Jag tänkte skriva ner en och annan tanke om psykmediciner.- sorten SSRI. Ni vet såna där lyckopiller som många äter tex Sertralin, Citalopram etc. Jag har själv ätit dom för att orka lite mer, bli lite alertare när hjärnan och kroppen spjärnat emot som mest. Klokt? Inte i mitt fall eftersom jag mår väldigt dåligt av sådana mediciner och blir allt annat än pigg. Är det överhuvudtaget klokt att äta dom för att orka mer? Missar vi inte information här. Något som kroppen försöker säga oss. Kanske skulle man tagit ett annat vägval istället för att ha konkat på.
I filmen tar de upp olika saker men främst att man som patient inte idag informeras om riskerna med denna medicin. Man förstår således inte alls vad det är som händer med en när man får biverkningar. I filmen tar de också upp det ev problemet att många som arbetar med människor äter de här medicinerna, och om de leder till en känslomässig förflackning, så kanske också empatin minskar? Det är väl inget jag märkt hos mig själv när jag ätit dom. Jag kände mig snarare skyldig till hela världens problem och blev deprimerad - men det är ju jag det. Fast om fel personer med svag empati eller psykopater får dessa mediciner kanske man ska förhålla sig tveksam till slutresultatet.
Det jag hör från somliga i min omgivning som äter dylik medicin är att de inte längre förmår gråta. De kan känna sig måttligt ledsna, men inte gråta. När jag slutade käka min sista medicin så har jag i efterhand fått höra att "nu är du mer dig själv igen. Du är mer med när man pratar med dig." Härligt. Jo jag minns ju "glasbubbletiden" väl själv men tyvärr tror man ju att det är ett normaltillstånd till sist.
Nu är det så att en del människor behöver den här medicinen för att må bättre. Det säger jag ingenting om. Men den skrivs ut lättvindigt för åkommor som är högst mänskliga idag enligt min åsikt. Ibland behöver man få gå ner sig för att ta andra bättre beslut för sig själv och sin egen del. Om man kapar ångesten, oron, skulden, skammen, då förlorar man kanske information om sitt tidigare liv, och vilken väg man behöver gå för att man ska uppleva just sitt liv mer meningsfullt. Ska folk äta sån här medicin är det ju vettigt om uppföljningen är noggrann, doseringen rätt, och att man blir informerad om riskerna samt ev besvär. Även besvär som kan komma när man sätter ut dom.
När jag gick socionomutbildningen hade vi en föreläsare där en dag som sa" om vi fick fram ett piller som gjorde människor lyckliga varför inte använda det då?" Det tål att tänka på. Nedan har jag vällt ut en film ; Vem bryr sig i Sverige? Del 1 heter "Samvetet" Sevärd tycker jag då den bjuder på ett annat perspektiv på SSRI medicin än vad som brukas göra.
https://www.artimus.se/whocaresinsweden/sv/film-one.php
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar