Fel i skallen

Om nån missat det så bor gynnaren Fjant förnärvarande i Pipans residens. Han är där på bootcamp. Kanske inte så mkt armhävningar men annat jobb såsom longering o dylikt. Tanken är att han ska bli häst och ridas in. Stoet står fem minuter med bil här hemifrån. Hon bestämmer det mesta, leker kung, drottning och chef på samma gång i hagen, så vi får väl se hur länge hon får vara kvar (och hur länge de andra i hagen överlever.)

Fjant skaffade sig raskt flickvän-Näbben-som är ett år äldre än Fjanten. Lite märkligt eftersom jag nyss tyckte Fjant var ett litet föl. Tiden går fort. Nu är han en finnig ungdom på väg att bli vuxen.

Nåja, hästarna klarar sig ju utmärkt utan mig, men jag lite sämre utan dom. Det här med Fjant och utbildning tycker jag ju är skitkul i och för sig. Pipan är ju generös och hivar upp bilder och videoklipp på fejjan. Sen kändes det aldrig som att skicka bort honom utan snarare hem. Jag hade kunnat tänka mig att följa med....snika på nåt boxhörn med filt och kudde. Men nu tillåter ju inte allmäntillståndet några resor för min del. Pfff.

Pyret plockade dock ur tips och rådbanken häromdan och påpekade att det finns hästspel på Ajfånen där man både får klappa häst och ta hand om dom. Mycket lagom nu faktiskt och bara att lägga ifrån sig när man blir trött.

Hursomhelst är Challe extremt nöjd med att pållarna inte är hemma. Eller..."jag saknar att dom går här i hagarna och att du är ute hos dom...men mockningen och allt det där matandet det kan kvitta."

Ja så säger en sann hästkarl.

Han fyller år idag Challe förresten - 44 år. Min mamma kommer hit med nån slags tårta. Vi äter ju inte vete/gluten här hemma så den blir väl därefter. Jag inte heller mjölk. HA!

Nä. Annars då? Jo det har varit bättre med måendet nu ett tag. Det har gått sakta åt rätt håll. Alltså borde jag ligga nöjd men jag är stundtals missnöjd de facto. Mycket eftersom min skalle hittar på hyss när den blir det allra minsta undersysselsatt. Helt plötsligt blir jag skraj, orolig, fantiserar, rädd för min egen skugga.... och grejar till det. Jag är väl lite lik Fjant helt enkelt.

Egentligen är det inte så farligt, utan det går över när jag ser till att inte vara rastlös. (Inte helt lätt när man ligger där man ligger.) Men jag har alltid varit sån här. Nä jag måste ha å göra. Inte hela tiden men jag pallar inte med nåt större energiöverskott i skallen inte. Då blir det fel.