måndag 19 augusti 2013

Förklenande skattesänkningar

Japp. Inlägg via Ajfånen. Brukar sällan fungera. Tyvärr har datorn tuggat i sig virus.

I solidaritetens namn så har jag tänkt på just solidaritet. Påståendet om att solidarisk är man endast om man ger frivilligt. Fast de som röstar rött gör det för att de anser att de vill ha ett samhälle som bygger på utjämningspolitik. Att fattig som rik ska kunna få sjukvård. I den meningen så säger ju de som röstar rött JA till att ge. Om än i ordnade former. För att alla ska få ta del av pengarna.

Sen är vi väl inte alltid nöjda med vad skattepengar används till. Där råder en ständig förhandling.

Men systemet som sådant är väl uttänkt tycker jag.

Det här med att familjer skulle ge pengar till sina egna familjer/släkt. Tja. Många kanske till en början har hört talas om dysfunktionella familjer. I somliga fall bör man för hälsans skull inte ha nån kontakt med dom även om de är ens familj.

Om vi inte hade möjlighet att få försörjning via samhället så skulle onekligen fler bli tvingade att stå ut med diverse kränkningar och övergrepp för sin försörjnings skull.

Och även om man har de bästa och vänligaste av släktingar så äger de kanske inte ens ett ruttet lingon som de kan dela med sig av.

Redan idag har kvinnor i högre mening blivit mer beroende av män för sin inkomst. Flest kvinnor är sjuka och utförsäkrad och därmed hänvisade till mannens inkomst. Det är ju sånt som stärker självkänslan och självförtroendet när man som sjuk redan har förlorat en hel del självständighet i själva sjukdomen.

Sen undrar jag hur länge han Reinfeldt i sann dumhet tänker stå och slå sig för bröstet med att skattesänkningar är bra för ekonomin och ger fler jobb.

Men hallå. Vad krävs för att han och hans allierade ska ta in fakta. Deras åtgärder/ politik har inte gett fler jobb. Folk blev inte friskare av att bli utförsäkrade.

Det är kanske läge att tugga i sig verkligheten nu.

Inte ens en galoppör går att få i tävlingsform när benen är brutna med hjälp av piska.

1 kommentar:

S sa...

Jag har också tänkt på det där med glorifieringen av familjebanden. Och sedan när man tänker på att de flesta mord och dråp i Sverige utförs av en familjemedlem. Nej, det är inte alltid så att blod är tjockare än vatten. Kan föreställa mig många scenarion där en familj kan stjälpa snarare än hjälpa. Självklart behöver det inte gå så långt som till våld, men känslomässig utpressning kan vara nog så förödande. Självklart ska välfungerande familjer hjälpa varandra, men det gör de redan. Det är i alla de andra fallen som en större gemenskap, ett samhälle, behövs för att ge alla så lika förutsättningar som det nu är möjligt. Tycker jag då.

Kram!