Jag blev serverad en så himla bra artikelserie av bloggvännen "S". Utgångspunkten är FN:s barnkonvention, och hur barns rättigheter egentligen efterlevs. Jag skulle vilja säga att de efterlevs rätt dåligt. Barn har i praktiken inte de rättigheter som finns lagstadgade. Väldigt få misshandelsbrott klaras tex upp gentemot barn. Det finns för dålig kunskap om "hur ett barn som blivit misshandel uttrycker sig. I somliga fall finns det riktigt duktiga poliser som förhör barn, men de rår inte över lagstiftningen.
Jag vet inte om ni också kände så, när ni blev föräldrar, att ni blev väldigt känsliga för barns situation, hemskheter och vad de utsätt för. Jag hade väldigt svårt att se på nyheterna överhuvudtaget första halvåret. Om ett litet barn grät i affären och föräldern dröjde, så vek sig hela magen runt som en snodd. Jag stod inte ut med sådant som jag nog normalt mest muttrat åt tidigare.
Jag har även efter att ha blivit förälder, ofrivilligt gått igenom min egen barndom ytterligare en gång, och påmints om hur det kändes just i vissa åldrar. Det är inte så dumt för man får en chans att lägga sitt egna pussel och förhoppningsvis göra lite annorlunda. Vissa saker styr man dock inte över. Man kan inte bestämma över hur klassen fungerar, att ens barn får många vänner i skolan. Alla hamnar dessutom i konflikter ibland vilka måste genomlidas. Kompisar som sviker ibland. Livet är ingen raksträcka precis.
I artikeln nedan beskrivs lite det här med att man blir känslig som förälder, såpass att man värjer sig för barns lidande. Man stå inte ut helt enkelt. Känsligheten är bra att ha, så att man behandlar sitt egna barn väl, att man är inkännande. Det är väl när det blir för känsligt som det sätter käppar i hjulet. I alla fall om vi vill kunna se hur barn faktiskt har det, och kunna stå upp för deras rättigheter. Det krävs både mod och känslomässig stabilitet för att kunna ta in barns verklighet och utsatthet. Jag tror att allt för ofta så träffar barns utsatthet oss så, för att det väcker egna känslor av utsatthet som vi själva känt under vår egna barndom. Därför är det lättare att blunda.
Artikeln nedan tyckte jag var bra utifrån det perspektiv den är skriven.
http://www.expressen.se/kvp/kultur/vi-vill-inte-se-2/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar