Stark, svag, livsstrategier

Jag vet inte vad som behöver skrivas. Präntas ned. För jag är full samtidigt som jag är tom. Behöver vara tom. För att jag inte orkar med något innehåll. För barriärerna är håliga, skrapade och läcker. Tar in andras sörja, släpper ut och in min egen i för stor dos. Gränserna suddas ut.

Benen krampar när andras oro når mina öron. Hjärnan värjer sig. När barriärerna läcker. När andra vill lasta saker på mig. När inte ens mitt jag håller. Då försöker kroppen hålla emot. Men allting gör väldigt ont.

Frågan är om inte vi båda stampar. Jag och kroppen. Andra verkar också stampa. I gamla spår. Tycker att vissa alltid klarar sig och andra går under. Samma människor var gång faller som käglor medan andra står pall, eller åtminstone poppar upp huvudet igen, när det hamnat under ogynnsam marknivå.

Det är inte alltid så. Alla ramlar ibland. Även den som brukar stå pall. De som ofta faller tar sig också oftast upp igen så småningom. Sen är vi olika känsliga för skrubbsår eller köttsår för all del. Någon ligger tyst. En del skriker så trumhinnorna gnider sönder glasrutor. En del ställer sig upp innan nästan någonting läkt. Många gånger för att de måste. En del ligger kvar länge och vill bli utburna på bår. En del läker fort och andra långsamt. En del bygger sår ovanpå sår.

Stark eller svag. Man får lov att vara så stark som det behövs. Människan är konstruerad så. Men ibland faller vi igenom. Och då önskar man att någon kunde hämta en med bår, och att man fick tid att vila utanför planen en stund. Få vara avbytare så att man kan läka. Men det blir sällan så, när så många andra anser att man kan fortsätta spela. Eller när andra faktiskt behöver en.

Troligtvis spelar jag i fel sport. Eller på fel livsplan. Eller så är livet så här ibland.

Bränd och massakrerad

Ja jag har skrivit en insändare angående de där läkarna. De där som vet allt och kan allt utan att se eller egentligen lyssna överhuvudtaget.

Nä.

Challe tyckte jag skulle ta bort ordet löjl i texten. Fast då är det ju inte jag. Fjanteri och löjleri är vanliga ord för mig. Ja, ja kanske inte i en seriös insändare då. Men den här har ingen akademisk struktur över sig. Den är mest otrevlig. Eller skriven helt utan krusiduller. Ärlig. Med viss ironi.

Men jag vette fan om man vågar sig på att skicka in den. Lokaltidningen brukar ta in allt man skriver,men då blir det så många som fattar att det är undertecknad som skrivit. Kanske till länstidningen istället. Men där är det svårt att få rum.

Äh.

Det känns bra att ha skrivit av sig iallafall.

Även en Orch behöver få ur sig skit. Särskilt den som alltmer börjar te sig som en människa.

Men sen har jag gjort somliga insikter vad gäller min vardag.

Jag tycker alltsom oftast att jag gör ingenting. Är klen och förbannat otränad. Jo allt är relativt.

Men nu när det tagit stopp med rygg och allt, och ska försöka göra små grejer, så förstår jag att det är mkt fysiskt arbete här på hemma som jag inte tänker på. En hel del bära och släpa. Kasta, hiva och ta tag i. Gå med hundar som rycker i kopplet, bara för att de just nu kan. De rycker annars med, men då har jag styrkan att rycka tillbaka, och markera ställningarna. Nu gör det ont i instabila axlar, muskler som inte är mothållande.

Där rök 600 spänn tänker jag vid varje makulering. Massakrering. Nä så blir det en ond cirkel för man blir stel och olugn istället för avslappnad, bestämd och lugn. Sånt där läser de av direkt de prickiga.

Nä det är ett jäkelskap med det mest elementära tycker jag.

Fast Fjanten hanterar jag ståendes lös och ledig sådär blir det inga ryck. Pigg som tusan är han men mkt tacksam att hålla på med ändå tycker jag. Han vill verkligen och är väldigt social. Kanske han skulle flytta in i trädgården. Vi har ju haft hästar ihop med hundarna förut.

Ponnyn vi hade gick ju med dem och han var flockledare. Funkade hur bra som helst och de hade mkt utbyte av varandra. Trots att ponnyn var oprickig.

Nä.

Fredag och Challe ska fixa mat.

Igår somnade han i soffan och när han vaknade sa han:

" Jag kom hem för tidigt från jobbet och hann därför bli utbränd."

Äh.

Han fick mocka och lägga in halmpellets. Det är väl inte så jävla farligt när han kan spela tennis i tre timmar.