torsdag 11 april 2013

Att vara stark.

Det är en enda lång raka,
fast ändå rörigt,
klipporna är flata,
men rör sig störigt.

Det luktar förrädiskt i vassen,
jag vill hem gå,
kanske bara först ha lite vatten,
knepigt vad som ska pågå.

Träden svajar åt fel håll,
jag tittar uppåt men ser bara ludd,
är det nån som håller koll,
allt ser ut som en kludd.

Var det här jag skulle verka,
yr och snurrig går jag runt,
vill mig åter stärka,
inte ligga lealös i nån bunt.

Jag går från ön med vatten ovan fotknöl,
småfiskar döda flyter omkring,
grodyngel slöa i en dyig pöl,
kan mardrömmen avslutas med en pling.

Jag letar stigen ut bland snår,
snos runt benen och jag fälls till mark,
det trillar en och annan tår,
vad hände med mig och förmågan att vara stark.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag ber väldigt om ursäkt för mitt bristande kommenterande. Jag läser ofta era texter men orken tryter så rätt ofta blir det inte mer än så tyvärr. Blir nog bättring framöver. Hoppas jag. Kram!





7 kommentarer:

Milla sa...

Be inte om ursäkt för att du inte orkar kommentera. Det är viktigare att den energi du har går till att vara närvarande i ditt eget liv. Vi finns kvar här ändå :) Du har verkligen en förmåga att skriva vackert. Kram på dig/Milla

Anonym sa...

Allting blir bättre ... efterhand ... och var sak har sin tid! Ta hand om dig!/Mormor

Lisbeth sa...

Du behöver inte be om ursäkt. Jag läser din blogg för jag vill läsa den inte för att du ska läsa min
Kram på dig

Freja sa...

Det är helt OK att du inte orkar kommentera, jag läser hos dig ändå! Ta hand om dig och gör bara det du orkar och det som ger dig energi, ödsla inga skuldkänslor på mig, det behövs inte!

S sa...

Kommentarer är för när man vill, känner och orkar syssla med dem. Det finns bloggar jag ofta läser och aldrig kommenterar, och det är inget att ha dåligt samvete för tycker jag. Du kommer igen när det är läge. Ta hand om dig själv under tiden.

Kram!

Tråktanten sa...

Jag kommenterar inte heller. Fast jag läser. Men det spelar väl ingen roll. Du vet var jag finns ändå. Kram

Ergo Sum sa...

Säger som de föregående... Läser dig ändå och du vet. Att jag finns.

Vacker dikt! Som vanligt mitt i prick!

Kram