tisdag 22 oktober 2013

När man är slut och tålamodet runnit ut

Jag är inte glad idag inte. Det har ju känts allt bättre med den där kraftiga Pyretförkylningen till trots i kroppen. Har varit så nöjd med att ryggen inte har påverkats så, och att slemhinnorna verkar ha läkt igen.....det går att använda näsdroppar tex utan att det svider som tusan. Har känt mig lättare i kroppen trots att jag varit genomtät i näsan. Modell genomförkyld. Flera slemhinnor har ju också genomgått besiktning. Synen har inte blivit påverkad av den där överkänslighetssjukan, vilket man bara ska vara tacksam för. Flax heter det. Högerörat är väl dock som det är. Trumhinnan är sönder och rör sig som ett fladdrande trasigt segel. Den har väl bränts sönder den och vetja om den någonsin blir bra. Men må så vara så då med tinnitus på köpet.

Jag har njutit över att just inte ha ont någonstans. Log när jag somnade igår.

I natt har jag sovit sådär. Vaknat till och från samt drömt mardrömmar. Inte ett bra tecken. Vaknar och det kliar. Svider i ögonen och slemhinnorna i näsan och öronen mår allt annat än bra. Jämntjocka. En såns där svullnad som näsdroppar går bet på. Jag är yr och har lite frossa. Ryggen är sönder. Så gick det med det. Vinglig på benen. Musklerna håller på och smårycker i ansiktet som nån sorts bonus.

Jag är uppriktigt sagt så less. Orkar inte med det här tillståndet igen samtidigt som jag är rädd för att helvetet ska blossa upp på riktigt igen. Infektioner är inge bra i det här läget. Det blir också svårt att bli bra när man har ett Pyre som dräller hem infektioner. Ja. Det är ju just inget hon väljer, men tack och lov, så har hon hitintills inte haft så ont av dom själv än.

Förmodligen är det ändå så att hon kommer hem med nåt nytt innan jag blivit bra från den här förkylningen. Moment jävla hundratjugotvå.

Jag har tappat kämpatakterna bakefter mig nu. Njöt nyss av att må skapligt och kunna ligga och läsa böcker. Gå utan att ländrygg och bäckenet trillar isär. Njöt av att det inte gjorde ont. Jag orkar verkligen inte med det här nåt mer.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------


SLUT


När alltings tålamod runnit ut,
när man är slut,
vad gör man då,
hur kan man förstå.

Jag vill ge in,
faktiskt ge upp,
trött på att brinna,
likt en levande fackla.

Famlar i mörker,
allting snurrar,
där jag ligger i en bastu,
med en dörr evigt stängd.

Vill fly värmen,
det röda skinnet,
ögon som brinner,
öron som bränts sönder.

Släpp mig, släpp mig,
låt mig snälla gå,
du har haft mig länge nu,
förbannade eld.

Jag är helt borta,
snälla, snälla,
har tappat nyckeln,
till det som kallas liv.

4 kommentarer:

Blondie sa...

Ring "Arga doktorn.." o få bukt med allt elände..
Kram.

Lisbeth sa...

Nej vad tråkigt. Jag håller just på att hämta igen mig efter 5 veckors besvär som liknar de du beskriver. Jag törs inte ens gå på affären för att jag är rädd att dra på mig något. Orkar inte en gång till. Förstår så väl din känsla. Man säger att man inte orkar fast visst gör man ändå. Det känns bara så skit att inte ha ett vanligt liv.
Håller alla tummar att det inte blossar upp
Kram

Ergo Sum sa...

Fi fan!! Säger bara "fi fan" <3

Jane sa...

Men fy så du har det vännen.
jag läste ditt nyaste inlägg oxå men tyckte kanske inte att jag kunde kommentera där.
Jag såg att någon hade skrivit ring arga doktorn.
Björn brage är min smärtläkare och jag kan inte säga att han är något speciellt. Psyk mediciner av alla det slag kastar dom åt en.
Men det finns duktiga läkare här i Stockholm.
Min mamma som inte bor här i stan kommer alltid hit om det är något med hennes hälsa.

Jag önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt.
Kramar i massor / Jane