Vaknat till

Jag har inte haft nåt att skriva om i två dagar nu.

Intressant.

När fick man tunghäfta.

Det löste sig lite med hjälp av en bloggväns inlägg om barn och förskola.

Det gick jag igång på som så många andra.

Det är ju känsligt att prata om hur många timmar ens barn går på förskola eller inte förskola. När barnet börjat på förskolan. Eller inte börjat etc. Gu bevare.

Det som jag lessnat på, är att man inte längre kan få ha sina barn mkt hemma, istället för på förskolan, utan att få skit.

Låt mig få välja om jag kan, och snälla låt mig slippa kallas diverse eller göras till åtlöje.

Annat man hör i press numer är:

"Föräldrar som har barn på förskolan stressas av de föräldrar som hämtar tidigare"

Dåligt samvete.

Fast om man nu inte kan hämta sina barn tidigare...för att man inte kan.... för att man måste jobba...då kanske man får lugna det dåliga samvetet lite. Man kan just inte göra något annat för man måste ha pengarna. Det kan vara sorgligt, om man nu inte kan välja, men man kanske kan lugna samvetet med att man gör så gott man kan, för att det ska gå runt livet.

I de fall som man hämtar ungarna sent, för att man vill jobba till sent på kvällen, eller för att man tycker förskolan är bäst..... då har man ju gjort ett val och då behöver man ju inget dåligt samvete ha.

Således behöver man ju inte spilla sitt dåliga samvete över på någon annan oskyldig människa.

Det jag egentligen är trött på är, att en del av de föräldrar som har barnen många timmar på förskolan, ger sig på de som har barnen hemma i större utsträckning. De som valt det och tycker det är viktigt.

Jag vill kunna göra mina val efter mina förutsättningar och vad som är viktigt i livet. Pyret började förskolan när hon var två år. Ett år för tidigt enligt min åsikt, men vi var tvungna pga jobb och pengar.  Därefter har hon gått på förskolan- fast inte så många timmar. Det är vårt val. Grundat på våra värderingar, den utbildning jag gått, våra egna uppväxtshistorier och på hur Pyret är som person.

Men skitsamma. Vi människor har inga facit utan hundra åsikter om samma saker.

Jag bryr mig inte huruvida folk har sina barn i förskola eller inte. Men låt mig vara. Låt mig få tycka det jag tycker.

Barn som har det dåligt hemma, har säkert förskolan som sin räddningsplats, i många fall. Det har jag själv sett i jobbet som socionom. Jag har också arbetet väldigt tätt med förskolan, så jag är inte alls emot verksamheten som sådan.

Men jag är less på att föräldrar ska trycka till varandra, med utgångspunkt, fel läggningsteknik eller annat ploj.

Man får tycka men acceptera att vi gör olika val.

Jag vill inte bli kallad saker, för att vi haft vårt barn hemma mkt, och ganska få timmar generellt på förskolan.

Nä tack.