Tja.
Vi har varit ute med hundarna idag i alla fall och jag har gått några meter. Det gick väl inget vidare med gången. Däremot så känns musklerna mer avslappnade och bättre överlag. Det är vilsamt.
Jag sover mycket - det är väl ett par års sömn som ska tas igen antar jag.
Annars går ju det här tillståndet väldigt långsamt, men det är i alla fall en fröjd att se hundarna ha det roligt och springa runt. Vi har provat den nya säkerhetsvästen och den verkar inte hindra dom i rörelserna. Mina muskler hindrar mig inte från att äta choklad sittandes mot ett jakttorn på öppna gulvita fält.
Pyret är förkyld¨. Igen. Så hon var hemma men dock med ut till fälten.
Jag kom på just nu att jag glömt min terapitid. Jaha. Det hade ju varit trevligt att avboka när man inte tänkt komma. Suck.
Tankspridd. Fragmenterad. Trött.
Jag vill känna mig lätt i benen som rådjuren på fälten idag. Kunna hoppa som hundarna över dikena. Ha spelande muskler under stram hud. Starka kvicka ben. Men så är jag varken rådjur eller hund. Mest en människa under läkning.
2 kommentarer:
Ok visst ska man avboka tider men jag tror att det du gjorde: Var ute på fälten var en mycket bättre terapi. Just känslan av att vilja göra något och sedan genomföra det är ett stort steg framåt.
Trots att det är en bit att gå kämpar du på bra
Ha en fin vecka
Kram
Läkning är bra Millan. Även för blivande hindar!
Kram
Skicka en kommentar