Balans

Du virvlar mitt hår,
skratten förlängs,
kan släppa tårna vilda,
och leendet förbi det kvävda.


Två rena ögon,
torra som våta,
det är sant det du säger,
du är du.


Du lyser himlen ren,
med ett samvete gott,
små barnahänder mjuka,
formar glädje i sand.


Det är svårare än man tror,
att bara vara,
vila och låta sig roas,
av det lilla.


Du kan att ge mig handen,
men hålla i dig själv,
ge liv åt andra,
utan att försaka dig din själ.


Barn du lilla,
så mycket klokare än oss,
vi som tror oss stora och visa,
du större är i din själ.