Att vingklippa människor

Ja var ska man börja. Det märks att det är valår i år. Det är ganska hetsk stämning och partierna sprider en hel del osanna uppgifter om varandra. Fi tar mark, Sd hetsar invandrare, och Alliansen kör på den redan inslagna vägen. Hursomhelst så hoppas jag att det blir en politisk vändning efter valet. Vi behöver ha in andra värderingar för att det här samhället inte ska gå av på mitten och klassklyftorna måste minska innan den här rasismen som råder går överstyr. Jag skulle så önska att vi skulle bry oss mer om hur människor mår istället för endast hur mycket de presterar. Jag skulle önska att vi gick från att överställa krav på människor till att hjälpa, stödja och ställa krav som är rimliga och mänskliga. Det skulle ge ett godare samhälle.

Det rådande idag är " Du kan bara du vill." " Jag kunde ta mig igenom mina svårigheter genom att bla..bla..bla..så då kan du göra det med." "Gnäll inte - du har ett ansvar för ditt liv." Skyll dig själv."

Kan meddela att på Komvux dräller det numer in unga vuxna som antingen ska bli läkare eller nåt annat som kräver höga studier, när de kanske har kapacitet för att klara det allra mest grundläggande i studieväg. Det blir platt fall och ingenting av det förstås, när de istället kunnat valt någonting för dom realistiskt. Men för att kunna välja realistiskt så bör man ha en god självkänsla. En dålig självkänsla leder ofta till, att man antingen inte anser sig klara av någonting eller så försöker man pumpa upp sig med att försöka åstadkomma saker som ska göra en själv lite mer värd -även om det är orealistiskt.

I dagens samhällsanda så får vi på köpet med oss alla de här olika coacherna. Även på Af naturligtvis. Utbildningarna ser olika ut, dock är inte timmarna många. Sen är det lite olika på kompetens vad coacherna har för tidigare yrkesbakgrund förstås. Naturligtvis finns det de som är bra med vilka har en mer gedigen utbildning i botten. För mig är dock en renodlad "coach" någon jag har med mig på fotbollsplan, eller när jag behöver göra ett träningsupplägg inklusive mål. Absolut ingen man går till om man mår dåligt. Rent hypotetiskt skulle det funka att coacha människor i deras arbetskarriär kanske, men hur ska man göra det utan att komma in på personens privatliv. En coach kan ju sätta igång en massa hos personer som varken den eller coachen klarar av att hantera sedan? Kan man lita på att coacherna har utbildning nog för att veta var deras gränser går och när de ska hänvisa vidare till psykolog?

De här coacherna passar ju in i samhällsandan. I Alliansens agenda och förstärker effekten av deras syn på folk. Ditt liv - ditt ansvar. Alla kan åstadkomma allt. Kort utbildning, adepterna ska komma vidare fort. Inte se bakåt, utan framåt. Jag kan dock säga att när jag blir utförsäkrad här i sommar, så kommer jag be om att få träffa nån med livserfarenhet som lägger tarotkort istället. Det borde vara ganska likt det jag blev erbjuden sist på Af.

Tanken som Alliansen för ut är att människor behöver ha nån sorts pisk utifrån för att vilja jobba, anstränga sig och göra någonting åtminstone. Människor är för passiva och tar sig av egen kraft inte för sig någonting. Kan jag så kan du. Alla kan om dom bara vill. Om dom blir påknuffade.

Tänk vad olyckligt detta synsätt är för det passiviserar människor istället för tvärtom. Självkänslan är ofta den största bromsklossen för oss att ta oss vidare, till nya mål och leva ut det vi önskar. Om vi har kommit så långt att vi vet vad vi vill. Självkänslan blir inte bättre hos någon mänska för att den blir pushad eller får beröm. Prova att blåsa upp en badboll med hål i. Då får du blåsa till förbannelse för att den ska rulla och inte säcka ihop. Förslagsvis lagar man hålet istället. Då klarar den sig utan ständig påfyllning av andra. Människor blir inte stärkta i att få "duktighetsbehoven" än mer förstärkta. De kommer bara behöva än mer bekräftelse ju längre tiden lider. En god självkänsla kommer av att man förstår och respekterar sig själv. Det är inte farligt att ge människor möjlighet att reflektera även bakåt i tiden för att de ska göra någonting framåt så småningom. En mänska med en god självkänsla tar hand om sig och gör det hon kan för att försörja sig utan yttre påtryckningar. Det är nämligen att ta hand dom sig.

Det är direkt farligt att anse att alla klarar allt om man bara vill. Det här sätter för höga krav på somliga och vi får människor som faller ifrån istället för att växa. Det viktigaste för självkänslan är att bli uppmuntrad i att reflektera. Det ska finnas en balans mellan vad man vill åstadkomma och kan åstadkomma.

Varje människa har ett ansvar för sitt eget liv, men vi har olika förutsättningar. Staten har till ansvar att se till att stötta folk. Inte skälpa. Det är inte individens fel att den är arbetslös. Det finns inte nog med arbete till alla. Sen om människor kunde få rätt sorts hjälp när de blir arbetslösa, så skulle nog fler få luft under vingarna och kunna ta sig vidare trots allt. Men så länge man kör på denna agenda så vingklipper man folk och skuldbelägger dom därefter.