Arg

Vad gör man när inte himlen längre är blå,
utan bara rasande svart,
med mörka regnstänk,
som rinner nedför sotiga kinder.

När olycksfåglar tagit all plats,
låga röster viskar om död,
viskningar om att ge upp,
när dåligheten tagit död på luften.

Vad gör man när molnen täcker solen,
alla dar i veckan,
skuggorna är konstanta,
och lågorna släckta.

När oturen klamrat sig fast,
man inte kan rymma,
dimman är seg och kvarhållande,
näten är byggda och klockorna stannat.

Vad gör man när kylan trängt ut värmen,
vinden blåser rätt genom vindskivor,
ge vika stå fast,
eller bara vara arg.

När man förgiftar sig själv,
i ilska som tar varje droppe kraft,
vrider var lugn stund ur led,
som tänder på ny ved.

Vad gör man när vinden aldrig vänder,
inte av sig självt iallafall,
kanske får man vända själv,
ge ilskan en kraft.

När man håller på att gå under,
ge något fint till sig själv,
öppna himlen,
klappa ilskan lugn.





Ja nu är det negativt, men jag jobbar på det.......nästa får bli en solskensdikt....harkel...