Kärleken till sin hund

 

Blomstret min Blomstret. Du får ett eget inlägg idag. Inte för att du fyller år eller äger nån annan särskild bemärkelsedag, utan för att jag tycker att du bör uppmärksammas lite extra. Du är ingen ”stå i centrumhund” du. Du värnar om familjen och dem som står dig nära. Du hälsar på främlingar av egen vilja ibland, och när de ropar på dig. Annars är du med oss. Du hälsar sådär lagom på de flesta. Lite blyg med integritet. Är vänlig och försiktig, särskilt mot barn. Hälsningsceremonierna gentemot de du känner väl ser annorlunda ut. Där är du mer burdus och går tex på bakbenen, och trycker dig intill.

Pyret var knappt 2 ½ år gammal när jag hämtade dig. Du var den vackraste valp jag någonsin sett, och jag föll i kärlek för dig omedelbart. Du kom hem och ni var så olika du och mannen din den prickiga. Ni kompletterade varandra väl.

Du bet aldrig på någon människa som valp. Bara på Dillen. Men du åt upp skor för tusentals kronor samt många av Pyrets leksaker. Du älskade att åka bil bak i buren, och ville följa med mig överallt. Jag blev förvånad allt som oftast. När jag pratade med någon på stan, så la du dig helt sonika ner och väntade. Då var du bara några månader gammal. Så gör du än, var vi än ska vänta. Efter åren med Dillen så förvånas jag fortfarande över avslappningsförmågan du har. Du älskar att sola i rabatterna bland blommorna eller vila under syrenträden.

Du var överlag en lugn och väldigt lätt valp och unghund, som gärna ville vara till lags. När Dillen var nere och busade med granntanterna och deras hund, och jag blev biten i skinkan av grannens hund i den vevan, så satt du snällt kvar på hustrappan och väntade. När jag åkte hemifrån däremot, så bröt du dig ut genom hundstängslet, sprang ner till granntanterna och blev bjuden på fika. Förvisso.

Så blev jag ordentligt sjuk i hjärnhinneinflammation, då du var ett halvår. Du låg troget hos mig hela dagarna i flera månaders tid. När husse kom hem efter jobbet, ville du ut till skogen förstås. Sträcka ut över diken, bada i diken, springa över ängar som en gasell. Skogen är ditt hem. Du lärde Dino att det gick att jaga harar. Du är en jakthund min Blomma, men du hör ett nej, så det fungerar ändå bra. Man får bara ta in dig och avkomman när fåglarna ska lära sig flyga på gården. För annars sitter ni där med öppna gap, och bara väntar på att få ett skrovmål. Men skogspromenaderna är lätta- du tittar hela tiden efter oss när vi går i skogen, var vi är. Du går inte långt bort inte.

Du har fått gjort mycket Blomma. Spelat teater med Leia. Du har haft både prinsessklänningar och krona på dig otaliga gånger. Du har fått barn och var en väldigt ambitiös mamma. Du tar ett stort ansvar överlag. När min rygg gick sönder för ett år sen och Dillen blev gammal/snurrig i huvudet, så tog du ansvar. Du gick emellan honom och dottern när han tänkte ta hennes mat. Då jag inte hann med. Föste ut honom ur rummet. Plockade ner honom från bänkarna när jag sa nej till honom. Du visste ju också att man inte hänger i slasken. Hämtade honom i trädgården. Du är en vän av ordning Blomstret, och jag är ledsen över att du fått ta lite stort ansvar här hemma på sistone. Förhoppningsvis blir jag bättre och Dino har du ju inte ansvar över längre. Han som du sörjde så.

Sen har du fått alltfler principer med åldern. Ibland tänker du ligga i bilen när vi är borta hos andra. Du kommer först skrikande glad, och vill vara med oss, när jag ropar att det är fika. Så principer det har du. Du har en blick som oftast är så mild. Men samma blick kan få somliga andra hundar att vika, bara du tittar på dom. Du vill också ha ditt utrymme var du än är. Integritet. Du pratar mkt. Har en hel del viktigt att säga. Särskilt på djursjukhus, på husses jobb....du har väl synpunkter på hur saker och ting sköts.

När jag tänker på dig Blomstret så känner jag någonting skört i mig. Ser en stor vacker rosa Gerbera med sköra blad på. Men samtidigt också en enorm styrka i den vackra blomstängsel. Du sviker aldrig någon i flocken. Du har ett mod som är större än vad alla andra djur jag haft ägt. Du finns alltid vid ens sida, vare sig det gäller hundar som ska uppfostras eller vargar som ska motas av gården. Det är med stolthet och ömhet jag tittar på vackra dig. För vacker är du från insidan och ut.