Bh till barn och angelägenheter

Varning. Ostrukturerat inlägg.

Man har mycket att ta ställning till som vuxen. Särskilt när man har barn. Det pågår nu en debatt om det här med bh till åttaåringar. Vi kan nog snabbt bli överens om att de flesta åttaåringar, inte har så mkt att stoppa i den där behån. Alltså hur hamnar de små pupporna på rätt plats, och hur obekvämt må det inte vara med omkring-halkande remmar, när inget tynger ner kupan.

Jag är själv emot obekväma grejer. Att man ska tvingas in i skor med höga klackar till exempel. Plågeri av rang som jag numer aldrig utsätter mig för. Knappt förr heller. Enbart på skolavslutningarna kunde jag ha pumps, som förstås skavde så förbannat, att jag gick barfota efter en kvart till min mammas förfäran. Till min mammas förfäran ville jag heller aldrig ha nya kläder...förrän i högstadiet. Till mina grannars förfäran svor jag högt åt gulliga barnprogram, rosa snoddar och allt som var sött. Spelade hockey med killarna. Stod i mål och var blåpepprad med blåmärken av alla puckar tills pappa köpte visir och benskydd. Spelade fotboll och var ständigt full med gräsfläckar. Sån var jag.

Således blir det knepigt när man som pojkflicka, får en tös som från början älskar rosa och det mesta som är gulligt. Som vill vara prinsessa och klä ut sig.

Hur gör man då. När man i sig själv är emot allt. Nåja. En del personkännedom har jag och jag gick också miste om nåt i den där prinsesseran. Pyret har ju svajsat runt och tyckt/tycker att hon varit/är så himla fin. Jag tyckte väl aldrig att jag var fin.

Det är inte fel att tycka att man är fin. Rosa är inte fel. Liksom svart inte heller är fel. Så hon har till min inre förtvivlan fått frossa i spets, tiaror och rosa kläder, enligt egna önskemål. Och plockat gulligt med de där dockorna en annan bara slängde omkring med.

Men för att återgå till kläder, så har jag haft åsikter kring bikinis o liknande. Pyret har för all del mest badtröjor på sig pga att hon bränner sig så lätt. Men jag hade själv nån sorts gräns där angående val av bikini och bikinibh, tills jag för ett år sen gav vika, för en i mer trekantsmodell jmf med tidigare hel top. Då var hon åtta och ett halvt år gammal.

Nästa sak jag faktiskt nyligen har vikit mig på, är en top att ha under kläderna, små bröst till trots. För att hon ville vara som alla de andra i klassen, och för att hon tycker brösten växer och inte vill visa dem under linnen som glipar eller tröjor som åker ner, när hon hänger upp och ned i hinderbanan.

Så enligt debatten är jag väl en förkastlig och oansvarig förälder.

Jag ångrar inte att jag gett vika på just de här två punkterna, som jag från början inte tyckte var okej. Bikinin är inte särskilt sexig med megastora trosor och den där överdelen. Topen är inte ett dugg sexig. Och jag tror inte alls att det är det som det handlar om för Pyret i dagsläget. Hon vill förstås vara som andra, vara fin ibland, och ha en bikini som hon trivs med. Det var egentligen färgerna som var avgörande för valet av bikinin, inte formen. Jag tycker inte heller att hon ser mer "sexuellt inbjudande" ut nu för all del i den heller. Om vi ska prata det språket.

Vad gäller topen så fyller den förvånande nog en bra funktion nu på sommaren. Hon använder den mer än bikinin här hemma vid lek. Trevligare material förstås. Sen är hon i en ålder då hon tycker att hon vill skyla sig mer, och jag tycker mig inte ha det mandatet, att säga att det är fel. Det hör utvecklingen till och är en integritetsfråga. Sen är man förstås också "stor" när man har top på sig.

Ibland vill man känna sig stor. Och det kan också få vara okej att leva ut ibland tycker jag. Sen går våra barn idag ofrivilligt in i en biologisk tidigare pubertet än tidigare överlag. Inte bra säger den som tränade som en tok och höll på att knappt få mens. Fast jag kände mig fel förstås, för att jag var sist i skaran att få mens. Det är så himla viktigt att passa in. Vara som alla andra. Som förälder är just det där en avvägning. Hur mkt NEJ ska man kunna säga gentemot barnet, utan att det blir större konsekvenser av det, än att följa strömmen? Svaret är inte självklart. Alltid.

Överlag har inte jag haft så många diskussioner med Pyret vad gäller utseendet eller klädsel. Pyret pratar inte om tjock/smal varken om sig själv eller andra. Jo förresten en gång häromdan, hon tycker att jag har en stor uppblåst mage ibland...men påpekar att hon tycker den är jättefin. "Varför skulle jag inte älska en tjock mamma för". Men med den kommentaren är hon förstås nånstans medveten om att tjock...kanske inte är bra....Men jag upplever att hon själv är mest kvar i åldern, där det gäller att väga så mkt som möjligt och växa så mkt som möjligt. Längden mkt pga att hon vill kunna åka Balder på Liseberg.

Pyret har väl under de första sju åren knappt haft kläder på sig. Inte ens när det varit kallt inomhus. En nakenfis av rang. Hon har haft en lång period av "rosa" och "prinsesstema" där hon tyckte att hon var otroligt vacker. Därefter hade hon en period då hon vägrade rosa... fortfarande ganska mkt....och ville vara klädd som en kille. Då blev det turkost, orangea och blått. Senaste tiden har det blivit mer flytande och hon kör lite av varje.

Hål i öronen som andra kompisar har tagit, vill hon absolut inte ta-vilket hon inte hade fått heller pga allergi/infektionsrisken. Fan de kan ju fastna med när de hänger i trän och annat. Smink har hon använt några ggr här hemma på helt fel sätt. Mamman är ju ingen läromästare där. Överlag skulle jag aldrig låta henne få gå sminkad. Och man får ju för all del än så länge vara glad för om hon borstar håret, duschar och byter trosor.

Nä. Här ute i buschen är det mkt rejäl mat med grädde, gummistövlar och sletna kläder. Och på skolan här var det sällan snack om kläder. Det blev viss skillnad när Pyret började i stan. Men grunden har hon här ute bland hästskit, lera och göjja. Det är bra tror jag. Än så länge är jag inte värst oroad över det här med top eller inte top. Eller val av bikinibh. Riktigt bh om det kommer på tal går däremot bort. Onödigt och opraktiskt i dagsläget. Skor med klackar på går också bort. Barn ska kunna springa. För tighta och obekväma kläder väljer hon också bort själv, så det löses automatiskt.

Man får skilja lite på saker och ting. Jag tror inte ungen är förstörd pga en top. Jag tror att det viktigaste är vad man sänder ut själv, och att man för ett vettigt samtal med sitt barn. Samhällets syn på kvinnan är förbannat skev, men för den skull måste man lyssna till just sitt barn. Och vad man anser är lämpligt. Man kan ju inte bara skylla på samhället heller. Om jag dräller runt var dag i hundra kg smink för att våga visa nunan...klart att barnen lär sig att man för att duga behöver ha smink. Om jag var dag ägnar timmar åt klädval, kroppssyning och samtidigt lägger hjärnan åt sidan för att göra karln till lags - då lär hon sig ju det. Challe har det inte lätt i diskussioner med mig här hemma.....och det tror jag lär Pyret att man argumenterar för sin sak och inte bara viker ner sig. Ja sen får vi ju faktiskt uppfostra sönerna på ett sätt som gör att de i mindre utsträckning ser på tjejer som objekt. Det är inte bara samhällets fel.......

Jag själv agerade så mkt i "killanda" när jag var ung, så jag missade att göra mig fin och få klä mig i blommiga fina klänningar. Som jag ibland ville innerst inne. Varför det blev så tänker jag inte gå in på nu.....men det är inte fel i sig att klä ut sig till prinsessa och tycka att man är fin. Det är inte heller fel att bry sig om att man trivs i kläderna man har på sig. Vi får också vara försiktiga med att skuldbelägga tjejer som har "för lite" kläder på sig, att det är ofint, eller att det gör att man blir våldtagen. Vi har också grava problem med vikten hos barn idag, inte bara undervikt utan också övervikt. Problemen med övervikten, får dock inte skylas av debatten, utifrån den jävligt osunda synen i samhället på kvinnors kroppar. Överviktiga barn behöver få hjälp utan att skuldbeläggas. Balans i diskussionerna!!

Det sägs också att vi oftare säger till tjejer att "vad fin du är" istället för "vad duktig du är." Detta orsakar då problem enligt diskussionen. Om så är fallet ja. Men jag som varit i andra ändan och alltid fått höra "vad duktig du är"....japp det ställer till andra problem det. Man blir inte sedd för det. Man blir sedd när man blir lyssnad på, när ens känslor blir bekräftade och därmed sedd för den man är. Inte just om man är fin eller duktig. Även om man inte dör av att få höra just de fraserna ibland.

Nåja. I dagsläget är jag ändå mer angelägen i diskussionerna om att skydda Pyret rent fysiskt. Hon får likt många andra ännu inte cykla själv på vägen utanför vårt hus, vilket gör henne asförbannad. Hon får inte rida sådär okontrollerat som många gör i hennes ålder-om än att det alltid kan hända olyckor med häst. Jag håller fortfarande koll på henne i affärer eller folksamlingar, för att ingen ska röva bort henne.

Det är mer sånt som jag är angelägen om i dagsläget.