögonvrån på henne. Hon vred ilsket ögat åt sidan samtidigt som hon hörde dem vakna på övervåningen. Gäspningar och röster som talade hest. Några fötter i trappen.

Utan att tänka drog hon kniven rätt över ena handleden. Blodet pumpade ut samtidigt som det svarta i ögonvrån tilltog. Ljuden i trappen kom närmre. Solen hade gått upp. Grannen Jens satt och läste morgontidningen i trädgården. Fåglarna badade vattenbad. Det grydde en ny dag. Om än med en massa blodstänk på bänkskivan.