Ibland ramlar man mer än man faller.Småsnubblar lite och ofta. Tar snedsteg och vacklar till. Famlar lite grann. Man får vara glad om man har en ledstång att hålla i. Något som dämpar snubblandet.
Om man inte vill falla.
Det är svårt att falla. Något man undviker. För hur mörbultad kommer man att bli. Hur sargad. Hur sårad blir man? Vem är man när man har fallit. Ändrat kurs. Ramlat hela fallhöjden ner i marken. Var går man då?
Ibland kräver livet ett fall. En sjukdom, en skilsmässa, ett svek. En kursändring. Man måste falla för att åter ta mark i det nya. Den enda trösten är väl att man då åtminstone mött marken om än hårt och platt. Bättre det än att ständigt hänga i luften
10 kommentarer:
Ja, fan. Den eviga balansgången. Massor av kramar( i cyberspejs)
En evig balansgång....detta livet...
Skickar dej en massa kramar
Ja, usch.. Falla kan göra ont o vara en lång resa mot marken..
Sant. Men ont. Ibland behöver man ett fall. Uff.
Falla fritt är inte så kul. Landa mjukt är bra, dock. Om man kan.
Jo så är det allt - nu tänkte jag skriva ngt väldans smart men näe jag går nog å käkar kräftor ist (för just nu är jag inte så klipsk mest hungrig)! Men du, ALLA grindar bör vara stängda Juuu! Kram
Jag försöker falla just nu, få se var jag landar!
Vare sig man vill eller inte så faller man för eller senare och landar mjukt eller hårt..kramar i massor/D
Liksom allt så består allt av två sidor - avhängiga och beroende av vart annat.
Oftast så leder fall till uppgång. Och vice versa.. Svårt. Usch.
Kramar
Jag har fallit rejält i helgen. Hur jag kommer att landa får jag se men jag hoppas mjukt så klart. Sen kan livet bara bli bättre :)
Kram på dig
Skicka en kommentar