Visdomsord till Gud

Käre Gud.

Det är så jävla in i märgen kallt,
jag lider tusanfallt,
när det redan är motigt ,
sliter i det som är rotigt.

Det är istappar som dalar,
istället för vatten som skvalar,
ge mig andra dar,
annars tror jag att jag flyr och far.

Det där vita på backen,
sätter sig på nerverna i nacken,
jävlas och uslas,
som om hela världen busas.

Det är fan va det drar,
varför är man kvar,
när det är två månader som duger,
som inte suger.

September och Oktober,
det själslig nytta ger,
men den riktiga kylan du Gud,
kan du inte ta och ge den ett förebud.

Snart kommer jorden rämna,
folk kommer lämna,
om det inte blir lagom snart,
då drar alla i en fart.

Fatta nu det här,
ta in och lär,
om du vill ha folk i norr,
ga fan i de där Ryssens vindar utan knorr.