Ett könstigt liv

Tja vad ska den här människan skriva för klokt idag då tro, tänker ni nog. Eller oklokt desto troligare.
Nä jag har ingen klok rörelse i huvet. Det går runt som i nån sorts berg och dalbana i stål utan karusellhjul på. Inga sittplatser. Inga spännen. Inget som sitter fast.

Jag har tagit upp somligt med somlig idag för att jag är trött på somliga mönster och somligas äventyr. Kanske gick det bra. Eventuellt inte. Man vet ju aldrig hur andra tänker innerst inne. Sårande var det nog men jag är sårad jag med. Ju. Och less.

Det där var ju kryptiskt men jag orkar inte förklara.

Jag ligger mest och vilar ryggfan som demolerats ner i bitar. Lego med nervrötter i som är lika stabilt som om man staplar muffins på varandra. För att inte tala om axeln som är för kort i musklerna. Nä. Så går det med ryggpaj och virus. Kroppen kör sin prio på förkylningen den och lämnar resten åt slumpen. Eller plumpen. Det var länge sen man spelade plump förresten.

Imorrn ska jag till sjukgymnast i stan. Jag är spänd på vad som komma skall. "Du måste träna". Jag kanske ska lämna påken hemma i förebyggande syfte.

Annars så tränar jag med Fjant. Min livräddning, frälsare och kompanjon. Vi har tränat på att tränsa igen och ha bett i munnen. Det var ett tag sen sist. Igår trödde jag runt i hagen en liten ministund och ledde honom i tyglarna, provade att backa honom med hjälp av bettet, svänga lite etc. Det där fixar han galant.

Sadlar däremot är farliga. Han får nosa lite på en sadel nu ibland och bekanta sig med föremålet. Idag blir det väl schabrak och gjord igen då. Får se om han kommer ihåg.

Det blir ju inte långa stunder i taget för ryggen smäller av och det passar en unghäst bra med för all del. Det räcker med lite i taget. Han blir glad över uppmärksamheten, då ha gillar att det händer lite och jag har det roligt med. Bra kombo. Också morötter på det.

Annars är det mkt hingstvisningar som jag nördar ner berg och dalbanehuvet i. Eller så är jag knappt vaken. Det är ett jävla könstigt liv en lever.