fredag 3 oktober 2014

Från Tibetansk svamp till posttraumatisk stress och tebaks.

Ja jag sitter här och väntar på att min svamp ska komma. Den tibetanska svampen. Den ska jag försöka odla och ta hand om på ett riktigt fint sätt. Tydligen ska den föröka sig snabbt så det finns tillfälle för vänner att få om de vill ha. Det kanske slutar med att man har en hel svampfabrik här. Vetja vad fk skulle säga om det?

När jag inte väntar på svamp så är jag ilsk över att flyktingmottagandet är så dåligt. Man slänger in unga utan utbildning som ska jobba med traumatiserade människor. Anvarslöst. Dels behöver man ha en utbildning för att kunna utföra ett sådant arbete, dels erfarenhet samt vettiga arbetsvillkor. Helt enkelt behöver det in socionomer, psykologer och gärna nån fritidsledare och barnpedagog med. De sistnämnda kanske inte är tänkta just för krishantering utan mer för aktivering och en vettig stimulans. Åtminstone kunde man ju börja med att hålla introduktioner och anställa folk för det. Nä. Vi kan inte ta emot människor på det här sättet och sen klaga på skadegörelse och annat.

Men i det här landet hanterar vi sällan sådana här frågor såsom psykisk traumatisering på ett bra sätt. Människor får antidepressiv medicin och tusen krav från försäkringskassan. Traumatiserade barn och behandling finns det absolut kunskap om, men med en socialtjänst som går på knäna och ett Bup som mest utreder Adhd, så kan man snabbt begripa vilken hjälp de barnen överlag får.

Nä. Jag vet inte hur man tänker.

Om nån kommer in med ett brutet ben så sätter man ju inte en outbildad person på det, utan någon med utbildning. Det vore bra om man tänkte likadant angående psykisk ohälsa. Det krävs kunskap och kompetens för att hjälpa.

Det blev allt jobbigt det här, så nu återgår jag att tänka på en tibetanska svampen istället.

Inga kommentarer: