Strategispel och argumentationer

Dagarna går i ett,
mörker och ljus avlöser varandra,
ner i en avgrund,
eller kanske i bästa fall upp på gräsmattan.

Dagarna går som i en pendel,
hit och dit,
aldrig lugnt stilla,
ett ständigt rantande.

Dagarna går runt,
ett evigt tjatande,
vevande med armarna,
ältandes om diverse faktiskt viktiga ting.

Dagarna verkar inte gå framåt,
samma saker pratas om,
eller är det nya grejer som sägs,
fast jag inte förstår.

Dagarna backar ständigt,
när jag tror på lugn och ro,
händer nästa grej,
som gör att jag lyfter igen.

Dagarna är ständigt fyllda,
trots att jag är ledig och sjuk,
men det är tider hela tiden,
hela huvudet snurrar.

Dagarna är fyllda av förvirring,
vilka lagar och regler gäller,
vem ljuger och vem talar sanning,
varför kan de inte svara på mina frågor?

Dagarna är fulla av besvikelse,
när jaget motas hela tiden,
av obevekliga röster,
som tar emot frustrationen utan att ändra tonläge.

Dagarna de flyter ihop,
men ändå i nån sorts brist på sammanhang,
en stadig oreda,
ett strategispel och att lägga pussel.

Dagarna kan ibland ge hopp,
en mikrolugn stund hade jag igår,
men den tog abrubt slut,
inte illa då jag känt mig vilsen i vilan.

Dagarna de går runt,
imorgon är det nya strategispel,
knivskarpa argumentationer som krävs,
av den som anses vara sjuk.