Terapi

Ja jag vaknade och var rastlös i morse.

Jag anade oråd direkt.

De senaste månaderna har man lärt sig att allt kan hända.

Låg på helspänn i fem minuter och undrade om satan satt på fönsterbläcket och hånade mig.

Men nä.

Bara de två gamla blommorna som endast sporadiskt får vatten, trots högarna av vattenglas som jag samlar på mig i sovrummet, stod där och glodde.

De gamla vanliga solblekta lila gardinerna.

Fjants fötter förvisso som trummade nedanför fönstret.

Det är ovanligt. Han brukar sällan springa numer när de går på lösdrift.

Men ändå.

Nä en märklig förmiddag.

Kände mig skapligt energisk och led brist på social kontakt.

Trots utflykten igår till grannstan, Maxbesök och fikat hos mamma och lite annat.

Ja Maxbesöket igår ska vi väl inte tala om kanske. Kastade i mig salladen på nolltid och satt och lusläste reklamskylten utanför, för att inte helt försvinna in i en annan värld, och drypa omkull.

Instabilt värre.

Jag sa ingenting under tiden vi åt, vilket Challe kommenterade i efterhand.

" Du sa ingenting du heller."

"Nä vi åt ju," blev Challesvaret.

Karlar.

Men om vi återgår till den här dagen då så.......pratade i telefon halva dagen om allt och ingenting.

Funderade därefter va fan det är som är fel.

Hur kan jag vara lite pigg, fast jag känslomässigt/mentalt känner mig skör, vill helt plötsligt träffa folk varje dag, och springa runt med djuren. Hur kan jag ens känna mig skaplig efter maratonloppet jag kört i nån månads tid?

Nu funkar ju inte springandet sådär värst bra men ändå.

Det vill till att fundera kring allt.

Men eftersom jag lessnade på att käka tomteskum och fundera, så gick ut och kastade boll med Trudelutten på gården. Hon hade definitivt lessnat på mig, för hon hade suttit och dragit mig med sina tänder i mitt hår, när jag pratade i telefon en bra stund

Ideér.

Man får inte vara oäven att säga ifrån inte här inne om man vill ha ett eget liv.

Ja, ja. Därefter fick jag ägna mig åt Fjanten som höll på att via hundgrinden ta sig in på gården.

Får göra en stabilare variant, annars står han snart på trappan.

Fick stimulera hästen och mig litegrann. Borstning, tvagning och hovvård. Därefter fick han en resårtäckesgjord fastspänd på sig. Hade bara tänkt lägga den på ryggen och dra den lite under magen, men det gick så bra att det funkade att knäppa den.

Jag har nu vunnit massor av tid, för just den här övningen trodde jag skulle ta ungefär tre månader, att genomföra så jag ligger på plus.

Det finns många plus förvisso med Fjanten överlag.

Känslomässigt med för jag måste vara så lugn när jag är med Fjanten. Han har ju nerverna utanpå och ju oroligare han blir desto lugnare och mer fokuserad blir jag. Han är alltså den bästa medicinen för mig just nu.

Tur att han är till hjälp för dyr är han att ha. HA! Här gills inga landstingets högkostnadskort inte.

Efter att ha stått i stallet under ett bra tag då, så kände jag mig vettig och klar, och utan en massa märkligt tänkande.

Äh. Då kan väl hälsotillståndet inte helt vara på tok.

Nämen vetja vad man ska göra nu då?

Käka skumtomtar och fundera på hur mkt pengar, som behöver läggas undan till Pyrets kommande terapikostnader i vuxen ålder.

Jag tror vi får sälja hus med tak och allt.

Hahahahahaha!!!!!!!!