När har tiden runnit ut....för ens djur

När ska ett djurliv sluta egentligen och hur?

Ibland är det tydligt att det inte längre går. jag hade en häst en gång som fick akut leukemi. Såg ut som ett skelett på en vecka. Då hade jag inget val. Allt var tydligt om än fruktansvärt svårt.

Men jag kom över den sorgen förvånansvärt fort en då trots att jag då inte kände för att ha nån mer häst någonsin. Två månader senare var jag med häst igen.

Sen ponnyn vi tog bort då. Det var svårare. Återkommande fång, men som ändå berodde en del på att han kom lös och åt gräs fast han inte fick. Gick inte att hålla honom ordentligt instängd. Så fick han stå mkt på box för att bli bra. Ensam på dagarna. Ett helt värdelöst liv för en ponny med humör och vilja och som dessutom var 23 år gammal. Men jag tog ett beslut hursomhelst när han fick sista anfallet som var lätt i och för sig, att det fick räcka. Men jag ångrade mig sen. Tänkte att jag kunde gjort mer. Men vetr trodde han fått cushings och jag ville inte börja behandla en gammal häst som redan fått fång flera ggr. Efter detta tar det hursomhelst emot att köpa en ny ponny en gång till. Fång är ingen rolig sjukdom. Den är ett helvete. Tänk själva att stå på tånagel. Sen kan ju inte bara ponnysar få fång utan även stora hästar men ponnisar är överrepresenterade.

Så kommer vi till Dillen då. Snart tretton år gammal. Senil, stel och dålig i höfterna. Det har blivit mkt sämre sen nyår. Mkt sämre sista veckan pga tikarnas löp och hans vandrande. Samtidigt har han mkt livsvilja kvar. Entusiastisk när han går i skogen. Glad. Go. Men också jobbig. Det är lite som att ha valp igen. Gör som han vill och äter på allt och river ner allt. Tyr sig mer till mig. Någon sa till mig att han nog har ont pga stelheten i höfterna. Jo. Förmodligen. Man vet ju inte. Han är en tuff och hård jäkel.

Men jag tycker inte att ALLA djur automatiskt går över sina gränser. Jag har en pålle som blir vansinnigt halt av ingenting. Andra jag haft har sprungit trots mkt allvarliga skador. Dillen är en hård jäkel, så det är svårt.

Men jag har ännu inte känt att tiden är inne än. Eller ute för hans del. Jag ska prova nu med värktabletter en speciell sort, och försöka att han bara för det inte ska gå ännu mer inomhus. "Djur ska inte lida" sägs det. Men vi människor lider och har ont. Ändå väljer vi oftast inte bort livet.
Så man måste ha en balans där. Låta dem slippa undan det värsta, och när det inte längre går att hjälpa i en allvarlig sjukdom. Men inte bara låta dem gå för att de åldras och för att de tar mer tid och plats.

Jag vet att tiden håller på att rinna ut du Dillen. Men jag känner inte i magen att det är dags att åka iväg med dig nu och avsluta det här. Jag vill tro att jag intuitivt kommer att känna när det är dags om du inte ger upp av dig själv. Men det skulle förvåna mig, om du ger upp.

Sånt här gör väldigt ont att skriva om. Det gör ont i hela mig. Du har frestat på mitt tålamod många ggr. Aldrig har jag varit så arg så mkt på någon och så många gånger. Men jag älskar dig Dillen. Det vet jag också om att du vet. För du är övertygad om att hela världen älskar dig. Jag har dig så mkt att tacka för. Du har aldrig låtit mig gå ner mig, utan puffat på mig och fått mig på benen igen. Smittat av dig av din enorma livslust. Aldrig har jag sett någon njuta av livet som du. Och du kom in i mitt liv i helt rätt tillfälle. Öppen, go och glad med en livslust jag då inte alls hade.

Speciell är vad du är Dillen. Jag älskar dig även om jag blir galen på dig ibland....