Att hänga ut skynket!

"Annars är man ingen människa utan bara en liten lort', sa Jonatan.". Det var det första jag kom att tänka på i morse. Ibland måste man göra somliga saker säga ifrån, för att slippa vara en liten lort. Men frågan är om jag inte är för matt för att orka ställa till oreda. Vill jag vara seriös och göra det jobbiga rätta eller skita i det och sväva runt som lätt och lycklig? Om man gör det rätta i en sjuk organisation så blir man antingen utbränd eller av med jobbet.  Man får en sjuk själ som betalning. Det har jag lärt mig. Det här får nog inte såna allvarliga konsekvenser mer än att det kan bli drygt. På tal om själslig kraft. Jag återkommer till just det här.

På sjukfronten inte så mycket nytt. Jag överstegsdribblas mellan Hades och Helvetet, fram och tillbaka, medan telefonsignalerna hoppar järnrep, telefonsvararna skär i öronen och de där i vitrock röker svamp och lever om så det står härliga till. Funderar på att skicka dom några pipor för säkerhets skull. Men det bidrar nog inte till att organiserandet blir bättre precis. Fast om de är tillräckligt borta så kanske man skulle kunna smita förbi och göra de där testerna som borde göras på egen hand.

Vad gäller mediciner så jobbar jag på. Har beställt journaler som är femton härliga år gamla från en vårdcentral jag höll på att gå galen på. Den låg 100 meter från mitt jobb på den tiden. Smidigt nära och enda anledningen till att gå dit. På den tiden var jag ju så in i helvete viktig så att jag aldrig hade tid att vara sjuk eller borta från jobbet många minuter. När jag ser vårdcentralen framför mig så ser jag egentligen en röd bil som rullar. Sakta bakåt från en annan parkering, utan förare i, så åker den sakta bakåt mellan bilar och hus mot VC och stannar så fint vid en trottoarkant. Jag ser också min chefs rödblossiga ansikte i dörren, då han förklarar vad som just skett. Därefter skratt i korridoren. Den som parkerat utan handbroms fick köra bilen tillbaka på plats. Jag alltså.

Nåja, jag fick en antibiotika utskriven för långt skridande urinvägsinfektion, med utgång dåligt, då för länge sedan. Jag fick krampanfall, frossa, svettningar och dylikt. Jag låg i sjukhussäng, (inte på vc), utan att kunna/orka röra mig och ringa på personalen. Det var en jobbig natt (skräck o vanmakt). Anledningen till att leta upp medicin är att jag ska se om den möjligen innehåller Kathon CG, eftersom den substansen huserat i mina mediciner sedan tidigare, vilka jag reagerat på. Jag återkommer till en mer utförligt beskrivning av det ämnet någon annan dag. Den är inte lika eländig som Mr Motaba men ett smärre gift för nervsystem och muskler på sikt.

Nu byter vi ämne igen och över till den verkliga konflikten, katastrofen eller vad ni vill säga. Håll i er: Pyret har dragit hem löss! För andra gången den här hösten. Jag har inte hittat några som lever, men ägg på både henne och mig. "Lusfågelbo." Jag fattar bara inte varför jag inte hittar de där som lever eftersom det kliar på Pyret och då hon verkar ha lusbajs i skallen. Challe är nu iväg och köper antilusmedel samt kam. Vi är dock osams angående kamvalet. Jag vill ha den elektriska medan Pyret vill ha den klassiska modellen. Jag är mer för direkt avlivning medan hon är för den mjukare stilen. Dock ska de väl dö ändå till sist.

Utöver det så har Smillkatten dragit på sig öronskabb och pållarna står med blåsor i munnen. Hundarna med. Vi är rätt äckliga allihopa. Kanske lika bra att hänga ut skynket.