Tack och sladdrig, brinnande kropp

Pyret tackar så mycket för era kommentarer från igår, även om det egentligen inte var så viktigt tydligen, eftersom hon bara har kul när hon skriver.

Ja. Det viktigaste är ju att ha kul.

Jo.

Hon menar också på att hon inte bryr sig värst mkt om vad fröken tycker heller, så länge hon får en stjärna på sina läxor. Får hon inte det så kommer hon bli förbannad.

Okej.

Sen då....Jo man har ju ojat sig över diverse skriftliga matteförhör i skolan. Hon går ju bara i tvåan trots allt Pyret. Men så kommer hon hem efter senaste skrivläxan.

"De flesta skrev bara att de tyckte skolan var bra på frågan. Inget mer mamma. Men du tyckte jag skulle skriva och förklara vad som var bra och dåligt. Det blev två sidor istället för en mening det!"

Nu är då frågan. Ligger kraven högst från hemmet eller från skolans håll? Äh. Det är skillnad på kunskapsförkovring/tänkande och förhör

Nog om detta.

Jag klarar inte av Malou i teve.

Inte ens när hon intervjuar Åkesson för Sd utan att lyssna.

Det blir liksom inget bra.

Låt folk prata. Även de som man vill sätta åt. Ju mer folk pratar desto oftare försäger de sig och visar vilka de är på riktigt.

Men det är synd med Malou på ett i övrigt bra innehåll i programmet.

Har de inget annat spöke än henne att ställa ut i teverutan?

Nu går det ju inte att se det där programmet med allt hobbypsykologiserande och avbrytande mitt i folks berättelser.

Det krävs en viss kompetens att förmå sig avbryta folk, just när det börjar framkomma nåt bra och spännande, bara för att hon vill vinkla så hon får de svar som hon vill.

Varför pratar man om nån som Malou då, som man inte mäktar med.

Jo kanske för att man inte orkar med en kropp som värker, bränner och svider.

Vaknade igår natt av att det modell brann i hela kroppen, med fördel för väntersidan som varit avkopplad i två månader.

Det är då också lysande med mardrömmar i det där, och en sömntablett som man får hallucinationer av, om man råkar vakna trots den.

Hade jag orkat vaknat ordentligt, så hade jag satt på mig tvångströjan och tagit den vita bussen in till de smala vita korridorerna.

Fast de har väl dragit in bussarna antar jag.

Telefonerna med.

Vetja om de jourhavande prästerna är kvar?

Gud eller inte Gud. Satan eller jävulen. Vem styr den här jorden?

Risken är väl överhängande att vi blitt oense jag och prästen om det hela.

Slutsats.

1. Undvik sömntabletter. Men sov ändå.

2. Tillåt inte en sida av kroppen vara avstängd i flera månader. Det händer saker med nerver och muskler.

Men jag anlitade Challe igår eftermiddag för massage, när kroppen fortfarande stod i lågor. Tydligen är vänstersidan nu stenhård. Innan Osteopatbesöket var den slapp och livlös. Men den reagerar kanske nu på blodflödet och ansträngning eftersom den vilat helt ett tag.

Ja, ja.

Sen får man ju höra ett och annat nåt från träningsfascisten Challe. Han är ju 42 år men ser likadan ut som när han var trettio i kroppen. Stenhård och fettprocent liten. Äter ta mig fan jämt. Men så tränar han med.

"Du har två grejer här längst ner på ryggen som inte behövde vara här. För att inte tala om tyngdlagen fram. Jävlar vad otränad du blivit. Inte konstigt att du har ont. Du får börja träna ordentligt."

Det är märkligt att han överlevde de där kommentarerna.

"Ursäkta men nyligen kunde jag knappt gå. Ska jag hiva vikter nu och ligga i löpspåret eller? Kanske lägga om taket på huset själv och bygga ett nytt stall på en vecka. Grusa upp hela gårn för hand. Nåt mer?"

Äh.

Det är högt till tak här. Och jag vet att han gillar mig hursomhelst den jäkeln. Till och med när jag såg ut som ringaren av Notre dam här för en vecka, sen så var han ju intresserad. Även när jag i somras vägde tio kg mer.

Men man måste ju ändå säga sitt när han klagar. Även om han är vältränad så är han ju som en cylinder i formen. Rak i överkroppen när det är snyggt med V-form.

Det tyckte jag att han kunde jobba på.

Men han påstår att det bara blir sex en gång om året iallafall. ?.

Problem tydligen.

Men som av en händelse plockade jag ihop lite kort som var gamla, där det råkade vara en bild på mig själv när jag låg och solade.

Typ tio år sen.

Jodå bröst som inte hängde och en slimmad kroppsform.

"Men har jag sett ut sådär, jag som aldrig tyckt att jag sett vettig ut ens."

Tänk att man inte ens förmår uppskatta sig själv när det finns läge för det. Nu har kroppsspåret nämligen gått. Man får väl nöja sig med att glo på kort nån gång varannat år, för att påminna sig om att jo " saker och ting har inte alltid hängt eller slängt."

Sen undrar jag väl lite över varför bilderna under den där Turkietresan till stor del bestod av mig fotad i bikini.

Challe han är väl inte riktigt hundra han.

Karlar.