En konstnärssjäl

Pyrets lärare menade igår på utvecklingssamtalet, att Pyret nog kommer att bli författare när hon blir stor, utifrån hennes enorma fantasi.

Pyret var ju nöjd förstås eftersom hon vill bli konstnär. Måla, göra skulpturer och skriva.

Vad tycker mamman då tro?

Det är mitt barn, så jag tycker således att Pyret är fantastisk. Snäll, omtänksam, klurig och smart.

Men angåenden fantasin då.....

Jo. Den där fantasin som Pyret har, den lever vi med. Oftast är den bara en tillgång, men är hon i en jobbig utvecklingsperiod eller så...så kan det bära av. Mycket kan man tänka ut med en rörlig och känslig hjärna.

Jag försöker lära henne, det jag aldrig fått lära mig. Det är att stoppa tankar när det bär av. Bara snurrar på helt i onödan.

Fantasi berikar livet, men den kan också begränsa, om det går för långt åt rädslehållet.

Sen tänker jag på en sak, som en terapeut sa i teve för ett par år sen, som jobbade på psyk..någonstans i Sverige.

"Att idag får många problem som egentligen inte har så stora inre problem från början i egentligen. Men samhället har blivit så prestationsinriktat, att de mer känsliga, kreativa unga personerna får det svårt i den här typen av samhälle. Vi tar inte längre tillvara på vår tids konstnärer. Det finns inte riktigt plats för dom och de trivs inte i det höga tempo vi lever i"

(Fast vem trivs i dagens livstempo egentligen?)

Det känns väl också lite som så, att ju mer man reflekterar i det här samhället, ju svårare blir det. Till viss del. Det är ju svårt att inse att människan idag, allt mindre ses som människa, och alltmer som något i nåt slags produktionsled. Men det kan också vara bra att vara medveten, så att tillvaron blir mer begriplig, och att man för sig själv kan göra så bra val som möjligt.

Men angående Pyrets kreativitet och fantasi, så får jag lov att se den som en tillgång. Såsom hon gör. Livet är i princip aldrig tråkigt i hennes ögon, eftersom hon ofta har projekt på gång. Antingen gör hon figurer, pysslar, målar eller skriver. Eller så filosoferar hon stilla och gör ingenting. Och är glad och nöjd.

De där få stunderna när fantasin skenar, de får hon jobba med, och jag tycker det tar sig redan.

Sen får jag lov att ha tillit till, att hon klarar sig framöver med de medel hon har. Livet är inte lätt mot någon. Men inte heller bara svårt.