söndag 3 november 2013

Pyrets Halloweenberättelse " Systrarna Janssons Halloweenfest"

Även om den 31 Oktober passerat så tänkte jag bjuda på Pyrets Halloween-novell. Hon har dikterat och jag skrivit ned på datorn. Därefter har vi fixat till svenskan tillsammans. Men det är Pyrets formuleringar och egna påhittade berättelse rakt igenom.



                                 Systrarna Janssons Halloweenfest

 

Halloween är snart här och familjen Jansson förbereder sig för Halloween-festen. Mamma Kristina syr kläder, pappa Markus, sätter upp dekorationerna som tvillingarna Tea och Embla nio år har gjort. Deras lillasyster Ebba hjälper också till. Ebba är rädd för spindlar och ormar, men sätter ändå upp sådana plastdjur. Men när hon går förbi den väggen sen så blir hon rädd.
 
    Ebba kan du gå upp och städa ditt rum, sa mamma!

    Jag vill inte, men det får jag väl göra.

Ebba städade och städade, men till slut så såg hon en spindel och sprang ner till mamma. Hon kramade mamma och sa vad som hade hänt. Tea och Embla gick ut för att plocka höstlöv. De skulle klistra upp dem på papper sen och sätta upp på dom på väggen. När de kom in frågade mamma om de ville hjälpa Ebba med att ta bort en spindel.

    Ja, sa Tea.

    Jag vill inte sa, Embla. Jag är rädd för spindlar.

    Jag kan hjälpa dig Ebba, sa Tea.

    Okej, men ta bort den fort!

Embla gick och började göra hösttavlorna. Tea fångade spindeln och tog bort den från huset. Hon tog upp spindeln med ett glas, och la den på lekplatsen bredvid deras hus, för att det ändå fanns mycket spindlar där. När Tea hade tagit bort spindeln så började Ebba städa igen. Tea gick och hjälpte Embla med hösttavlorna. När Ebba var klar så var klockan sex på kvällen. Hon gick ner till mamma och sa att hon var färdig med rummet. Mamma frågade om hon kunde hjälpa till med inbjudningskorten till Halloween-festen? Två kompisar till Ebba skulle bjudas in, Emma och Tilde. Kusinerna skulle också komma, Cissi och Oscar. Tea och Emblas kompisar Elin och Nike skulle också få inbjudningskort.

När de hade gjort klart de svarta inbjudningskorten med spöken och fullmåne på, så fick de gå och lägga sig. De längtade så mycket efter Halloween, så att de inte kunde sova. Ibland delade Tea, Embla och Ebba rum för att Ebba inte ville sova i sitt egna rum. De var inte så ofta överens om vilka böcker de skulle läsa. Tea och Embla ville läsa spökhistorier eller något om djur medan Ebba ville läsa något med Astrid Lindgren, som t ex Pippi. Denna kväll så blev det en djurbok med kattungar och valpar. Sen försökte de sova igen, men var fortfarande så uppspelta inför Halloween, så att det var svårt. Men till slut somnade Ebba och Tea. Men Embla kunde inte sova. Hon somnade inte förrän mitt i natten, och hade tänkt mycket på hur det skulle gå på Halloween. Om det skulle hända något. Tänk om ett spöke skulle komma! För förra året såg hon tre skuggor, men det var ingen där då, bara Embla.

När det var morgon låg de kvar i sängen lite till, men sen gick Tea upp och åt lite frukost. Därefter kom Embla och sist Ebba. Ebba var jättetrött men ändå lite pigg. Mamma och pappa hade inte vaknat än trots att klockan var nio. Tea och Embla försökte väcka mamma och pappa medan Ebba kollade på tv. När de hade väckt mamma och pappa, sa Embla att det var tre dagar tills Halloween började. Tea sa att Halloween började imorgon, medan Ebba sa att Halloween började om två dagar. De gick och kollade på almanackan och såg att Ebba hade rätt.

De gjorde alla samma saker i två dagar. Pysslade och städade. En dag vaknade de klockan sex på morgonen. Då det äntligen var Halloween. Tea och Embla gick upp och skulle göra i ordning sig för den stora festen, som skulle börja klockan sju på kvällen. Det var lång tid tills den skulle börja. Ebba låg kvar i sängen, men till sist undrade hon över vad det var som lät. Det kom från skorstenen. Hon kollade ut från fönstret och det rök ur skorstenen, men när hon gick till kaminen så brann det inte där. Hon gick ut för att titta ordentligt och såg då ingen rök. Ebba gick in igen, men då brann det i kaminen. Då blev hon förvånad. Hon gick till Tea och Embla och sa att det är något konstigt med skorstenen och kaminen. De gick alla och kollade, men då brann det inte i kaminen. Det fanns inte heller någon rök ute i luften. Tea och Embla sa att Ebba inbillade sig, men det gjorde hon inte.

Tea och Embla skulle gå ut och hämta gamla dekorationer från skjulet, för att göra det lite läbbigt i trädgården. Men i förrådet hittade de inte dekorationerna, men de såg en skugga och den såg ut som en liten tjej. De sprang ut ur skjulet, men det var inte de som stängde det. De kunde inte öppna dörren heller. Då försökte de komma in till huset men dörren var låst. De ringde på dörrklockan och Ebba kom och öppnade. De sa vad som hade hänt. Ebba sa att ni inbillar er bara. Tea och Embla sa att de inte alls hade inbillat sig. Då sa Ebba att de kanske hade rätt för att det var lite konstigt med skorstenen.

-Vi kanske borde väcka mamma och pappa, sa Ebba.

-Ja, sa Tea.

De gick upp till mamma och pappa och försökte väcka dom, men inte ens Tea eller Embla kunde väcka dom. De blev rädda och Embla kramade Ebba för att hon blev så rädd. Tea var modigast av dom och dessutom var hon lite längre än Embla, så hon försökte väcka pappa igen, men han vaknade fortfarande inte. Klockan var nu åtta på morgonen. De gick ner till nedervåningen och då såg dom att det var en boll som rullade, men ingen av dom hade tagit fram en boll. Embla såg också den där barnskuggan igen. Hon blev rädd och skrek och Tea undrade vad det var?

    -  Jag såg den där skuggan igen, sa Embla.

    -  Det menar du väl inte, sa Tea.

    -  Jo sa Embla.

Ebba undrade vad de pratade om? Hon frågade vad det var för något?

    Embla såg den där skuggan som vi såg i skjulet förut, sa Tea.
 
Ebba blev lite rädd och kramade Embla. Tea sa, följ efter mig.

-     Varför ska vi göra det för sa Ebba?

    För att jag är störst, sa Tea!

    Nej, sa Ebba!

Embla sa att de skulle sluta. De undrade varför hon ville att de skulle sluta? Embla sa att hon hörde någonting. Det lät som en räv men ljudet lät mycket, mycket högre. Fast inte ens det kunde väcka mamma eller pappa. Det lät som en räv men det var ingen räv. De gick upp på övervåningen och de såg någonting grönt och vitt. Det såg ut som en zombie, men Tea trodde det var ett monster. Ebba och Embla tyckte att det såg precis ut som en zombie. De gick ner till vardagsrummet och försökte öppna dörren, så att de kom ut ur huset, men dörren var låst. Zombien jagade flickorna och då kom Embla på att hennes pappa hade en yxa som han hade råkat lägga i hallen. Embla sprang fort till hallen och tog yxan. Hon sprang bakom zombien och kastade den i huvudet på honom. Han dog och då när det hände, så vaknade mamma och pappa. Då var klockan tio på morgonen och de sprang upp till rummet och låtsades sova. När mamma och pappa hade vaknat, så ordnade de frukosten och satte på sig kostymerna. Tea, Embla och Ebba gick också upp och klädde på sig sina Halloweendräkter. De tände pumporna i trädgården och ljusen inomhus i de småpumpor som de hade gjort. Gästerna kom så småningom utklädda till spöken och andra otäcka saker. Tilde var utklädd till en döskalle.

När de tände det sista ljuset, så började Tea berätta om morgonen och om vad som hade hänt dom. De berättade i skenet från ljuset av pumporna, om hur de sett en skugga, och om zombien som hade jagat dom. Ingen trodde dom och alla undrade var zombien var i sådana fall? Ebba sa till dom att den gick upp i rök. Yxan den låg i hallen som förut.

    Jag tror inte på er, sa Nike.

    Vi tror inte heller på er, sa kusinerna.

    Var har ni fått alla de här påhittade sakerna ifrån, sa mamma och pappa?

    Det är ju inget påhitt, sa Embla.

De andra två sa samma sak. De hittade verkligen inte på. Mamma sa att de snart skulle äta när ett av ljusen började fladdra och slocknade sen. De hörde ett knastrande ljud på väggarna.

När Ebba tittade så såg hon hur plastspindlarna börjat leva och kröp omkring.

    Titta sa hon förskräckt och ställde sig upp! Hon ville rusa därifrån.

Det blev alltmer knaster och snart var hela väggarna fulla av levande plastspindlar. Nu blev alla rädda och skrek hjälp!

      - Där fick dom för att de inte trodde på oss, sa Tea till Embla och Ebba.

 

 /Leia lindberg


 

 

 

 

 

 

 

3 kommentarer:

Pipan sa...

Mycket bra berättelse. Hälsa att Pipan känner igen sig från när hon själv var liten och skrev om spöken.

Lisbeth sa...

Härligt skrivit. Hälsa henne och beröm henne från mig. Anar att hon brås på dig. Det är alltid lika givande att läsa det du skriver. Var också glad för dotterns kunskap för språk är makt.
Kram på dig

Ergo Sum sa...

Men bravo Leia!!!! Mycket väl skriven historia! Jag tycker att du lyckats bra med att fånga mitt intresse - och det gör att jag jättegärna läser vidare! Kram på dig finaste Pyret