Idiotfamiljen

Det började sjungas "Ja må hon leva" av Challe imorse.

Inga ljus men frukost på sängen.

Men ingen fyllde år.

Det var bara en övning.

Som i det militära.

Utan att skjuta förbi utsatt mål ändå.

Pyret hinkade Läkerol pga ännu en vända förkylning.

Jag åmade mig i skräck för kommande sjukperiod, skrik och skrän.

Fem minuter senare gapar hon över en läxa, hon gjort i första klass, som blitt fel. Pga av mina felaktiga instruktioner.

Det kostade Pyret en stjärna i boken i läxboken. ? . Sen när började hon bry sig om dom. Numer skriver hon ju mest spökhistorier. Skrivläxan görs i förbifarten. 

Dårhus.

Sen gick packet ut. Trånga luftvägar behöver rensas i ren skogsluft.

Min kropp behövde prövas.

Tre hundar och tre människor- det gick i allafall jämt upp.

Nåt som stämmer.

Ett hundbyte efter vägen. Den med svag sida fick ta yrvädret Trudelutten, medan Pyret bytte upp sig till Dillen. Han går en mil om dan inomhus och letar mat, så han är den enda som är lugn vid promenader. (Senildrag- han är 12 och ett halvt år).

Min kropp tuggade på bra utan kugghjulsinslag, gamnacke eller slagsida.

Pyret beklagade sig HÖGT över mindre vattendiken för att hon inte ville bli blöt.

Hon var tyst i en minut, tills hon fick nåt i foten. Då skrek hon. Igen.

Nu var den med lam kropp trött på skrik och ojande, så hon sa gå. Gå!!!!! Det är nog inget som dödar hursomhelst. (Bit ihop för fan unge och gå för i helvetes fan=sa jag aldrig högt)

Sen sa samma person när hon besinnat sig att....vetja du kanske fått ett barr i foten. Det gör ju faktiskt ont.

Rätt diagnos. Den som skrek hade heller inga strumpor på sig.

"Gruppbild på "The Fockers"



Hemma.

Mockning, höbalar, kraftfoder, vatten, lera och annat.

Slut på kroppsvilan.

Ganska trött.

Vi går in.

Vi slåss om resterande Thaimat ifrån igår. Pyret går segrandes ur striden gällande chipsen och jordnötssåsen.

Fast hon frågar sen snällt, om jag vill ha, trots allt.

Precis som om man skulle sno från ett barn.

Nu bloggar jag som ni märker och hinkar kaffe utöver det.

Challe och Pyret bygger berg o dalbanor framför datorn. De är oense om byggnadsstrukturen.

Samt planering av biljettförsäljning, ingångar och fallhöjd.

Jag frågar vem som är chef?

"Det är jag så klart."

Klart jag visste att det var Pyret.

Agendan själv.

Nu sjunger de där inne. Challe lirar gitarr och Pyret tjoar.

Tack och pris.

Okej oljud, men allt är bättre än skrik.

Nästan så man kan unna sig en chokladboll till i lugnan ro.

Fast näeeeej.

Nu spelar nån jävel "Sankta Lucia" på orgeln på övervåningen.

Jag ger fan i det här.