Det finns folk i vit rock som vandrar, i korridorer långa och vita. De som vet allt.
Hjärtan som pumpar i läroböcker, vener och blödningar. Svart på vitt.
Men finns det bilder på folk som hoppat ifrån tak. I samma läroböcker. Eller finns det bara en bild på ett lyckopiller?
Finns det bilder på talande människor och öppna öron?
Nä. Jag tänkte väl det.
Jag var hos somlig Osteopat igår. Medicinen råkade ju strax innan utsättning dra sönder en hel del då, vilket inte helt kunde räddas upp av muskelavslappnande.
" Nu finns det inte direkt nåt område som jag inte behandlat. Jag har flyttat varannan kota i hela ryggraden, så om det känns..ehum..lite efteråt så vet du varför."
Ja, äh...det kändes inte så bra innan heller för all del.
"Sen såg ju iallafall ryggen inte så sned ut, som den gjorde första gången som när du kom hit. Det kan jag ärligt säga var det värsta som jag sett under alla år jag jobbat."
Ja det kändes värst också. Skitintressant att mocka med nerverna som vridna likt gummisnoddar runt kroppen. Nerver klämda som sitter ihop med illamåendecentra. Och mocka skulle ju vara det bästa.
Jag skulle ju rida med. Hahahahaha. Det gjorde jag förstås aldrig. Då hade det utöver alltihop blivit frakturer vid avramling, en sned häst som också fått gå hos Osteopat...och.....näej.
Funktionella symtom my ass. Min diagnos jag fick och på den ska man ju träna. Det är det enda som hjälper mot "kaos i signalsubstanserna".
Man undrar så här i efterhand vilka som ordnat det kaoset, vem som betalade för medicinen, vem som betalade för alla psykoterapibesök som följde av kroppen som föll. Eller övrig behandling.
" Det är ju mest så här hela tiden att folk kommer med en himla massa biverkningar........jag slutade jobba där för att mediciner sällan löser allt...eller för att människor blir sämre." Sagt av några olika yrkespersoner.
Vet ni vad ni i vit rock. Jag vet faktiskt inte om jag har råd att få hjälp av er något mer.
Jag har en dotter här hemma som var till Skara Sommarland med sin pappa och kompis häromdagen. Hon hade jättekul överlag förvisso.
"Men en del av hjärnan var väldigt ledsen mamma för att du inte kunde vara med."
"Om du inte blir bättre snart så får du en smäll mamma."
"Fast egentligen är du ju som vanligt mamma, trött, hängig och har ont i ryggen."
Vardag som blir beständig vardag efter nåt år. Jag och Pyret är trötta på den här vardagen nu.
Jag tycker att ni innan medicinval....och under uppföljning... ska sluta chansa eller gå efter just er mall.
Kanske läsa på bipacksedeln och ta den på allvar.
Annars blir det så, att fler och fler barn går på Sommarland med ledsna hjärnor.
Vem ska betala för det?
4 kommentarer:
Ja just det. Vem tar ansvar för det? Inte en jävel.
Snyggt satanistaltare annars. Som en manifestation över vardagen i övrigt. Jag ska göra ett jag med. Då kan jag bara peka på det när folk undrar hur jag mår.
Åh vad sorligt. Stor kram till dej! Vad synd att det inte finns någon som kan hjälpa dej.
Läkare som inte har tid att se sin patient och anpassa behandlingen utan bara följer en checklista och vill att det ska gå så fort som möjligt så de kan checka av ytterligare 100 patienter samma dag... Piss!
Nog finns det massor av ledsna hjärnor. När jag går till doktorn nästa gång ska jag använda det begreppet. Så otroligt fint sagt av henne. Jag känner igen trådarna du beskriver. Det ena leder till det andra och den ena doktorn till nästa. Man kan bli vansinnig Det som är svåraste är att få dem att prata med varandra. Det verkar vara en trappa där man inte kliver över ett trappsteg. Skit i patienten huvudsaken att doktorerna inte blir kinkiga och ledsna. Det kommer en ändå på dina trådar också. Gåller att hitta rätt doktor som ser en som en hel människa inte massa organ
Ha en så fin helg nu
Kram
Skicka en kommentar