När huvudet är tomt

Jo man skulle väl skriva för att skriva att skriva nåt. Men jag har inget att säga. Synd. Särskilt synd eftersom en viss Åsa utlyste novellhelg. Jag kan inte ens få ur mig ett blogginlägg. Troligen sitter huvudet för mkt på rätt plats. Det bör vara kaos om jag ska kunna åstadkomma något. Ni vet ha huvet under armen bokstavligt talat.

Ja vad gör en sån som jag på dagarna då. Tja pratar mkt i telefon och glor på datorn. Idag har jag cyklat med Trudelutten för att hon ska vänjas vid den nya skyddsvästen jag köpt. I kevlar med stålpiggar och med flytkraft i. Ja har vi inte så mkt oknytt i skogarna så säg att man inte släpper några djur ens en liten bit ifrån sig pga somlig skaderisk. Samtidigt behöver hundarna få springa lösa. De mår inte bra annars.

Vi håller oss till öppna fält mycket där sikten är god. Isen på vintern. Där sikten är god. Oftast koppel där träden står tätt. Nämen det är inte dumt med skydd mot vildsvin och annat heller som kan dyka upp i ens väg.

Fast för tillfället är det väl björn som främst hägrar härute. Då är det lämpligt med bjällra på sig själv och hunden. Det är inte så fränt att gå i batalj med björn och då tänker jag mer på mig själv. Å andra sidan har jag aldrig ens sett en björn här....bara spår. Men nu när vi ska ha värdelösa klena soptunnor som det ska sorteras sopor i så lär vi väl ha björn utanför grindarna.

Why not.

Vi har ju grabbarna grus grävling på gårn, kajor i skorstenen så att den har havererat, en och annan varg i skogen-om än att vi har det rätt lugnt i jmf med andra delar av vårt län. Ja också vildsvinen som väl tids nog skövlar hästhagar och gård.

Äh.