lördag 23 februari 2013

Faller





Som regn du faller,
i tunga sjok,
eller i skira droppar,
olika men alltid från ovan.

Ur trångsynta vrår,
de trillar fram,
eller ut i fria ansikten,
tårarna de rullar.

Ur öppen himmel,
eller ur dväldva moln,
rinner de vidare,
för att landa någonstans.

Som regn du faller,
i öppnade rader,
ty ur stängda böcker,
faller eller landar ingenting.

onsdag 20 februari 2013

Uj

Det kanske finns hopp för den patient som orkar tjata sig in. Till och med för den som är vaken varannan timme pga kramp i ryggen. Läkningsprocess uppstoppad av förkylning.

HA!

Lyckades ju intrigera in mig till den mest omtyckta läkaren på stans VC. Den enda kvinnan bland andra män. En rak, ärlig och hjälpsam människa. På flera sätt.

Beskrev medicinhistorian och kramperna som följde. Ryggen som halvt gick av.

"Ja sån där medicin får man Parkinsinssymtom av. Stelhet, kramper, framåtskjutna axlar och hasgång. (Nähä) Man kan tillfälligt sätta in medel i liten dos mot just parkinsons sjukdom för att underlätta."

Ja nu har jag ju den inte kvar medicinen och behöver den inte heller, men det kunde ju ha lindrat mitt mående kanske när det var som sämst. Det tar ju ett tag innan en medicin går ur kroppen om inte annat.

Nä. Hon verkade ha en jäkla koll på mediciner o hur de inverkar på varandra.

Ja också kände hon till osteopaten som jag går hos, och tyckte att hon är jättebra.

Lite bättre än vitrocken innan som ansåg att de där osteopaterna bara ville tjäna pengar.

Tja också slängde hon en blick på ryggen och konstaterade att jag hade en scolios.

Ja.

Mer än vad övriga på VC sett.

Men hon visste hur man kollar en rygg hon. Man står och böjer sig framåt.

Inte ligger på mage eller sitter upp.

Resultatet blir nämligen olika.

Tja. Jag fick det som jag ville och numer så är det bara jag ringer direkt på hennes telefontid om det är något. "Så resonerar vi oss fram till nån bra lösning på problemet".

Man tackar.

Det tär så förbannat att snacka sig förbi de där mottarkvinnsen på rådgivnings o tidsbeställningstelefönen. Även om jag är en jäkel på att prata.









tisdag 19 februari 2013

Fjantar och vårdcentralers motande och försvarande

Ja du Fjantjäkeln, för tillfället har du fått som du har velat. Du får gå i sommarhagen för nån dag tills jag blitt bättre och orkar laga stängslet mellan hagarna igen. Eftersom du springer in där det inte är lagat och ränner rätt genom den stängda öppningen till vinterhagen, så handtagen flyger. Alltså jag mäktar inte med att laga. Du är bestämd av dig Fjant. Men det är jag med. Fortsättning följer.

Annars då så har man legat på vårdcentralen. Ville ha en speciell läkare som kan diskutera smärtproblematiken som händer i kroppen när jag får kramp. Alltså mest vid förkylning. Har ju en massa inflammationer i kroppen som ska läkas och när jag får en förkylning så går immunförsvaret på den och inte på inflammationen i ryggen. Har smartaste osteopaten berättat.

" Har du provat Ipren"

Men dra åt helvete. Sen när hjälpte det mot muskelkramp. Nä nu vet jag vilket medel jag behöver. Nåt jag kom över som av en händelse. Inget morfin, kodein eller annat gojs.

Men de där sköterskorna uppgift på rådgivningen ska ju mota folk minsann. Deras mission. Och jag ville som den besvärlige jävel jag är ha en speciell läkare.

"Men om du inte är listad aktivt så går vi efter personnummer."

"Okej då listar jag mig aktivt då".

Men se nej, de hade inte en enda läkartid på flera månader. Bortsett ifrån dagmottagningen där man kan träffa på vilket stolpskott som helst. Ja också får man max tio minuter på sig, vilket blir svårt eftersom läkaren då bara hinner mästra själv.

?

Men efter att ha pratat med sjuksköterskan i tjugo minuter så oooops, så fanns det visst en återbudstid, till den läkare jag vill komma till redan imorgon. Den hade visst funnits där hela tiden.

I say no more.

Annars tyckte hon att jag kunde motionera, för det går ju även om man är förkyld. Ja det beror ju på vad det är för förkylning händelsevis. Också var det tjat om sjukgymnastiken igen som skrivit ut mig pga att mitt problem ligger utanför deras kompetens.

Motionera ja. Prova själv, dygnet runt. Eller prova själva att sova två timmar, vara uppe o skaka liv i musklerna i två timmar. Sova. Vara uppe och gå. Idioti alltihop.

Också hann hon med att försvara den där läkaren jag träffade vid jul. Hon tog på sig att det nog var deras fel att det blev tokigt, eftersom de skickat mig till dagmottagningen där de har ont om tid.

Jamen tjena. Det var ju akut. Jag tycker sjuksköterskor ska sluta backa upp läkare som missköter sina jobb och klantar till det. Låt dom själva ta konsekvenserna istället. Vetja om läkare backar upp sina sjuksköterskor om det är aktuellt?

Nä.










måndag 18 februari 2013

Hjälpa eller skälpa

När det hela tiden kommer upp grejer på datorn, som säger att den håller på att krascha. Ska man ta det på allvar då? Eller bara skratta rått åt falska påståenden.

Jag har iallafall kraschat.

Jag är så trött av alla förbannade infektioner först och främst, samt diverse jäkelskap som varit innan. Nu fattas bara en riktig influensa så kan jag säga adjö till våren. Positivt va?

Jag skulle bara vilja vara som en vettig människa. Men jag är superkänslig minsann. Kan inte ställa mig utanför överhuvudtaget från de känslor jag har.

Det här med att inte få den närhet jag vill ha. Den känslan har funnits där länge. Så är det väl. Är man riktigt dålig va det än månde vara så önskar man sig närhet. Eller ibland att bara få vara ifred.

Jag har också ändrat mig angående detta så sakteliga. Gått mer ifrån att vilja vara ifred till att inte vilja det.

Det blir ju också svårt för den man lever med att ställa om sig eventuellt. Kramas det gör vi. Aboslut. Men sitta bredvid varandra i soffan...oj vad det kliar i honom och han sitter obekvämt etc.

Det lustiga är att han var i förhållande till mig, väldigt på vad gällde närhet, när vi träffade varandra för hundra år sen. Jag var arton år då. Han undrade varför jag alltid la ena armen mellan mig och honom för när vi kramades.

Det var då det. Nu springer han och jag jagar. För att få närhet och en stunds prat.

Han måste i sin värld göra allt klart innan han sätter sig. Och nu är det ju mer att göra än tidigare eftersom jag orkar mindre. Men det stämmer ändå inte. Han var så ledsen när jag låg på sjukhus och saknade mig så, och när jag kom hem så gick han och gömde sig. Och var arg. På allt. På mig.

det mest oroväckande var att han ahde städat ur alla garderober, skafferi och kryddskåp. Placerat kryddorna med exakthet på rad med texten precis rakt fram. Helt fel då den jag lever med är högst ostrukturerad. och vilken prio?

Nä redan där gick varningsklockorna igång.

Jag tror att han tycker att allt är för mkt. Världen vacklar. Jag tror att han blev redigt rädd. Fast det sista förnekar han. Förstås. Också har han svårt när för mkt hamnar på hans axlar. Det väcker gamla känslor hos honom.

Jag har svårt för att vara beroende. Det svåraste jag känner till. Det väcker mkt i mig. Och att bli administrerad, som jag känt mig under en period. Serverad mat. Halstabletter. Näsdukar. Medicin. Som jag faktiskt kan hämta själv. Men visst tack för omtanken ändå.

Men vi har pratat. Han känner själv att han dragit sig undan efter min sista sjukhusvistelse i höstas. Ja då jag inte kunde gå längre. Knappt prata. Knappt sitta på toan. Det var skrämmande för mig. Det borde rimligtvis ha varit det för honom.

Han vet inte varför men hävdar att det inte är för att han inte tycker om mig längre. Och det tror jag förnuftmässigt inte heller. Ja också blandar han ju ihop alla känslor han har och blir arg...som i nån sorts kompott då. En klump.

" Vi får nog aldrig reda på varför jag tog avstånd".

Nähä.

Också han stackarn då. Sliter i stallet åt mig och mockar, och ändå är den satans jäkeln till fru inte nöjd utan vill ha en dialog och närhet också.

Nä.

Ibland undrar jag vem som mår sämst av oss två. Det är inte så förbannat lätt att stå vid sidan av inte.

Men vi får försöka fortsätta att prata om hur vi känner det, för tyvärr tappar man det när man försöker överleva. Vi fixar och grejar, jobbar bra ihop när det gäller akuta grejer och med Pyret och skolan. Men därefter så är det som om luften håller på och pyser ur oss båda.

Man får väl överlag tacka skolan för stödet i den senaste vändan angående anmälan då. Den gjorde sitt onekligen. Hjälpa eller skälpa? Ja det sistnämnda passar nog bra in på beskrivelsen.

lördag 16 februari 2013

När har tiden runnit ut....för ens djur

När ska ett djurliv sluta egentligen och hur?

Ibland är det tydligt att det inte längre går. jag hade en häst en gång som fick akut leukemi. Såg ut som ett skelett på en vecka. Då hade jag inget val. Allt var tydligt om än fruktansvärt svårt.

Men jag kom över den sorgen förvånansvärt fort en då trots att jag då inte kände för att ha nån mer häst någonsin. Två månader senare var jag med häst igen.

Sen ponnyn vi tog bort då. Det var svårare. Återkommande fång, men som ändå berodde en del på att han kom lös och åt gräs fast han inte fick. Gick inte att hålla honom ordentligt instängd. Så fick han stå mkt på box för att bli bra. Ensam på dagarna. Ett helt värdelöst liv för en ponny med humör och vilja och som dessutom var 23 år gammal. Men jag tog ett beslut hursomhelst när han fick sista anfallet som var lätt i och för sig, att det fick räcka. Men jag ångrade mig sen. Tänkte att jag kunde gjort mer. Men vetr trodde han fått cushings och jag ville inte börja behandla en gammal häst som redan fått fång flera ggr. Efter detta tar det hursomhelst emot att köpa en ny ponny en gång till. Fång är ingen rolig sjukdom. Den är ett helvete. Tänk själva att stå på tånagel. Sen kan ju inte bara ponnysar få fång utan även stora hästar men ponnisar är överrepresenterade.

Så kommer vi till Dillen då. Snart tretton år gammal. Senil, stel och dålig i höfterna. Det har blivit mkt sämre sen nyår. Mkt sämre sista veckan pga tikarnas löp och hans vandrande. Samtidigt har han mkt livsvilja kvar. Entusiastisk när han går i skogen. Glad. Go. Men också jobbig. Det är lite som att ha valp igen. Gör som han vill och äter på allt och river ner allt. Tyr sig mer till mig. Någon sa till mig att han nog har ont pga stelheten i höfterna. Jo. Förmodligen. Man vet ju inte. Han är en tuff och hård jäkel.

Men jag tycker inte att ALLA djur automatiskt går över sina gränser. Jag har en pålle som blir vansinnigt halt av ingenting. Andra jag haft har sprungit trots mkt allvarliga skador. Dillen är en hård jäkel, så det är svårt.

Men jag har ännu inte känt att tiden är inne än. Eller ute för hans del. Jag ska prova nu med värktabletter en speciell sort, och försöka att han bara för det inte ska gå ännu mer inomhus. "Djur ska inte lida" sägs det. Men vi människor lider och har ont. Ändå väljer vi oftast inte bort livet.
Så man måste ha en balans där. Låta dem slippa undan det värsta, och när det inte längre går att hjälpa i en allvarlig sjukdom. Men inte bara låta dem gå för att de åldras och för att de tar mer tid och plats.

Jag vet att tiden håller på att rinna ut du Dillen. Men jag känner inte i magen att det är dags att åka iväg med dig nu och avsluta det här. Jag vill tro att jag intuitivt kommer att känna när det är dags om du inte ger upp av dig själv. Men det skulle förvåna mig, om du ger upp.

Sånt här gör väldigt ont att skriva om. Det gör ont i hela mig. Du har frestat på mitt tålamod många ggr. Aldrig har jag varit så arg så mkt på någon och så många gånger. Men jag älskar dig Dillen. Det vet jag också om att du vet. För du är övertygad om att hela världen älskar dig. Jag har dig så mkt att tacka för. Du har aldrig låtit mig gå ner mig, utan puffat på mig och fått mig på benen igen. Smittat av dig av din enorma livslust. Aldrig har jag sett någon njuta av livet som du. Och du kom in i mitt liv i helt rätt tillfälle. Öppen, go och glad med en livslust jag då inte alls hade.

Speciell är vad du är Dillen. Jag älskar dig även om jag blir galen på dig ibland....

torsdag 14 februari 2013

Idiotmoderater

Moderaterna vill ha betyg från och med trean.

Piska, piska och piska.

Ingen unge vill tydligen något av sig självt.

Har de träffat nån unge i den åldern?

De vill verkligen. Lära sig att läsa bättre, räkna bättre. De är nog som mest kunskapsgiriga i den åldern.

Jag tycker att de här galenskaperna och synen på människor raserar ett helt samhälle.

Det är en förfärlig människosyn där allt ska byggas på kontroll och översyn. Press för människan vill i sin natur smita.

De kanske pratar om sig själva? De som knappt hade några vettiga betyg från skolan.

De betyg jag läst såsom statsministerns, Borgs och de andras, så är ju betygen inget att skryta över.

Eventuellt borde de gå om skolan?

Idioter.

onsdag 13 februari 2013

Fiolspelande och berömmande av barn

Jaha så är Pyret hemma idag då.

Reprimand igen då kanske, men hon kände sig illamående och hängig. Såg blek ut faktiskt.

Men hon hade en rolig dag igår i skolan, för de bakade bullar, också fick hon spela fiol inför klassen.

De är två stycken som spelar i klassen och den ena tjejen spelade några låtar, men kunde den sista lite dåligt. Då säger Pyret att den där låten den kan jag. Så ställde hon sig och spelade den inför hela klassen.

Så när min mamma kom för att hämta Pyret, så var det glada miner. Båda lärarna tyckte Pyret var så duktig för att vara nybörjare. Nån av dem hade tydligen själv hållit på med musik.

Pyrets kommentar var väl..."äsch det där var väl inget". Sen ville hon inte prata mer om det inte.

Ja och om hon är bra på fiol...det vet inte jag...för hon tränar i princip aldrig hemma.

Men till helgen är det konsert så vi hoppas hon är frisk då.

En släng av hjärtklappning fick hon igår när hon började dansa omkring härinne, men den gav sig fort.

Jag vet inte om det är lite kopplat till infektioner den här hjärtrusningen.

Trist bara om man är barn och man inte ska kunna röra sig ordentligt. Nåja nu gick den ju över fort och hon dansade vidare förvisso.

Sen vet jag inte om den där debatten om barn igen. Ja att man inte ska säga "Oj vad duktig du är på fotboll utan snarare vilken bra bredsida.

Nu tror jag att det går att kombinera det då efter tillfälle.

Men det är klart att ska man utvecklas, då är det bra med beröm i anslutning till det som gjorts bra, för all del. Och uppschåsad är inget bra att bli. Det vet jag från egen vidvinkel. Men lagom kan ju funka och nog måste barn få höra att de är fantastiska ibland.

När jag spelade fotboll så var jag ansedd som en väldigt duktig sådan, från tidiga år, och fick höra det allt som oftast. Väldigt ofta från de andra barnens föräldrar. Inget illa ment. Bara snällt sagt. Men det blev faktiskt till slut för mkt, för jag kände att jag inte kunde annat än att misslyckas, för alla hade så höga förväntningar på mig varje match.

Men så handlar det väl om självkänslan också, som måste vara så stark att den stöttar upp en i situationer av förväntningar.

Hursomhelst när jag pluggade och började jobba så trodde jag mig om mkt och tog för mig. Jag visste att jag var kapabel eftersom jag alltid fått höra det. Positivt om inte självkänslan hamnat på slintbacken.

Nä. Man behöver bli sedd som barn, som den man är. Det är väl grejen.












tisdag 12 februari 2013

Ekorrhjulets vara eller icke vara

Det blir lite hackigt i bloggandet tydligen, och det är för att huvet är slut. Jag ber också om ursäkt för att jag är så kass på att kommentera hos er andra. Men det beror också på trötthet. Inte ointresse fina ni!

Det har varit så mycket telefonkontakter och annat så jag känner mig matt.

Sen när man träffar på skolfolk som kallar en för lilla vän.....rikligt med härskartekniker där.

Ja det är överlag mycket.

Så jag tänker inte så mycket. Det jag tänker kan jag sammanfatta med nedanföljande rader.


Angående Ekorrhjul

Det här med ekorrhjul är inte sant,
hjulet finns inte,
livet är snarare en spiral,
en labyrint där folk irrar.

Det finns inga hjul som snurrar,
såvida ingen driver på dom,
människan springer själv,
fastän det kanske inte är självvalt.

Ett ekorrhjul går bara rakt fram,
vems liv gör det,
utan krökar och böjar,
i källare vars rör pyser het ånga.

Livet pågår inte heller i bur,
även om källaren kan tyckas trång,
korridorer inte bara smala,
utan också kvävande med fukt längs väggarna.

Och nog springer människan då,
irrar med svindel omkring,
söker finna en väg ut,
som alltid i en labyrint.

Men kalla det inte för ekorrhjul,
vi lever inte i ett hjul,
inte heller enbart i en källare,
iallafall ibland tittar vi ut.


torsdag 7 februari 2013

En ev öppning

Ja det är ett evigt ringande. Efter att fullkomligt ha brutit ihop och legat och skakat under täcket. Jag satte mig klockan elva på kvällen och knåpade ihop information ang Pyrets frånvaro i exakthet. Läkarkontakter och vad som ska göras framöver, vilka prover och undersökningar som skulle göras. En förklaring vad en arytmi är, hur den startar och slutar. Hur man kan göra för att den ska sluta. Vår vilja att personalen i skolan måste vara extra noga med att kolla Pyret i badhuset eftersom man kan svimma av hjärtklappning.

Vi skrev också att vi kunde fixa journalkopior och läkarintyg.

Vi skrev under pappren rekorderligt.

Challe lämnade dessa papper efter att ha varit med Pyret på skolan när de tagit sprutor.

Det blev en stund där inne eftersom Pyret gick ganska galen. Det här var tredje läkarbesöket på tre dagar. Det blir inte lättare ju längre hon är på sjukhus utan värre. Men sjuksköterskan var jättebra och    bjöd på saft och kakor. Pyret blev helnöjd. Konstaterade att hon och en till var dom enda som skrek - men vad gör det också skrattade hon.

Nä man skall icke lida i tysthet.

Nåväl Challe var väldigt nöjd med bemötandet hos sköterskan men var väldigt ledsen. Det hela med sjukdomar och skola har tärt nåt enormt på oss. Vi är båda fullkomligt slut.

Jag ringde då till vår förra lärare för råd och att hon kan gå i god för Pyret och vår inställning som föräldrar till skolan.

Därefter ett samtal till skolsköterskan ang pappren och om hon hade fler frågor. Hon tyckte att hon hade fått all information som hon ville ha och att hon själv just kom från avd på kardiologen. Lämpligt för då fattade hon allting.

Hon trodde inte heller att vi skulle ha några problem med att ha en dialog. Det trodde inte jag heller. Så hon undrade om inte hon kunde visa det vi skrivit för läraren och att hon kunde föra dialogen ang Pyrets hälsa med läraren så vi slapp det. Hon frågade då också om hon skulle försöka ställa in mötet med lärare och rektor.

Ja tack för man måste vara klok nog att inse när det är stopp och finito. När kommunikationsvägen är låst. När motparten ljuger om ordval hela tiden-då är det fel. Tyvärr tror inte jag att människan kan bättre.

Sen skulle sköterskan se till att Pyret inte ska sitta inne på rasterna och göra igen. Inget snack om saken.


Så bad jag henne be läraren att backa, inte pressa Pyret, låta oss vara ifred ang vad hon missar eller inte missar. Ge oss lugn och ro.

Nu får vi se om rektorn hur av sig ändå. Han som använde sig av härskartekniker. "Lille vän" etc. "

onsdag 6 februari 2013

skolan likt försäkringskassan

Ja skiten fortsätter.

Jag har pratat med rektorn som sa till mig, "att det måste du väl förstå, att vi inte bedriver en frivillig verksamhet här."

Nä man känner sig kränkt då. Jag har ett barn som varit sjukt när hon varit borta.

Vi står handfallna och är så extremt ledsna över situationen.

Vi är trötta på utredningar, ärendet. Ärendet heter Pyret och är en tös på nio år som har varit sjuk med giltig frånvaro.

Tänk om de kunnat fråga oss om vi vill ha hjälp. Tänk om de inte gjorde anmälningar utan i sådanafall berättade att de har rutiner och diskuterat saken med oss.

Tänk om folk inte tappat sitt förnuft utan använt lite vanligt folkvett.

Pyret ligger i framkant i alla utredningar o jag har själv haft kontakt med skolksköterskan nu som jag hade tänkt ifrån början.

Är det en skola eller är det ett fängelse. " När sjukdagarna är slut så är de slut" . Nu har skolan gått över till att likna försäkringskassan.

Jippie.



fredag 1 februari 2013

Regnbesvär på häst

Jo man har ju varit bättre i ryggen ett tag. Men jag överansträngde mig häromdan och sen blev jag förkyld igen.

Då går det sämre.

Det går dåligt med hästen också.....stoet som fått regnskållor. Om nån som går förbi ser henne så kommer jag bli anmäld eller nåt.

Guds näve har ju öst ned nederbörd rätt länge nu......i olika form...med mest regn på sistone. Det och en bjärvvinterpäls är sådär på det. Hästen blir ju inte nedkyld men hon torkar ju inte. Hon råkar ju dessutom gå på lösdrift....alltså ingen värme....men tak att gå in under ju.

Men hon gillar regn hästeländet medan Fjant står inne i stallet och gnäggar för sig själv.

Då står moder jord ute och svalkar sig i en plus och spöregn. Hon går bara in om det blåser samtidigt för då är allt farligt.

Så nu blir hon inlåst vid oväder framöver. Täcke...nja funkar ju sådär...andas dåligt nu när hon fäller också är det inte bra om det blir blött under natten och ligger på.

" Klipp henne och håll henne varm och torr...var vetr. förslag".......jomen hon går på lösdrift.......Nu hade jag behövt det där stallet vi skulle dra igång bygget på i höstas då ryggjäveln gick av.

Skitbra med lösdrift men man måste ha annan lösning med när jävulen står på med knott och regn.

Men det är klart, man undrar varför de står inne när det är soligt och fint, medan det är fint att vara ute i oväder och kyla. Islandshästar?

Ja också ska jag se över foderstaten igen, så att det inte är nåt jävla vajs där med för säkerhetsskull. Ja också blir det lite annat pyssel förstås med pållen.....

Men Fjanten har hursomhelst varit behjälplig med mockningen. Eller ja både och sa Challe. Challe låter stalldörren slå igen i boxen där han hämtar skit, för att Fjanten inte ska stå därinne när han mockar....så dörren slås igen.....när Challe är på väg ut så öppnar Fjanten dörren med tänderna. Praktiskt så Challe kan gå till kärran. Dörren åker igen...Fjant öppnar igen.

Challe mös en del över den där hästen när han sen kom in....trots att han försöker hålla sig hård vad gäller hästeländenda. Men Fjant han är svår att värja sig mot. Han är liksom för go han den rackarn.