Att inte leva upp till förväntningarna

Alltså det här med mat. Jo jag är där igen. Det är tydligen mer provokativt än jag trott att äta nyttigt. Men jag vet inte.... smoothies, mkt grönt, kött, ris och potatis. Hello, I have gone extrem liksom. "Wild ´n crazy". Jag äter ekogodis ibland...slipper E-numren och äter mindre för att det är dyrt, och sen äter jag ekochoklad utan mjölk då. Det lider också andra av. Jag lider mer av E-numren.

Men hallå lite är jag tvungen att äta rätt. Och inte har jag ont av det en dag. Jag äter godare mat nu än tidigare så det går noll och ingen nöd på mig. Däremot vet jag inte vad jag har förvandlats till om man ser till somlig omgivnings reaktion. Jag är ändå jag. Ingen trollgumma som sitter och kokar brygder hela dagarna så fönsterutorna immar igen. Även om jag tycker att även det torde vara godkänt. Det med.

Det är kanske svårt för andra att ta till sig att man ändrat sig på flera plan. Jag ligger ju ofrivilligt väldigt mkt pga hälsan, vilket inte är normalt för mig. Inte mig likt. Sen äter jag annorlunda och är mer rädd om mig själv. Jag hade kanske nån förhoppning om att det skulle ses som positivt att jag gör vad jag kan för att må bättre på sikt.

Istället har man krossat jordens grundvalar, sprängt fel kassakistvalv och tömt tomten på hela julklappssäcken. Eller nåt. Kan det vara så att nån därute tror att det är fel på den för att den käkar socker, kakor, läsk och dylikt. Nä. Var och en gör sina val. Jag käkar också kaka ibland gjort på bovete. Så sitt lugnt.

Nämen allvarligt så känner jag att lämna mig ifred. Gör vad ni vill om dagarna. Ät vad ni vill. Men låt mig vara. Jag lever inte alls upp till somligas förväntningar nu. Uppenbarligen. Gör konstiga val, annorlunda val. Vägrar bulle till kaffet. Tvi vale. Allt har gått överstyr. Men låt mig vara och så får jag försöka vänja mig i lugn och ro vid att inte alls leva upp till det som jag borde.