Svindel

Jaha idag då så har jag varit hos psykologen då.

Ny lokal.

Hemma hos henne.

Det var lite skumt att stå utanför hennes hus. Plinga på och gå in. Var nervös som tusan. Trots att jag träffat henne under en väldigt lång tid.

Kändes nästan som jag skulle få svindel på gården. Men så fort hon öppnade dörren, och visade mig in i rummet, så blev det som vanligt igen.

Det är ju inte så att jag ska drälla runt som en nyfiken galning runtom i hennes hus, utan hon hade en hall och ett rum precis bredvid, resten av boningen låg på övervåningen.

Men jag var nervös för att jag skulle behöva använda toaletten. För var ligger den. Och jag gillar inte att besudla andras privata toaletter. Och jag behöver ju gå på toan när jag blir nervös. Uj.

Men det vågade jag inte ta upp.

Det får väl bli en näve immodium innan man åker dit och vätskestopp i en halv dag innan.

Nä jag har ju haft psykoterapihandledare i jobbet på Soc, som haft egna mottagningar hemma.

Så det är ju inte så ovanligt. Inte när man har få patienter och i huvudsak gör annat.

Jag är så jävla nervös bara att komma i fel tid, eller på fel dag, eftersom hon också tyckte att det bara var att gå in, utan att ringa på.

BAH!

Tänk om man glider in där och man hör att hon har besök där hemma, och lever vanligt hemmaliv, också står där en patientjävel i hallen med mössan i näven och glor och trampar.

Fy faen va pinsamt.

Special tillvaro det där med att ha patienter i sitt eget hem. Även om det är i "the underground" på huset.

Ja, ja.

Nu vet jag ju var hon bor iallafall.

Men min mamma verkar inte ha nån större tilltro till mig. "Tänk om du blir förbannad och åker dit och bankar på dörren och ställer till ett rent helvete. Eller om nån blir arg och mördar henne."

Jag hoppas inte min mamma menade mig då angående mördandet, och att hon har högre tankar om mig vad gäller aggressionsutbrott fortsättningsvis.

Jaha och angående konversationen då med terapeuten, så tyckte hon absolut nej till höjningen av medicinen just nu.

Hon tyckte inte att psykiatrin ska ta egna beslut om den, utan att det ska ske i samråd med neurologen, dit jag ska sen här denna månaden.

Hon tyckte också jag skulle diskutera detta med Osteopaten.

Också var hon överlag tveksam till om kropp och huvud skulle klara fler påfrestningar nu.

Det är klart att jag vill ju dö varje gång jag höjer den.... så i och för sig....men jag har ju hitintills aldrig dött av höjningarna så det ser ju ändå ljust ut vad gäller oddsen.

Äh.

Också har jag en jäkla massa blåmärken som jag får av ingenting just nu. Masserade mig lite på ryggen häromveckan och när jag kom till Osteopaten så konstaterade hon att jag var helt blå på ländryggen.

Ja eller så är man stark i nävarna. Eller så kan man också få blodutgjutningar av just medicinen.

Äh.

Jag gör nog som hon säger. Avvaktar lite. Men jag är rädd att jag kommer får skit från psyket.