Man tackar spikmattan

Det är jag och spikmattan.

Den räddade mig idag när huvet dragits åt vänster och fastnat där. Inte för att någon kota hoppat fel utan för att musklerna var för korta.

Min vänsterhand såg ut som en klo när jag vaknade imorse och försökte räta ut den.

Men jag har varit rak i ryggen i flera dagar nu!

Man undrar bara hur länge det varar...en timma till?

Hursomhelst...lösning på snett huvud o klohand.... jag ställde mig med huvet hängandes nedåt, mot  golvet och sträckte ut nacken och skuldran så, la mig på spikmattan därefter och där har jag fått ligga idag.

Men det är ju Jul så jag försöker kolla på filmer, lyssna på julmusik, tända ljus och käka onyttigt.

Ganska skapligt ändå. Julen får mig på bra humör i största allmänhet. Också har jag fullt upp med att mota kramp o smärta+förkylning, så det blir inte mkt ork över för allehanda osunda grubblerier.

Julafton igår var under rådande omständigheter trevlig. Vi var inte så många och jag blev uppassad.

Kalle Anka som vanligt. Tända ljus.

Fina julklappar. En ny ridhjälm med Mips system fick ja å Pyret, lite peningan, stövlar och en dunjacka.

Kunde inte varit nöjdare.

Pyret var nöjd över sina.

Jag kände mig jävligt tacksam över de pnegar vi har...även om vi inte har nåt större överflöd med tanke på att jag är sjukskriven....men nog har vi det bra... (tills nästa FK beslut?)

Nämen man ska inte ta paket under granen i drivor för givet. Jag har alltid fått en hel del som barn, och Pyret med........

TACK!!!!

Määään.....bara....ett tillägg....som inte handlar om pengar...

Dillen levde rövare i vanlig ordning. Hojtade, snodde paket, käkade på ljus, välte glas, kom över förbjuden mat, var aldrig stilla.

Som vanligt alltså. Varje julafton fast han hade pepprat denna lite extra. Det var troligtvis den sista han får uppleva. Han fyller tretton i April.

Sen jultomten o hans besök kräver sitt egna inlägg det....det kommer....

Ja, ja bra alltså....

Men visst hade det underlättat om inte Osteopatbesöket inträffat precis innan en förkylning. Dubbeldos i chock för kroppen.

Sen innerst inne är jag väl lite som hon fundersam, över varför det ska vara så förbannade illa med de häringa musklerna för. Hon ställer rätt. Men sen så ställer de till oreda igen.

Stress.....jamenvisst men varför inte tidigare i livet då jag varit tiofallt mer stressad. Varför sånt här muskelkrampsgrejs nu för i extrem form? Nja. Jag skulle vilja ha ersättning för vad de där medicinerna ställt till och för vad den jag har nu ev ställer till med. Jag är jävligt misstänksam. Nånstans orolig.

Dessutom när jag slutade med den där medicinen så---även om jag mår som jag gör så....så vill jag. Livet har färger. Är inte bara blackt. Det gör mig ledsen att tänka på, att man käkat nåt som förändrade mig så.....som gjorde att jag inte längre var jag..

Men vi får ta det efter nyår. Nu får det bli vila också ska jag feeeersöka att gå i gång med fysgörat i min takt. Men jag såg vid fodringen idag att Fjant helt bestämmer över Challe. Det är då det börjar klia i fingrarna.

God fortsättning på er i stugorna!