Nu har jag varit ute och joinat Pyret vid hennes nya koja.
Vad är det som är så roligt med kojor?
Fast jag höll på jag med i mina yngre dar så nåt måste det vara med det hela.
Lite mysigt, trångt och eget ställe.
Utan vuxna.
Nåja.
Innan kojabygget har jag förtvivlat sett på när Pyret försökt hjula och stå på händerna.
Hon har mina hopplöshetsgener när det gäller de övningarna.
Det blir kullerbyttor istället för stå på händerna. Hjulningar som knappt lyfter mark.
Inte är det lätt.
Jag kommer ihåg hur det var när jag var ung och försökte diverse övningar.
Min bästis gick på gymnastik och var duktig. Kunde stå på händer och hjula i en evighet.
Det var retligt och pinsamt att man inte kunde något mer.
De korta fotbollsmusklerna gjorde absolut ingen nytta.
5 kommentarer:
Åhh, då kan jag oxå skylla på mina fotbollsmuskler, för jag var hopplös på att hjula...
Mardrömmar klarar man sig utan. det är så stor skillnad på läskiga drömmar och mardrömmar. Man är helt säker på att man är där på riktigt. Nej hjula det var en vetenskap men stå på händer mot en vägg lyckades jag lära mig. Det är tur att vi är bra på olika saker för alltid finns det något man är bra på
Kram
Jäääässssch.... huvudsaken man har kul o det garanterar jag hon hade!!
ha en skön måndag!!
Aha, det var fotbollsmusklerna som avgjorde saken. Fasiken vad ska nu jag skylla på, skratt, kanske funkar det lika bra med handbollsmuskler?
Här har det faktiskt gått i arv eller så är det pga att man inte visade barnen hur de skulle göra, fniss. Kojor är mysiga. Ha en fin start på veckan. Kram
Kojor! Ååhhhh! Hjula?? Mindre "åååhhh". Har aldrig kunnat - och slaget mot örat som gjorde mig döv (bara på ena örat) gjorde också att balansnerven skadades något. Inget för gymnastiskaövningar alltså..
Hoppas Pyret får njuta länge av sin koja!
Kram
Skicka en kommentar