Kroppen en jävla evighetshistoria

Jaha. Likt jag trodde att jag skulle göra, så raderade jag gårdagens inlägg. Det kändes inte rätt att lämna ut min man och kollega på det där sättet. Sen fick jag så dåligt samvete eftersom han hjälper mig så mkt.

Jag tror vi lämnar det hela där. För nu tänker jag gnälla.

HA!!!!

"Barnarbete 12.00 på natten!" Taget ur idiotfamiljen



Min kropp är en jävla evighetshistoria.

Åkte in akut igår eftermiddag till en kotfixare i bycity, så att denne åtminstone skulle slå loss nacken, för jag pallade inte mer huvudvärk. Hon jag går till annars hade inte tid förrän på Fredag. (outhärdligt)

Det är i övrigt tur att man fick utskrivet jävligt starka värktabletter, för extrem mensvärk för ett tag sen. De går åt som smör just nu.

På vägen in till city fick jag höra att pappa låg på akuten med bröstsmärtor. Skapligt. Speciellt eftersom vi har en dålig historia av diverse hjärtproblem i släkten. Farfar tex fick sin första hjärtinfarkt när han var runt femtio år gammal och sen flera på det tills hjärtat brast. Men nu visade det sig att han fadern svalt en jävla stor lökbit som fastnat i matstrupen, så han fick sövas ner inatt, för tydligen kunde den göra hål på strupen annars.

"Det var väl jävligt onödigt gjort! Tugga." Han som alltid tjatar om att "man är aldrig så när döden som när man äter."

Han ska få några puréburkar av oss i julklapp hursomhelst.

Förr kallades han för "Redi" numer "Purémannen."

"Fjant kollar om Pyret har löss i håret"

Ja, ja. Kotpajarn/fixaren då. Personlighetsmässig så olik hon jag brukar gå till så jag blev snurrig i huvet.

"Det är ju inte lämpligt att tappa verklighetsuppfattningen för en sån här grej du Millan, sa jag till mig själv, samtidigt som jag la mig på rygg när jag skulle ligga på mage. La mig på mage med glasögonen på och krockade med underlaget". Eh.

Nämen den här kvinnan var väldigt korrekt, lugn, diskret klädd, ganska tyst, diskret lite sval. Trevlig, snäll, förstående.

Hon jag brukar gå till pratar bred värmländska, full fart, bjuder på kaffe o pepparkakor, pratar hela tiden-rena rama underhållningen-tex att hon lyckats få en stor del av håret att brinna upp häromdan pga ljusstaken som står i behandlingsrummet. Ja också svär hon. Och det gillar jag. Sen fick jag mig en redig kram när jag gick sist. Kändes bra trots att jag inte gått dit många ggr. Men hon är för jävla härlig.

Inget fel på nån av dem bara väldigt olika.

Hursomhelst psykosen uteblev och behandlingen kunde fortskrida.

Hon kotpajarn var väl inte helt nööjd med min kropp heller. Jag hade ett jätteblock med kotor på högerkanten i huvet som gett mig huvudvärk. Sen tryckte hon loss vänsterskuldra, så nu kan jag röra på den. Hon sa också att det är fruktansvärt belastande, även för den som är frisk att ha en sån kropp, så hon förstod att kroppen gått in i väggen. Så skulle man icke bära o var man tvungen att bära så fick man bära två halvfulla hinkar. Jaha.

Ja. Också sa hon nåt i en annan mening som gällde nåt annat, men innefattade att jag var "så smal."

Då tyckte jag om henne. HA! Smal. Jotack. Lev på sjukhusmat i två veckor så blir man smällfet eller smal.

Määääään, jag är än snedare i ryggen idag, än igår, så jag får fara iväg till storbyn imorrn ändå. Har ont i huvet nu med fast åt andra hållet- för det är fastlåst åt vänster.

Man tackar för omvändelsen. Ombytet. Man tackar för att pengarna ryker åt alla håll och kanter.

Men är det inte märkligt att den som låg på sjukhus och var väldigt svag i vänstersidan, på kort tid klarar av att bära upp dryga 2/3 av kroppstyngden på det benet. För det är så jag står. Ofrivilligt.

Man må ha tränat bra då eller....kanske ev dåligt. Troligtvis är det bra om man fördelar kroppstyngden.

Så har jag toppat det hela med en förkylning. Men julen kommer ändå och glögg kan väl drickas. Tomteskummen finns i en stor lådda.

Pyret är glad. Och mår Pyret bra så är det skapligt trots allt.

Ja och Fjanten sörplar ljummet vatten ur tunnan.

Vad mer kan man begära?

En morot kanske.