Det regnar glas på redan klara rutor,
där snön gnagts av,
värmen skapat luckor,
ljus spridits in.
Om det bara kunde hålla sig så,
rasande glas på utsidan,
lugn på insidan,
och värme inomhus,
Tron hamrar mot glaset,
håller emot,
virar remsor av förbund,
i ord med sig själv.
I tanken låta glaset gå,
sluta repa klara glas,
bara lyssna på det som sägs,
i ren äkta klang.
Inte ifrågasätta mer,
inte låta sig skadas,
andas riktigt djupt,
tro på som faktiskt ses klart.
3 kommentarer:
Fint...
Vackert. <3
Fiiint! Nu andas jag riktigt djupt!
Skicka en kommentar