Det goda hatet.

I toleransens, samkvämets, och toleransens förlovade land får du se till att ha rätt uppfattning och rätta åsikter för att inte bli jagade av alla dem som skryter om att de älskar annorlunda.

• Av Marcus Birro

Det ligger något i ovanstående som Birro skriver.

Det finns ett hat som tar sin språngbräda ur empatins namn. I empatins namn dömer man människor. För att man själv är så god, så kan man ta sig rätten att kvickt döma andra, som inte resonerar exakt lika, eller som lever under lika betingelser som man själv. Det är fel män som kallar sig för feminister. Om man inte går med i Prideparaden, eller åtminstone gillar den på fejjan, så riskerar man att ses som anti mot homosexualitet. Det är mycket man ska balansera inom. Vara alert så att det inte feltolkas av "de goda". Ibland känner "de goda" så mycket för en sak, att de i det yttersta, kan förstöra andras egendom. De kan även demonstrera med våld, och slå både hästar och poliser, och i empatins namn invänta sympatier. I empatins namn kan man kalla folk för vad fan som helst. Tillskriva andra lågt IQ. "De fattar inget- är jävligt dumma". Till sist vet man inte om det är rasisten eller "den gode" som uttrycker sig värst. Det sakliga resonemanget är fullständigt uttraderat. Sakligheten som i sig kan vara nog så tydlig i vad man själv tycker och kan respektera.

De allra "godaste", är de där som värnar om världens djur i alla lägen, på just sina sätt. De som är lite vänligare och godare än alla andra. I empatins namn så dömer man folk vars tamdjur blivit attackerade. Det är alltid fel på den som stängslat, trots att den som pratar stängsel, aldrig ens satt upp en ynka rasthage på en plan grusplätt, eller fått till en jordning på simpel våtmark. I empatins namn så tycker man att människor kan flytta från landsbygden om det inte passar. I godhetens namn så anser man att obegränsat med rovdjur är utmärkt. Trots att tamdjuren får gå i betydligt mindre fållor, gå ute mycket mindre tid, bli stressade av rovdjur som cirkulerar runt. De ska ju ändå på slakt så småningom. Och äter köttet gör man med gott samvete, till ett glas vin under fredagsmyset. Utöver det -skitsamma att hästar rusar ut genom stängsel i ren panik, kastar fölen eller korna kalvarna. Skit samma att bönders långsiktiga avelsarbete går i spillror på en pisskvart en olycklig natt. Något som sätter en hel familj i gungning kan jag lova. Allt extra jobb med att flytta runt på djur, försöka skydda dom, ringa till varandra när man obs rovdjur. Adrenalinruschen när rovdjuret står utanför fårhagen, aldrig känna lugn och ro. Istället kan folk i empatins namn göra sig redo med kameran och ge sig iväg femtio mil för att fotografera bondens stängsel. För att se om han medvetet försökt "locka in" rovdjuret ifråga. I godhetens namn kan man skrika åt den chockade familjen, där även barn sett inälvor ligga utspridda, får kippa efter andan, och därefter skriva fan till blessyrer på nätet. Lite får man i godhetens namn räkna med heter det om man bor i skogen. Om och om igen. Ordet balans har försvunnit ur vokabulären och ersatts av svärord.

Världen är inte svart eller vit. Människor lever inte alltid som man själv lever. Andra människor tar sina beslut och har sina åsikter. Lever under andra betingelse. Har åsikter som man själv har rätt att bemöta och starkt kritisera om man så vill. Inte hålla med för en sekund. Men att håna, förnedra och försöka skada. Det är definitivt att gå över gränsen. Jag skulle vilja be dig, du som tycker att du är så god, att se dig själv i spegeln. Fundera lite över vad exakt det är du säger och gör. I de fall du är ilsken på andra som du inte tycker respekterar "olika"; se dig själv i spegeln och förstå, att det gör inte du heller.