Världen är uppåner

Ja jag vill bara informera er alla intressenter om att jag försöker stå ut.

Med den fysiska tillvaron.

Högaffeln har av misstag grävts ner via nacken rätt ner i skuldrorna.

Migränen tar tacksamt emot givan och puttrar på lite extra fint i motorn.

Inget läte som en svårstartad rysk gammal traktor där inte.

Drivremmen är fräsch som fan.

Jag håller motstånd med medikamenter av diverse slag och försöker vara lugn och balanserad.

Precis som om det vore lätt för den att hålla balansen som inget balanslod har.

Men jag lever ändå gott på att Fjanten börjat dricka även han, ur nya eluppvärmda vattenbaljan. (som funkar super)

Alltid nåt sa bonnen vars gård var full av skitgöra.

Så kom Pyret hem och sa att en klasskompis spytt på skolan idag.

"Tror du jag kan komma att bli smittad?"

.....eh....eventuellt va...

Jamen gör det lite svårare Gud. Det är väl enkelt det här tillståndet jag befinner mig i.

Ja, ja.....

Men inte imorrn, för då behöver jag till den där osteopaten, och få ett liv igen.

Jag har själv försökt att dra ut högaffeln, men det verkar behövas en del mixtrande, för att bli av med den.

Det är märkligt, för annars smäller de av, så fort man börjat lyfta någorlunda med dem.

Allt som stavas grep eller gaffel smäller av bara man vinkar med dem. Skitgrejer.

Määän.

Nu sitter den jäkeln som berget.

Världen den är obegriplig den.

Ungefär lika obegriplig som att Challe tror, att vi efter min behandling imorrn ska iväg och julhandla sportgrejer, på nåt favoritvaruhus.

Även om högaffeln dragits ur, så kan det ju bli som när proppen dras ut, att det finns ett visst utflöde.

I vävnaderna i det här fallet.

Vänstersidan har ju gått torr en vecka nu, så det kan bli chockat. Uppvärmt.

"Tänk om man bara kunde vagga sig nöjd som Pyret gjorde när hon var liten"



Men å andra sidan så chockar ju livet en var och varannan dag så-ja vette fan.

Igår efter stalletbaksmällan så var jag lite chockad faktiskt, för jag har icke eller aldrig på alla plan mått så dåligt som jag gjorde när jag kom in. Mådde illa och visste inte var jag skulle ta vägen samtidigt som jag inte orkade ta vägen nånstans.

Låg bara och grinade, och sa att jag skulle sälja hästarna, för att jag inte orkade mer. Då har det gått långt när hästarna blir nämnda i de sammanhangen. Det kan jag lova.

Det var märkligt alltihop. Nog för att jag nästan svimmat och spytt, för att jag tagit ut mig i mina dar, men det här.....nä.

Udda tillstånd.

Men enligt 1177 så ska man icke vila om man har ont i nacke eller rygg. Det blir bara värre då.

Ehum.

Världen är uppåner.