Om vi börjar med mig så drällde jag runt på en infektion tydligen. Är dyngförkyld och Pyret är förstås också drabbad eller boven i dramat. Jag har pratat med skolsköterskan och hon sa att väldigt många barn på skolan varit sjuka sen skolstarten samt att det tar om. Jo. En förklaring till att jag däckat då plus somlig överansträngning.
Om man ska glida över till annat ämne så är jag glad över maktskifte. Mindre glad över Sd:s siffror. Jag lider med de barn som är rädda för hur det ska bli att leva här, om de ska få lämna. Attityder som sår osäkerhet och rädsla. Jag har fått en del rapporter från lärare om hur Sd:s politik anammas av "busarna" på skolan och övertas av somliga invandrarbarn som är rädda för att bli utsatta av just busarna. Eller de tuffa på skolan. Eländigt. Pyret grät igår vid valvakan, för hon har några flyktingbarn i sin klass. Det kommer henne nära naturligtvis.
Nu är det så att de som röstat på Sd får stå för det. Ytterst väljer varje person själv och får ta konsekvenserna av det. Däremot kan valresultatet till viss del förstås i termer av den politik som förts under många år. Utanförskap och ökade klyftor är grogrund för rasism, intolerans och främlingsfientlighet. Mona Sahlin sa nåt klokt igår, och det var att man kanske ska lyssna mindre på Sd:s företrädare, men desto mer på de som har lagt sin röst på Sd. Det står för någonting. Maud Olofsson sa att många inte känner sig lyssnade på i sina viktiga frågor och tog som ex upp varg/rovdjursproblemet. Jag tycker att båda har rätt om än att det här med att bara avvisa och frysa ut Sd inte fungerar. Låt dom inte bestämma men ta del av debatterna. Ju mer de talar desto dummare blir det faktiskt. Nu frodas de i sin offerroll. Och diskutera integrationen i konkreta termer. Som det varit är det ju bara ludd.
Vad gäller specifika områden som Maud talade om; tex på landsbygden, kan jag själv känna att våra frågor sällan tas på allvar. En känsla av maktlöshet att det är "skit samma" med oss. Nu röstade jag rött och inte specifikt på nåt parti som vill minska vargantal, men om jag/vi ska kunna ha tamdjur här så måste stammen minskas. Nu lägger bönder ner det här med fårägande där jag bor. Stängsel hjälper men håller inte vargen utanför. Det handlar om jobben här, företagande såsom vad gäller häst och bönders djur. Vi måste prata om den psykosociala arbetsmiljön även på landet. Folk orkar inte med hur mkt stress som helst här heller! Vår tamdjurs liv och hälsa kan inte bli dåligt pga en för stor rovdjursstam. Vi kan inte säga endast JA! Säger vi ja till mkt vargar i ett och samma län så säger vi NEJ i det samma till andra djur, annan fauna etc.
Många känner sig tagna för givna. Nu när det ska skjutas varg, skyddsjakt, så rings det runt till folk från Länsstyrelsens sida och det antas då att människor frivilligt ska ta ledigt från jobbet, utan att få ersättning för det, och jaga för statens skull. Nu tackar de flesta nej. Vi har inte bett om en stor rovdjurstam eller allt extra arbete som det innebär. Det var ett exempel.
Jag tror att vi måste lyssna mer på varandra. Försöka jämka så att det blir drägligt för alla i vårt land. Inte bara slå ifrån oss det vi inte håller med om direkt, förstår och idiotförklara människor. Vi behöver tro mer gott om varandra. Människor som är sjuka är inte sjuka för att jävlas. Folk som är arbetslösa vill inte leva gott på skattebetalarnas pengar. Invandrarna kommer inte hit för att ta våra jobb eller har kostat så mycket så att "just du" inte har ett jobb. Alliansen har omfördelat pengar. Det är det som är problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar