NödSamtal med Pyrets lärare

"Alltså ni prickiga. Om ni nu ändå ska till att vara kluriga och hitta på bus för att jag råkar vila på övervåningen, så kan ni väl välja rätt grejer att tugga på. Om ni nu måste plocka ner säckar, öppna dem och smygäta mat, så kan ni väl välja den lite billigare och låta den för tusenlappen vara. Please."

 (Sen kanske ni vid annat tillfälle kan förklara hur ni orkade lyfta ur den där säcken ur den djupa, höga diskhon där i grovköket.)

Nä djuren går loss här hemma. Hästar hoppar över stängsel, annan häst öppnar stängsel med hjälp av tändera. Sätter tänderna på plasthandtagen och drar loss dem. Hundarna löper amok och plockar ned hundmatssäckar som borde vara hopplösa att få ner. Och detta just när Dillens mage stabiliserat sig.

Igår kom iallafall vattentunnan med värmeslinga i till stallet. Nice för då slipper vattnet frysa och jag gå sönder av vattenbärande till kolosserna därute, som skulle behöva äga en hel vattenoas för dom själva. Kanske jag kan få gå och lägga mig innan tolv nu. De går på lösdrift så vattnet riskerar frysa nattetid näääämlisch.

Jag vill ha ett liv!

Men jag misstänker att jag utöver detta kommer att få isolera den där tunnan ytterligare. Pållarna vill nämligen ha ganska varmt vatten. Varmt lär det aldrig bli men något mindre kallt eventuellt. Krav. Ja men det är bra för hästmagar att inte dricka jättekallt iallafall.

Men angående vattenkvalite, så kan de ju på hösten ställa sig och dricka ur värsta lerpölen i hagen, istället för ur vattenhink. Fint. Så noga är det då.

Äh. Jorden är platt.

Annars då- trött som en skadeskjuten påfågel vars fjädrar rökts bort- och halva benet skjutits av. Ett jävla jobb att ta sig framåt. Inte för att jag vet vad jag skulle ha haft fjädrarna till, men det hade iallafall sett bättre ut tror jag. Förskönat Musse Piggs verklighet iallafall.

Nä jag skickade in en brandbomb genom datorns brandvägg till Pyrets lärare, och fick en kall golfboll tillbaka. Då skickade jag in ett förtydligande mejl med krav om svar på brandbomben.

Jag väntar på det nu.

Det är nu man inser att dagistiden var som en inbäddad mjuk fårskinnsfäll liggandes i en hoppborg av mjukaste gungmaterial.

Nu är det stenhårda golv att gå på, bänkbord utan fallskydd och stolar som kan få var människa att hårdna i arsele.

Apropå samtalsämnet. Varför får barn sitta på hårda trästolar hela dagarna utan dynor på?

Det skulle vi vuxna aldrig gå med på, vi som får stolar på våra kontor för tusentals kronor. Som går att höja och sänka och luta sig bakåt i.

Äh.

.................................................................

Så nu ringde hon upp läraren och hon hade inte uppfattat att Pyret kände sig osäker i skolan, utan att det bara var problem med hennes hals och astman. Hon tyckte att det har gått väldigt bra för henne att byta skola. Ja och att hon är stabil. Det tycker jag med att hon är överlag.

Men hon blev sjuk här i mitten på terminen i flera veckor, fick trubbel (astma) med halsen, och då blev det väl tydligt för henne att hon är i en klass, där hon inte känner barnen särskilt väl. Det är inga som följt henne via dagis, förskoleklass eller ettan. Det är svårare att inte må bra bland folk man inte känner så väl. Det vet man ju själv.

Sen sa jag också till läraren att det är en jävla vajsig ålder med förpubertet och annat. Hon är tidig Pyret också fyller hon ju nio redan i januari, så hon är ju ett är äldre nästan än den som fyller i slutet på det här året.

Ja också mina sjukhusvistelser på det då. Även om Pyret är van vid det, så tror jag att det är en taskig ålder att det händer sån därnt. De tänker ju mkt på döden i nioårsåldern och är vaksam på sin egen kropp och är rädda för att bli lämnade. Separationsålder.

Sen att det lät som att de placerade ut Pyret med tjejkompis, mellan några killar som var stökiga, höll hon inte med om.  Ja, ja jag kan ju inte bevisa det, men Pyret kommer inte bli satt ihop med nån utifrån de kriterierna i fortsättningen iallafall. Det är jag säker på.

Nämen det känns bättre nu trots allt. Läraren skulle höra av sig om hon tyckte Pyret inte trivdes på nåt sätt...och hon ville att jag skulle höra av mig, om Pyret framöver tex klagar på platsbyten och annat. Ja och att hon också tyckte att ett samarbete är viktigt.

Ja.

Jag har iallafall varit tydlig med vad jag tycker, så nu ska jag släppa det här för ett tag.

Pyret verkar jätteglad och nöjd och går på som en kaxig bulldozer här hemma, med det ena kluriga svaret efter det andra. Nu är det inte så mkt trösta eller stilla oro utan gränssättning som gäller.

Försöka överleva i kulspruteelden och alla ifrågasättanden.

Jäkla kluriga härliga busunge.

Men jag räds faktiskt tonårstiden.