Vila i frid

Jag vet inte om de vill att jag ska skriva om det här.

Men jag tycker det är viktigt att skriva om, och inga namn ges ju här.

Jag fick häromdagen ett telefonsamtal som var enormt tragiskt.

En ung människa som lämnat sin boning och gått ut i kylan för att dö.

Som otroligt nog hittas efter stor insats och förs till psyket och blir tvångsinlagd där på ett rum.

Men så glömmer de något. Ett par skor med långa skosnören i.

Resten av den unga personens liv är historia, och en hel släkt är slagen i sprillror.

Det var i grannlandet detta hände. Det som inte får ske. Och det som sker även i det här landet.

Inte ens den sista av instanser som ska hålla folk som inte vill leva vid liv, kan vara så klantiga så man saknar ord.

Jag är så väldigt ledsen för det här. Och inget kan jag göra åt det. Ledsen verkligen. Fast ledsen känns klent när man lider så otroligt med anhöriga, och med den unga människa vars liv tog slut.

Vila i frid känns fel i det här sammanhanget. Men vad ska man säga då?

Orden de stockar sig.