Kombiterapi

Kanske man skulle gå och klippa sig. En tanke bara när det var nåt år sen.

Äh. Skit samma.

Men man kanske skulle göra en synundersökning, eftersom glasögonen har så många repor, så att jag ser suddigt på högerögat.

Men  man ska fan ta sig iväg också. Sen är det det dyrt med.

Gjorde ett snabbtest på datorn och synen bortsett från reporna verkade vara i balans.

Äh.

Annars då?

Jo jag var hos kroppbrytaren igår som också är en själbrytare.

Inte nog med att kroppen känner sig genomgådd, så även själen.

Det blir mkt att tänka på under ett sånt däringa besök.

Ja. Först skrattade hon väl när han läkaren på VC sagt att man inte kan ha ont i fettet.

"Till en början så har du ju inte direkt nåt fett. Du skulle ha sagt till honom att han skulle ha kollat ner på sin egen mage istället."

HA!

Ang fettet då. Fettet vid skulderbladet alltså. Det som fäster intill ryggraden. Nja. Kanske finns det muskelfästen som fäster vid ryggraden som kan sträna.

Jag sa att jag inte klarade av läkare längre. Hon sa att hon gick längre än så.

Det kommer in folk med miniskskador vars läkare påstår är en liten muskelbristning.

?

Nåja bäckenet var snett igen, det ena skulderbladet satt lägre än det andra, därav spänningen. Så var det nåt i nacken med. Lite knäckningar alltså också går man ut därifrån lättad och hungrig. Jag har så svårt att äta när jag har ont. Mår illa. Och igår pekade vågen på 56 kg. Nu börjar det bli gränsfall.

Määän.

Så diskuterade vi min medicin då, som hon egentligen inte tycker att hon ska lägga sig i.

"Men okej du frågar....och du vet...jag är ju ärlig ja."

Harkel. Jo jag vet.

" Istället för att höja den så kanske du kan sänka den?"

"Fast den är ett helvete att sätta in. Jag kan inte gå och blir sängliggandes och vill dö vid varje höjning."

"När reaktionen blir sån så säger kroppen att den vill inte ha den."

"OM jag vore du skulle jag försöka trappa ut den långsamt. Skit i vad de säger, om att det bara är att ta bort mediciner, för så är inte fallet. Du är ju en intelligent människa som har koll. Du känner ju vad som är fel, så skulle du börja må sämre av att trappa ut medicinen, så märker du ju det."

Nämen man har ju inte huvvet med sig och jag vill ju inte bli galen, så jag sitter väl här och funderar ett tag till. Avvaktar.

Neurologen trodde hon inte skulle tillföra ett skit. Mediciner eller inte mediciner. Och vad gäller sjukgymnastik så är inte min kropp träningsbar just nu. Utöver skogspromenader. Utan när den är tillräckligt i balans, så kommer hon hjälpa mig med träningsschema.

Ja. Hon anser att de satt fel diagnos på mig på sjukan. Min hjärna kopplar rätt. Men när man går länge med en kropp som har ont/kramp på vissa ställen, så kompenserar kroppen det med att anspänna andra delar. Också uppstår en ond cirkel där kroppen försöker avlasta sig. Till slut kommer kollapsen som i mitt fall då. En sorts kroppslig utbrändhet där man gått emot smärta för länge.

Jag var inte svag i nån vänstersida längre efter att ha varit hos henne redan efter första gången. .

Det här med att kompensera för svagheter och att man har en starkare och en svagare sida...det tänket är man ju bekant med efter att ha haft häst länge. Man jobbar ju på detta varje dressyrpass. Stärker och rakriktar hästen,  så att den inte ska gå och avlasta fel i slutändan och bli sjuk. För hästar är ena jäklar på att avlasta. Och de är inte födda för att bära nån sate på ryggen inte.

Ibland märker man att de har ont i ryggen, men orsaken från början kan vara en inflammation i en framkota. Eller tvärtom faktiskt. Ett pusslande när de väl blir sjuka. Förr sprutade de bara in cortison i leden men nu tror jag att ett lite vidare perspektiv är på väg in. Men det kostar förstås. För ägaren.

Jag hade gärna jobbat som hästosteopat ihop med nån duktig tränare som kunde ta vid. Utan rätt träning efter läkning, så kommer ju skadan ofta igen. Sen har hästar olika hållbarhet och olyckor kan ske som är svårläkta. Det går ju inte att komma ifrån.