lördag 19 januari 2013

Det här med trasiga skor...

Tänk om folk betedde sig som dom borde. Määän nej. Den är vrängd den här världen och somliga djur har det inte lätt. Fryser och blir lämnade.

Det går åt helvete med folk med.

Jag går matt på Josefsson tjafs om att vi inte direkt har nån större barnfattigdom i det här landet.

Du fattar inkentinken du Jannefjöl. Du hakar ofta upp dig på nåt utifrån din egna fastställda tes, också försöker du med alla medel som finns få den besannad.

Vi hade dig som ett dåligt exempel på utredningsförfarande och brist på rättssäkerhet, när vi hade utredningsmetodik och rättsäkerhet på schemat på socionomutbildningen.

Inte för att du alltid belyser dåliga saker. Nä inte alls. Men människor får inte så ofta hela sanningen, för att du vägrar lyssna och det är en envägskommunikation.

"Du har ju liksom bestämt svaren innan du frågar".

Fortsätt gräv men ha en lite annan stil va? Var hård men lyssna till svaren, sen kan du ställa fler frågor. För jävulen.

Vi har gott om fattiga barn i det här landet. Segregerade områden. En fattigdom du inte förstår. För du har redan formulerat vad fattigdom är för dig. Och det är ett par trasiga skor. Tyvärr har du bestämt dig för det. Tyvärr. För du missar ett stort problem i och med det förstår du.

Traska in i de bostadsområden du med sämre standard....där folk har taskigt med pengar. Våld finns i alla samhällskikt, men är man under ekonomisk press som förälder, så går det lättare överstyr. Förstår du. Och det här är inget jag bara bestämt mig för. Utan det här har jag sett.

Vi har så många barn som lever i ett elände. Fattigdom. Både dåligt med pengar och i somliga fall också fattiga på kärlek. Pressade (ev sjuka..arbetslösa) föräldrar har svårare att se sina barn,  och ungar i skolan är inte sena att se ner på de som har det sämre.

Nä.

Vakna upp för fan.

Hela samhället har gått i bitar.

KBT ska lösa det mesta eller antidepressiva tabletter med en hoper skumma biverkningar på köpet. Föräldrar ska stressas, utförsäkras, pressas i arbetslöshet. Leva i konstant osäkerhet. Men fungera ändå som just föräldrar.

Sen ska vi ha betyg tidigare för att fånga upp de barn som inte hänger med i skolan.

Pressa lite till.

Det vore inte lämpligare att ge dem lite lugn och ro. En mamma och pappa som inte är så pressade och chansen att få vara som övriga i klassen.

Då kanske man hänger med bättre i skolan och slipper adhd diagnoser etc.

Logik och sammanhang för fan.

Som en klok kollega till mig sa till en lärare en gång:

" Nä den ungen är inte okoncentrerad. Han är bara koncentrerad på någonting annat."

Annat än skolan alltså.

Det är det som händer Björklund med barn som går på ostadig vippbräda där hemma. Skallen är redan full. Fylld med rädslor. Det finns inget rum för nya kunskaper. De här barnen hänger inte med i skolan. Och betygen uteblir. Även om de nu inte har söndertrasade skor.









4 kommentarer:

S sa...

Bra rutet!

Anonym sa...

Känns som allt faller här världen - och har gjort ganska länge nu ...
Empati och tålamod fattas väldigt många - sorgligt nog ...
Ha det gott i kvällen!/Mormor

Ergo Sum sa...

Ack så sant.. Och så in i hjärteroten sorgligt. För det var precis så det var. Att skallen redan var fylld. Av rädslor.

Kramar

Blondie sa...

Så sant så !!